I helgen hakade jag på Annette som skulle på konstkurs med hustema. Stockholm var det som gällde. En chans att få måla, kul att göra något ihop med min mamma, och så fick jag träffa en gammal kompis också som jag sov över hos. Dessutom accompanjerades resan av strålande sol och blommande körsbärsträd - som jag lyckades passera flera gånger på promenaderna mellan tåget, Skeppsholmen och övernattningen.

Idag bjöd nyblivna sjuåringen på cirkuskalas. Roligt tema (eftersom han nu kräver tema) efter att ha svängt runt superhjältekalas (vilket vi i princip haft de senaste åren) och det fina (ehum) förslaget - krigskalas. Så när han med glad röst meddelade att han kommit på att han ville ha cirkuskalas så tjohoo. Lite färgglada papperstallrikar, dekorerade sugrör, och vimplar fick bli dekoration. Så drog vi fram de cirkusliknande leksaker vi har ut på altanen och i trädgården. Och så en tårta så klart. Vips: Cirkuskalas!

Vincent ville vara clown och Claudia akrobatflicka. Marius fick på sig sin tigerdräkt så var han redo. Jag var bara (?) uppe till två-ish i natt för att göra tårtan. Som vanligt går en bit av natten åt när man inte kan dekorera dagtid. Tur jag inte gör tårtor så ofta. Barnen klämde f ö in sig i mina tårtbilder när jag försökte fota. Därför de ser så glada ut, sötpropparna.

I fredags när stora lilla Vincent fyllde sju år sa han åt oss dan innan att "Ni vet att ni ska väcka mig och sjunga va?!". Jajjemen, så blev det. Vi lyckades till och med faktiskt väcka honom, trots att han brukar vara så morgonpigg. Han blåste alla sju ljusen i ett andetag, och öppnade presenten som var med upp till sängen innan vi alla traskade ner för trappan. Där väntade pakethögen och kalasfrukostdukning. Vi äter inte frukost ihop hela familjen så ofta, så då känns det extra högtidligt att göra det just en föllseda.  

Ett par dar före Vincents födelsedag - på påsklovet nämligen - så åkte vi ånglok. Vi brukar höra det tjuta ibland - det kör bara för turister vid speciella tillfällen - och tänka att någon gång ska vi nog åka. När vi bodde i lägenhet inne i stan så passerade Grycksbobanan just utanför vårt fönster, så då hade vi första parkett, rätt häftigt. Hur som helst, så var det dags. Morfar Lasse följde också med och så åkte vi Grycksbo tur och retur i det gamla tåget. 

Precis nu - klockan 22.21 - men för sju år sedan, föddes Vincent. Efter 19 timmars arbete. Mitt första barn och allt var helt nytt. Full pott fick han på den där apgarskalan, och jag kallade honom mest tjockis (på grund av sina 4620g) innan jag vant mig vid att säga hans namn. Vi stannade tre dygn på BB innan han vände uppåt i vikt. Och jag hann äta den godaste måltid jag någonsin ätit (levererad av mina föräldrar den tredje dagen), och sova min skönaste tupplur någonsin - nedsjunken djupt i gigantiska kuddar medan Pieter var iväg med Vincent i någon timme. Grattis lilla människa, till sju år på jorden!

Idag - (tänka sig, jag får upp ett blogginlägg samma dag som det inträffat, det var inte igår...) - idag har vi firat Påskafton. Hemma hos mormor och morfar (aka mamma och pappa) en gata ner. Dagen bjöd på knallblå himmel och strålande sol, vilket gav oss ett strålande påskväder när vi promenerade över. Och det var hyfsat varmt i solen, även om det blev väl kyligt efter ett tag när vi satt ute och åt. Men dock - årets äta-ute-vårpremiär brukar ske på påsk, och så blev det i år igen. En rätt harmonisk dag utan för många inslag, men med massor av god mat och godsaker. Fin påskig lördag, helt enkelt. Ja och så lyckades jag tjata med familjen på ett familjefoto. Händer ju inte så ofta att vi fastnar allihop samtidigt. Blev väl inte bästa korten, men kul att ha ändå.