På väg till Stångtjärn i förrgår konstaterade vi att det blir femte besöket för Pieter på en vecka, och tredje för mig och barnen. Så är det när vi har lånat bil och det är sommar - vi dras dit helt enkelt. För att bada, fika, promenera, springa... Helt klart ett smultronställe i Falun.

Den här gången packade vi kaffe, te och tunnbrödsrullar och mötte upp med Therese och hennes barn. Vincent och Linnéa plaskade i vattenbrynet och skalade clementiner medan vi vuxna hade lagom fullt upp med minstingarna. En riktigt trevlig stund en lagom vanlig måndag.


Förra besöket i Stångtjärn var tillsammans med Emanuel i lördags. Då tog vi en promenad runt om, eftersom det var lite för kyligt för att bada. Vincent sprang skrattandes första tredjedelen och utropade glatt "Jag sprang iväg! Mamma fångade mig!" när jag till slut marcherade ifatt och kramade om honom. Halvvägs satte vi oss på en trästock vid vattnet och Emanuel käkade medhavd frukost (vanliga människor har lite senare morgnar än vi barnfamljer som är uppe med tuppen) medan Vincent utforskade naturen. Claudia slumrade sött i vagnen hela tiden.

/Emma

Det blev en väldigt trevlig och harmonisk midsommarafton i år. Pieter jobbade på dagen medan jag och barnen var i Slätta på förmiddagen med Annette och Emanuel (Lasse är i Egypten och Emanuel var här över helgen). Vi turades om att underhålla barn och Annette fixade med sin del till kvällens knytismiddag - sallad och tårta. Jag och Pieter hade laxtårta och sillar, och Marilou och Jan-Dirk fixade grillat, bröd och dryck. Men först midsommardans vid Gullnäsgården. Vädret var på vår sida, varmt och växlande molnighet med mestadels sol. Och det var mycket folk i Gullnäs, och festglad stämning. Vincent dansade (något motvilligt) med pappa, mormor och oma, paddlade lite kajak med opa (som kom båtvägen) (fotot lånat av ML), fotbadade och imponerades över en liten radiostyrd motorbåt. Sedan fikade vi innan vi tog oss hem till oma och opa. Claudia trivdes och slumrade mest i olika famnar.



Innan vi åt sken solen och Vincent badade och röjde runt på omas och opas tomt. Vi försökte oss på ett familjefoto. Jag har en hel del gravidkilon kvar och känner mig inte direkt snygg, men man får väl ta hur man ser ut bara några veckor efter förlossningen. Alla kan ju inte bli trådsmala på ett kick. Jag satsar nog på Beach 2012. =) Inte helt nöjd med mig själv på kort för tillfället alltså, menmen. Vimse och morbror Emanuel hade väldigt roligt med en boll, och med en piggelin var lillkillens dag gjord. Lagom till middagen kom det obligatoriska midsommarregnet, men det var ändå varmt så vi satt ute under markisen.


Storebror lät lillasyrran provåka bilen. Snäll brorsa hon har, lilla Claudia. Kvällen slutade för Vincents del inte förrän halv elva när han äntligen kom i säng. Man kunde ju tro att han skulle ge sina föräldrar sovmorgon nästa dag, men nej då. Han var uppe före sex som vanligt. Livet som tvåbarnsförälder är fint, men sömnigt...

/Emma

Igår fredag vaknade Vincent som vanligt (nu för tiden) klockan fem. Inte konstigt att han blir trött tidigt - Han som aldrig somnar någon annan stans eller någon annan tid än i sin säng vid sovdags somnade helt av sig själv på vår säng redan kl tio på förmiddagen. Och Claudia somnade hon med, så vi föräldrar fick en stunds lugn medan båda barnen sov samtidigt. Det händer inte så där väldigt ofta...



Det var rätt dåligt väder, mulet och regn, så vi planerade att åka till Borlänge och leklandet som ska finnas där. Vi har inte lyckats ta oss dit tidigare, men nu var det dags. Vi packade in båda barnen i bilen och körde iväg. Men när vi väl hittade fram så såg det inte alls ut som vi tänkt oss...



Det skulle uppenbarligen inte bli något lekland för oss. Istället körde vi till leksaksaffären Barnens Hus där Vincent stortrivdes. Att leka i leksaksaffärer utan att köpa något är ett bra budgettips för regniga dagar. =) Vi gick också in en sväng på affären brevid där en bekant jobbar, och hon berättade att det var alldeles nyss - kanske ett par veckor sedan - som leklandet brann. Vi har då ingen vidare tajming vi.

Nästa stopp blev lekparken i Borlänge centrum - en riktig kanonlekplats! En sådan som man önskar att det fanns i Falun. Vi hade tur med vädret och solen sken när vi var där. Fem sekunder efter att vi satt oss i bilen kom nästa skur. Claudia sov gott i bärselen hela tiden (förutom för en amningsstund i bilen). Vi har köpt en spädbarnsinsats till vår Ergo-sele så att hon sitter bra och ombonat. Ergon är kanon, i den kan vi fortfarande bära Vincent om det behövs (man kan bära på magen, höften eller ryggen med den) i ett par år till.


På väg till bilen plockade Vincent en blomma... en tulpan lika hög som honom själv. Inte direkt tillåtet att plocka blommor i rabatter, men kanske tänkte han på gammalmormors födelsedag idag den nittonde?!



I eftermiddag, efter den (nästan) dagliga vändan till mataffären, slår vi på tv:n och följer det kungliga bröllopet. Jag gillar bröllopsyran! Det är charmigt och roligt och folkligt storslaget med kronprinsessan Victorias bröllop. Vi behöver lite saga som bryter av verkligheten.

/Emma

I torsdags var Vincent på dagis på förmiddagen. Han blir tokig av att vara hemma för mycket, så efter första veckan tillsammans med den nya familjemedlemmen har han fått gå ett par dagar den här veckan. Claudia fyllde två veckor och jag och hon gick ner på stan för att fika med ett par tjejer jag träffat när jag gick på gravidvattenyoga. Derad döttrar är en och tre veckor äldre än Claudia. Jag har lite vänner med barn i samma ålder som Vincent, men det är roligt att också träffa sådana som har nyfödda. Man behöver få prata av sig om sånt som bara någon annan i samma situation är intresserad av. Och så var det trevligt att gå iväg och fika bara jag och lilltjejen. Det är skönt att ta med sig bara ett barn ibland så att man kan ägna det all uppmärksamhet. Pieter njöt också av sina helt banfria timmar. Sådana blir det inte många.

På eftermiddagen var vi till BVC för vägning och mätning. Claudia knakar på i längden och är redan uppe i 55,5 cm - 4,5 cm längre än när hon föddes för två veckor sedan alltså. En lång tjej! Hon vägde 4240 g så det är lite kvar tills hon är uppe i födelsevikten. Första ökningen vi sett i alla fall, från 4040 g en vecka tidigare, så det var klart godkänt.

Vi körde direkt från BVC (med lånad bil eftersom Lasse åkt till Bohuslän för sommaren, och Annette i Göteborg för att fira min mormors födelsedag) upp till dagis där Vincent lekte runt på gården och blev väldigt glad när vi traskade in. Alltid lika roligt att se hans leende när man kommer för att hämta honom. Om han sedan vill följa med är en annan historia... Nu gick det i alla fall bra, vi hade med hans lilla röda cykel så att han kunde cykla själv till bilen. Och så åkte vi upp till Stångtjärn. Bäst att passa på att ta sig till oaser lite längre bort när vi för en gångs skull har bil. Vi fick en riktigt behaglig stund där uppe, lagom temperatur, lagom soligt och väldigt lugnt med bara vi och en annan familj. Pieter badade och Vincent fotbadade medan jag och Claudia satt och tog det lugnt i skuggan.

Mer Stångtjärn i sommar hoppas jag på!

/Emma

Idag blir det bildinlägg!

Först lilltjejen i fina koftan som gammalmormor stickade åt sitt första barnbarnsbarn innan det ens var på väg. Det blev Vincent som fick den! Och nu är det Claudias tur. Passar perfekt. Här ligger hon och tar en tupplur på sängen. Bebishänder är för söta, de rycker till och rör sig ibland mitt i sömnen...



Vi får besök lite då och då av mor- och farföräldrar som vill hålla lite i lilla bebisen. Igår var det mormor som kikade förbi. Inte helt lätt alla gånger att ha två barnbarn att ta hand om, och mer livat lär det bli när minstingen också röjer runt. Fast vi håller tummarna för att hon blir en lugn pysseltjej. Lite omväxling från klättraren Vincent skulle vara heeelt okej.



Och så har jag fotat Claudia på samma sätt som jag fotade Vincent, och på samma dag! Båda bebisarna var 12 dagar gamla, iförda blöja och på fårskinnsfällen. Det känns både så nyss och som väldigt längesedan som Vincent var så här liten, vad konstig tiden är. Men en sak är säker - trots sömnbrist, blöjbyten och högljudda skrik - bebisar är allt bra ljuvliga... Vincent till vänster och Claudia till höger:


Sovdags igen, för länge sedan, som vanligt...

/Emma

Så här förbannad kan man bli ibland om nappen trillar ur...

...eller bara lite lagom fundersam.

Nu har jag mina program igen så nu kan jag redigera bilder och greja som vanligt! Tjohoo! Jag känner mig lite lätt handikappad utan Photoshop och InDesign.

Läggdags så jag hinner sova innan nästa amningsstund, godnatt!

/Emma

Den här lilla damen har ett väldigt stort sugbehov, så vi har redan introducerat nappen för henne. Vilken suverän uppfinning...



/Emma

Idag är lilla Claudia en hel vecka gammal. Galet hur det känns som ingen tid alls och som hur länge som helst på samma gång. För tillfället sover hon mest, och sover hon inte så vill hon äta. Vi är lite dåliga på att utnyttja kvällarna för att få sömn, jag och Pieter. Vi sitter gärna uppe och gör ingenting (ser på tv, läser, lyssnar på musik, surfar). Man behöver liksom den där lugna egentiden på kvällen. Fast egentligen borde vi lägga oss så fort Claudia somnat för första kvällspasset. Kanske lär man sig om ett tag, eller så löser det sig ändå. Idag är också Vincent precis två år och två månader.

Nu finns födelseannonsen på nätet! Vi har inte hittat den i tidningarna än (var och fotade oss i måndag), men här kan man tjuvkika: födelseannons i DT

Det är ett dygnet runt-jobb med två barn just nu, kaotiskt och tröttande men otroligt roligt och fullt av glädje också. Här är lite vardag från en nybliven tvåbarnsfamilj:

Så här kan en lugn stund se ut hemma hos oss...


Och ibland får man till och med en liten lugn stund tillsammans med vakna barn, men den blir oftast inte långvarig. Det är lycka att se Vincents intresse för Claudia, studera hennes små fingrar och titta henne i ögonen när hon är vaken. Mysbarn!


Det här ingår numera i Vincents nattningsrutin, en stund på toaletten...


Vakenbebis med vackra ögon...


Ofattbart hur små de här fötterna egentligen är... och supermysigt. Det gäller att njuta nu!


Storebror och lillasyster. Vincent växte enormt medan jag var på BB, det gick nästan inte att ta in hur stor han plötsligt kändes både fysiskt och psykiskt. Min lillkille som alltid ska vara min lilla gos...


Therese hälsade på med Linnéa (1 månad äldre än Vincent) och William (1 månad äldre än Claudia). Så här lätt var det att få med alla fyra på bild... Bättre lycka nästa gång...


Jag har den finaste familjen i världen...


Mysigare blir det knappast...


Syskonkärlek...


Godnatt!
/Emma

I helgen har det varit Falukalaset och vi gav oss ut på premiärrunda med syskonvagnen. Vincent hade tjatat länge om att han ville åka bilkarusell och det fick han också. Först ett litet barntåg på räls där han åkte brandbil, sedan traktor i en annan karusell och sist satt han på ett lejon i ytterligare en karusell.







Toppen att det fanns så mycket för småttingar! När barnkarusellerna var avklarade så ville Vincent så gärna åka radiobilarna, så han fick hoppa upp i pappas knä. Pieter styrde undan eventuella krockare och Vimse verkade fascinerad och ville åka igen när turen var över.

Kanonväder var det, och kul att strosa runt med vagnen. Den är inte direkt diskret, men jag är så trött på svarta vagnar. Riktigt skön att köra med sina stora svängbara framhjul, och både Claudia (som sov hela tiden) och Vincent gillar den.



Skönt att komma ut i solen redan första dagen hemma. Jag var lite mör, så det var alldeles lagom med den lilla promenaden ner på stan (tar ett par minuter) och roligt att Vincent uppskattade det så mycket. Han ville gå dit nästa dag igen, fast då hade alla bilar och tåg redan packats ihop på lastbilar och kört iväg igen. Jag såg dem köra förbi utanför oss när jag satt uppe på natten och ammade.

För precis en vecka sedan, förra onsdagen, gick jag omkring med lite småvärkar hela dagen. Jag var inte en säker på att det var det det var, bara att det kändes mer än de vanliga sammandragningarna. Annette kom förbi och fixade god lunch åt mig och och henne som vi åt på balkongen i solen, innan vi åkte upp till dagis tillsammans och hämtade Vincent.

Jag småpackade lite i BB-väskan under dagen, bara ifall att, och laddade kamerabatteriet. På kvällen la vi oss vid halv tio och då blev värkarna regelbundna, med 10-15 min emellan. Låg kvar i två timmar men kunde inte sova, sedan satte jag mig i soffan med datorn i knät och klockade värkar, 4-7 min emellan nu och kändes allt mer.

När klockan var tre hade jag hunnit väcka Pieter, förvarna förlossningen, ta ett bad och ringa in mina föräldrar till barnvakter åt den sovande Vincent. Annette körde upp oss till nya tillfälliga förlossningen och vi tog hissen upp. Fem och en halv timme senare, med hjälp av bad, TENS, lustgas och värmekuddar, föddes vår lilla tjej. 08.38 var klockan när Claudia kom till världen precis på beräknat datum. En mycket punktlig liten bebis. 4340 g tung och 51 cm lång, lite mindre en storebror alltså.

Claudia 8 minuter gammal...


Det var väldigt fullt på förlossningsavdelningen så vi var själva mycket, men det var mest skönt. Vi hade bra hjälp när vi väl behövde det. Fick vänta länge på fikabrickan efteråt, men då hade vi den lilla tjejen hos oss så tiden gick fort.

Claudia 1 timme gammal, hos pappa...


Claudia 2 timmar gammal, hos mamma...


Även på BB var det fullt, eller snarare överfullt. Vi fick en extraplats mitt i ett rum som annars rymmer tre sängar. Vi fick varken draperi att dra för, något riktigt bord, hyllor eller skåp, lampa eller larmknapp. Men det kändes inte särskilt jobbigt ändå. Jag var pigg och trivdes rätt bra där i mitten, och så är man väl lite mer rutinerad när det är andra barnet och tar det mer som det kommer. På morgonen kom det kort till avdelningen, från gammalmormor! Det var väldigt trevligt att få lite firande till BB, eftersom ingen fick hälsa på (det är besöksförbud efter svininfluensan).

Jag är glad att vi fick en riktig BB-upplevelse förra gången. Nu ville kändes det bra att stanna ett dygn, men sedan ville jag hem. Allt var bra med Claudia också, hon åt bra och var frisk och pigg. Pieter och Vincent kom och hämtade mig och lillasyster på fredag eftermiddag. Vi möttes i korridoren utanför BB. På grund av besöksförbudet fick de inte komma in till sängen, vilket var lite tråkigt - att Vincent inte fick komma in hela vägen, se lillasyster ligga i sin plastbytta till säng och hämta hem oss ända från rummet. Men korridoren fungerade bra det med. Vincent var så glad och nyfiken och upprymd. Klappade försiktigt på sin syster, konstaterade att hon hade ögon, öron, kinder, panna... precis som han. Pekade på henne och på sig. Och så skulle han hjälpa till att bära bilbarnstolen. Sötaste storebror i hela världen!

Vincent hämtar hem sin syster från BB...


På kvällen kom alla mor- och farföräldrar, och Emanuel som chansat och åkt till Falun ifall vi skulle hinna hem innan han måste tillbaka till Stockholm. Vi åt tårta och drack kaffe, åt holländska muisjes (rosa för flicka), drack alkoholfri champagne, rökte cigarr (herrarna bara) och firade ordentligt. Både Vincent och Claudia fick en hel hög med presenter. Det känns hur bra som helst att ha så omtänksamma och glada och intresserade föräldrar som jag och Pieter har. Våra barn har det bra!

Blommor från oma & opa och från gammalmormor...


Nu har det snart gått en vecka sedan hon föddes, lilla Claudia. Och vi håller som bäst på att lära känna varandra och anpassa oss till den nya vardagen.