Andra vandrardagen fick det bli Valdalsbygget och det kom bara lite lättare regn till och från. Genom fjällskogen var vi skyddade från vinden, och de två kilometrarna dit och sedan tillbaka var alldeles lagom för barnens ben i år. Marius gick mycket han också, även om han blev buren mesta tiden. Jag och Claudia drog oss lite efter på tillbakavägen, så att hon fick prata. Hon döpte små tallar och pinnar hon hittade, små stenar, stora stenar, stubbar och kala träd fick namn, och blev farfäder och mormödrar, systrar och kusiner.