HUS/HEMLövåsen 2015
Här kommer ett inlägg lite för sent, precis som varje år när det kommer till sommarens bohusresa och sensommarens fjällentur. Dags för Lövåsen härmed. I år blev det en lite kortare vända, fyra dagar i mitten av september. Resdagen dit var klarblå och strålande solig, och vi hann med en kort sväng upp på fjället. Så här i efterhand skulle vi ha dragit iväg på en lite längre tur direkt, medan vädret var med oss, för det var några riktigt regnblåsiga dagar som följde.
Första heldagen på plats började med renspaning genom stugfönstret. Sedan tog vi vårt pick och pack och körde bort till Grövelsjön. Det fick bli en kort tur upp för Linnéstigen och ner igen. Vi struntade i att ta oss till Norska gränsen i år, regnet piskade ner oss från fjället innan vi hann så långt. De stunder regnet slutade så var det riktigt skönt där på stigen, men så fort det tog fart igen så började vi huttra.
Så var det redan dags för hemfärd. Vi rastade på samma ställe som vi oftast gör, vid dammen nära Trängslet. Men medan den på uppresan liknade något man kunnat hitta i Italien en strålande dag, var det något dystrare den här gången. Dammen hade tappats på massor med vatten på de dagarna, så vi kunde gå långt ut på stenbotten.
Sedan macka och kaffe, och så sista bilturen hem.
Första heldagen på plats började med renspaning genom stugfönstret. Sedan tog vi vårt pick och pack och körde bort till Grövelsjön. Det fick bli en kort tur upp för Linnéstigen och ner igen. Vi struntade i att ta oss till Norska gränsen i år, regnet piskade ner oss från fjället innan vi hann så långt. De stunder regnet slutade så var det riktigt skönt där på stigen, men så fort det tog fart igen så började vi huttra.
Andra vandrardagen fick det bli Valdalsbygget och det kom bara lite lättare regn till och från. Genom fjällskogen var vi skyddade från vinden, och de två kilometrarna dit och sedan tillbaka var alldeles lagom för barnens ben i år. Marius gick mycket han också, även om han blev buren mesta tiden. Jag och Claudia drog oss lite efter på tillbakavägen, så att hon fick prata. Hon döpte små tallar och pinnar hon hittade, små stenar, stora stenar, stubbar och kala träd fick namn, och blev farfäder och mormödrar, systrar och kusiner.
Så var det redan dags för hemfärd. Vi rastade på samma ställe som vi oftast gör, vid dammen nära Trängslet. Men medan den på uppresan liknade något man kunnat hitta i Italien en strålande dag, var det något dystrare den här gången. Dammen hade tappats på massor med vatten på de dagarna, så vi kunde gå långt ut på stenbotten.
Sedan macka och kaffe, och så sista bilturen hem.
Höstveckor
Oktober blev november. Vardagen trampar på. Veckor helger. Stressiga vardagsmornar, massor av dimma och gula löv som blev grått och mörkt. Vi har haft mycket sol, men november kom med regnstänk. Jag har jobbat mest med företaget, lite på dagis. Föräldralediga fredagar och jag är trött. Marius är rolig. Han är så klok nu, och så envis. Tycker han är lika stor som syskonen. Claudia pratar för fullt hemma igen, det är otroligt skönt. Hon är sitt vanliga envisa flamsiga sjungande jag här hemma. Inte med någon annan, men nu är hoppet mycket större igen. Hon är djupt inne i princessperioden, älskar allt rosa, lila, gulligt och fint. Vincent växlar mellan så väldigt klok och eftertänksam, och spralligt barnslig. Han läser jättebra, läxorna han börjat få hem är för lätta för hans smak. Han älskar minecraft. Jag vill få mer egentid med honom. Med alla barnen, men Vincent känns allra viktigast. Vi får ett helt annat samtal när det bara är han och jag. Och jag har tid och ork för honom. Det vill jag ha.
Idag (14/11) sa Marius "momo" (mormor), tror det var första gången. Vi hade just försökt få honom att säga pappa (det har hänt enstaka gånger bara) när Annette plingade på dörren och jag ha "nu kommer mormor" varpå Marius sprang mot trappen och ropade "momo!" Och ett till första, i morse kissade Marius på pottan för första gången. Han vill sätta sig lite då och då, oftast på toan men ibland på pottan. Har inte gjort något än, men idag lyckades han. Roligt att han börjat öva av egen vilja. Idag har också Sinterklaas kommit med ångbåten till Holland, vilket vi såg på tv. Och vi har satt första skon för året. Och igår var det sprängattentat i Paris och det är flyktingkatastrofer i världen, och allt sånt är hemskt, men jag vill bara fokusera på det som är nära. Familjen, barnen, tecknandet, livet. Snart kommer nog snön.
Idag (14/11) sa Marius "momo" (mormor), tror det var första gången. Vi hade just försökt få honom att säga pappa (det har hänt enstaka gånger bara) när Annette plingade på dörren och jag ha "nu kommer mormor" varpå Marius sprang mot trappen och ropade "momo!" Och ett till första, i morse kissade Marius på pottan för första gången. Han vill sätta sig lite då och då, oftast på toan men ibland på pottan. Har inte gjort något än, men idag lyckades han. Roligt att han börjat öva av egen vilja. Idag har också Sinterklaas kommit med ångbåten till Holland, vilket vi såg på tv. Och vi har satt första skon för året. Och igår var det sprängattentat i Paris och det är flyktingkatastrofer i världen, och allt sånt är hemskt, men jag vill bara fokusera på det som är nära. Familjen, barnen, tecknandet, livet. Snart kommer nog snön.
ARKIV
