HUS/HEMLövåsenresan 2014
Här kommer ett höstigt sent inlägg från slutet av augusti. Vi bokade in nästan en vecka i stugan i Lövåsen (Grövelsjön). Några dagar bara vi i familjen först, och de sista dagarna ihop med vänner. Fick en härlig minisemester med hyfsat väder, lite kyligt blåsigt, men ändå fint.
Som varje år så rastade vi på det gamla vanliga stället under bilkörningen uppåt dalavägarna. Med en liten extra tur in till Trängslet för att se den stora dammen, vilket var lite kul. Men som alltid skönt när stugan skymtar där uppe på fjällsidan.
Vår första dag vandrade vi upp på fjället direkt från stugan. Åt matsäcken strax över trädgränsen i den kalla vinden, fortsatte en annan väg och hittade mycket bättre rastställen i lä, men då var matsäcken redan uppäten. Härligt ändå att komma ut i naturen på det här sättet.
Som varje år så rastade vi på det gamla vanliga stället under bilkörningen uppåt dalavägarna. Med en liten extra tur in till Trängslet för att se den stora dammen, vilket var lite kul. Men som alltid skönt när stugan skymtar där uppe på fjällsidan.
Vår första dag vandrade vi upp på fjället direkt från stugan. Åt matsäcken strax över trädgränsen i den kalla vinden, fortsatte en annan väg och hittade mycket bättre rastställen i lä, men då var matsäcken redan uppäten. Härligt ändå att komma ut i naturen på det här sättet.
En härlig stund i kvällssolen på altanen efter vandringen och innan middagen - som bestod av barnens favoriträtt, dvs "arme spagetti".
Nästa dag satsade vi på att åka den rätt långa bilturen till Röros i Norge. En liten stad som vi brukade prata om att åka till när jag var barn och var i Idre ibland om vintrarna för att åka slalom. Men vi kom aldrig dit. Så jag lobbade tidigt för en Rörostur. Visserligen var det lite jobbigt att sitta ännu mer i bil, men jättekul att äntligen få se den gamla gruvstaden! Barnen var inte jätteimpade, men bitvis uppskattade de resan. Som när vi träffade på renar och getter. Och som matsäckslunchen i Röros med utsikt över både färgglada hus och gruvområden. Muséet gillade de också, fullt med modeller över gruvdriften.
Det var väl ingen jättehäftig resa, men jag uppskattade väldigt att få se staden jag undrat över, från Pippifilmerna, den lilla norska gruvstaden med de pittoreska färgglada husen i backarna. Vi strosade runt. Och sedan körde vi mot Sverige igen. Rastade på ett rätt coolt ställe med långgrunda stränder med iskallt vatten vid södra änden av sjön Femunden.
När vi kom "hem" till stugan igen så gick vi till vindskyddet i närheten och grillade korv till middag. Fick ett härligt avslut på dagen med den sprakande elden i den varmgula kvällssolen.
Rätt sent på kvällen, efter att våra barn somnat, anlände våra vänner. Packade in sina grejer och kröp till kojs. Så nästa morgon när barnen vaknade så hade de lekkamrater på plats. Roligt att se dem hitta varandra så direkt! Det blev en lite längre tur upp på fjället bakom stugan den här dagen, bort till badsjön (nåja, bada gör man inte så gärna i det iskalla vattnet, på sin höjd sina fötter). Sex kilometer blev det minst, imponerande av tjejerna att orka med, speciellt Alexa som är året yngre än Claudia. Vi såg rätt många renar också, mest långt bort men även på lite närmre håll. En vit ren utmärkte sig.
Mycket blåbär åts det, både den dagen och nästa. Framförallt av döttrarna. Bra vandringsenergi det där. Nästa dag körde vi till Grövelsjön och gick en vandringstur där, bort till Silverfallet och via gränsen till Norge, och så tillbaka igen. En lika lång sträcka som dagen innan avverkade vi, i lite annan fjällmiljö.
Som vanligt fina fjälldagar och luften är så skön att andas. Dagen efter var det hemfärd igen. På återseende nästa år, hoppas vi, Lövåsen!
I vasaloppsspåren
För en vecka sedan åkte jag för första gången ett av vasaloppen. Nio mil är inget jag direkt pallar (som till vardags åker ett par rundor på sexkilometersspåret per år), men tre mil kändes överkomligt, så Tjejvasan var målet. Egentligen var det ett träningsmål, och en del av meningen var att det skulle ge mig något att träna inför. Dvs, hösten skulle vara fylld av fysisk aktivitet. Det var den inte, definitivt inte. Men under början av året lyckades jag i alla fall skrapa ihop drygt 30 km i längdspåren (även om längsta turen var på bara 8 km).
Jag körde Tjejvasan-grejen helt själv, vilket var rätt skönt. En dag för bara mig. Satte mig i bilen kl sju på morgonen och kom hem vid sjutiden igen på kvällen. Däremellan var det jag, men omringad av ett väldigt stort och välfungerande maskineri och massor av kvinnor med skidor.
Bilderna längst ner tog olika fotografer utplacerade vid spåret. Roligt att ha kort på när jag skidar, inget jag kan ta själv ju. Har inte bestämt om jag ska betala för att få dem på riktigt, kanske det är värt. Hur som helst, samtidigt som jag körde tre mil så gjorde damerna detsamma på VM hemma i Falun. Rätt kul.
Mina skidor var väldigt bakhala första milen (trots att de varit inlämnade på professionell vallning), så jag fick mest staka, men det gick hyfsat bra. I Hökberg (äntligen en tredjedel avklarad!) lämnade jag in dem i vallaboden - efter blåbärssoppan och diverse annan dryck - och sedan gick det bättre. Fast jag var redan rätt mör. I Eldris efter två mil gjorde det ont lite här och där i kroppen, som om träningsvärken redan hoppat på alla muskler. Men bara sista knappa milen kvar (supergott med all dricka, märks att man behöver den!), och jag tog mig i mål på 4 timmar och 3 min. Jag hade räknat med mellan 4,5 och 5 timmar (utan någon vidare aning), så det kändes som en bra tid. Och jag orkade köra på mest hela tiden, också roligt, trots att jag var dåligt tränad. Stakade på bra på upploppet och kom i mål och fick medalj. Sedan det jobbigaste på hela loppet - att orka ta sig runt med alla grejer mellan väskupphämtning och genom Mora bort till bilen, med värkande kropp. Skönt att äntligen få sätta sig i bilen och fikapausa en stund innan jag for hemåt igen.
Nu är jag lite sugen på att anmäla mig till Tjejvasan 2016.
Jag körde Tjejvasan-grejen helt själv, vilket var rätt skönt. En dag för bara mig. Satte mig i bilen kl sju på morgonen och kom hem vid sjutiden igen på kvällen. Däremellan var det jag, men omringad av ett väldigt stort och välfungerande maskineri och massor av kvinnor med skidor.
Bilderna längst ner tog olika fotografer utplacerade vid spåret. Roligt att ha kort på när jag skidar, inget jag kan ta själv ju. Har inte bestämt om jag ska betala för att få dem på riktigt, kanske det är värt. Hur som helst, samtidigt som jag körde tre mil så gjorde damerna detsamma på VM hemma i Falun. Rätt kul.
Mina skidor var väldigt bakhala första milen (trots att de varit inlämnade på professionell vallning), så jag fick mest staka, men det gick hyfsat bra. I Hökberg (äntligen en tredjedel avklarad!) lämnade jag in dem i vallaboden - efter blåbärssoppan och diverse annan dryck - och sedan gick det bättre. Fast jag var redan rätt mör. I Eldris efter två mil gjorde det ont lite här och där i kroppen, som om träningsvärken redan hoppat på alla muskler. Men bara sista knappa milen kvar (supergott med all dricka, märks att man behöver den!), och jag tog mig i mål på 4 timmar och 3 min. Jag hade räknat med mellan 4,5 och 5 timmar (utan någon vidare aning), så det kändes som en bra tid. Och jag orkade köra på mest hela tiden, också roligt, trots att jag var dåligt tränad. Stakade på bra på upploppet och kom i mål och fick medalj. Sedan det jobbigaste på hela loppet - att orka ta sig runt med alla grejer mellan väskupphämtning och genom Mora bort till bilen, med värkande kropp. Skönt att äntligen få sätta sig i bilen och fikapausa en stund innan jag for hemåt igen.
Nu är jag lite sugen på att anmäla mig till Tjejvasan 2016.
ARKIV
