Idag var det dags, Vimse liten blev av med sin hårman igen. Det går ungefär ett halvår mellan gångerna. Håret är fint när det är långt, men nu var det faktiskt lite väl bångstyrigt, risigt och i vägen. Så vi fixade frisersalong framför tvn. Klippningen gick verkligen över förväntan! För ett halvår sedan protesterade Vincent vilt, han ville inte alls bli av med håret. Nu var det väldigt milda protester om att det gjorde lite ont, men annars gick det hur bra som helst.



Och så här såg Vincent ut idag, före och efter:





Det känns riktigt skönt! Och lite roligt, det är som att ha en helt ny grabb här hemma.

I eftermiddag jobbar Pieter så jag, Vincent och morfar ska till biblioteket. Sedan hämtar oma upp mig och sonen för middag hos oma och opa, och sedan ska jag få hjälp med läggningen. Allt är tungt och jobbigt nu så jag uppskattar verkligen all hjälp jag kan få från våra föräldrar när Pieter jobbar.

Nu ska jag och Pieter slappa i soffan med musik och bok (Pieter) / tidning (jag) medan Vincent sover. Kanske blir en kopp kaffe och några chokladbollar också. Jag gjorde chokladbollar igår för första gången på massor med år, det kändes lagom ambitiöst.

/Emma

Igår hälsade vi på familjen Björklund (minus arbetande pappa) i Bjurs och fick träffa lilla William för första gången. Han är 3,5 vecka gammal men ändå mindre än bebisen jag har i magen (som antagligen är uppe i 4-4,5 kg vid det här laget). Det kändes lite lustigt. Väldig liten och go var han! Och det är alltid roligt att se Vincent och Linnéa leka. De är så väldigt jämngamla och det märks. De har helt klart glädje av varandra.





När vi skulle åka hem blev det lite kram- och pusskalas (uppmuntrat av föräldrarna såklart, men ändå). De är för söta våra små!





Det börjar helt klart bli dags för klippning för Vincents del, men jag har tänkt vänta tills efter bebisen kommit. Tycker han kan få vara lite långhårig ett tag till. Det är fint, men blir allt oftare mer åt det risiga hållet nu. Och det märks att Vimse störs av den långa luggen. Får se när vi lyckas få till en klippstund, och vad han tycker om det nu. Förra gången (när han var 1,5 år) var det under stora protester som lockarna rök. Nu går han ju att resonera med desto mer, men det är långt ifrån säkert att han vill bli av med håret bara för det.

Idag är det precis en vecka tills bebisen är beräknad, nästa torsdag alltså. Just i dagarna sker flytten av förlossningsavdelningen, och dessutom verkar inte allt vara klart på nya BB. Jag har fått lite inside info från en tjej från min gravidvattenyoga, som ligger där just nu med sin nyfödda dotter. Och dessutom från en annan mamma på dagis som jobbar på förlossningen. Just nu vill man INTE föda barn och ligga på BB. Så jag tänker vänta ett litet tag till. 1 juni planerar jag och Pieter att få barn, det blir nog fint det. Det är på tisdag, så håll utkik!

Jag vet inte om webbisarna fungerar än på nya stället, men jag hoppas de kommer igång väldigt snart annars. Där kan man nämligen hålla lite koll på alla nyfödda på BB i Falun. Föräldrarna lägger själva upp bild och lite info i en typ av fotoautomat. Kolla in sidan här: Webbisar

Idag är jag rastlös och vet inte alls vad jag ska ta mig för. Fixar en massa vid datorn, trots att jag inte riktigt orkar eller har lust. Men det känns skönt att ha saker avklarade, räkningar betalade, mejl besvarade. Jag vill inte ha för mycket att tänka på, utan vill kunna ägna mig helt åt den nya bebisen och livet som tvåbarnsfamilj när det nu blir dags. Strax ska jag i alla fall ta med mig cykeln upp för backen och hämta Vincent på dagis. Stannar nog kvar en stund och leker, det är rätt skönt att vara där i väntan på att Pieter ska sluta jobbet.

/Emma

Bättre förr än senare kommer här en liten uppdatering från vår Kolmårdenresa, med en hel radda bilder. Jag kan ju inte redigera dem (börjar jag bli tjatig?) speciellt mycket, så de får ta den plats de tar.

Tidigt på morgonen den andra maj packade vi in oss i (den lånade) bilen och körde söderöver. Vi var lite oroliga över om Vincent skulle bli åksjuk, eftersom han blev det på vår senaste längre bilresa, men oron blev inte besannad. Puh! Resan gick väldigt bra, Vincent sov mycket och när han inte gjorde det var han nöjd. Förutom sista halvtimmen-timmen. Då tyckte han det räckte med bilresande. Det förstår jag, jag var själv rätt mör.

Vi kom fram och checkade in på Vildmarkshotellet, och styrde sedan stegen upp för den långa branta backen som ledde in i parken. Vincent fick välja vilket håll vi skulle börja åt - tigrarna eller aporna. Han valde aporna. =) Vi hade tur och hamnade mitt i matningen av både chimpanser och gorillor. Häftigt att se alla chimpanser (hur många som helst!) som stojade runt, skrek och sprang och hade sig när skötarna kastade in mat åt dem. De höll till på en liten ö, "önen" som Vincent sa (alltså "ön"). Han använder sig verkligen av grammatik, sonen. Även om det inte blir korrekt alla gånger så är det imponerande hur mycket han böjer ord.

Efter aporna såg vi elefanter och surikater, sedan noshörningar, hjortar, zebror och kameler...











Vincent sprang runt och stojade värre än vanligt, uppspelt av allt runtomkring, djuren och solen och folket och allt. Han var på väg inanför stängslen ett antal gånger, buskillen, innan vi fick stopp på honom. Eller ja, Pieter fick ränna runt mest. Jag hade tillräckligt att göra med att ta mig själv runt. Kanonväder hade vi i alla fall. Dagen innan vi åkte ösregnade det hela dagen, men vi hade strålande sol och klarblå himmel utan ett enda moln. Riktigt fint vårväder (jackan och mössan visar att det inte var sommartemperaturer än). Dessutom alldels lagom med folk, dvs inte alls så många besökare. Kolmården öppnade för sommarsäsongen dagen innan. Ibland har man helt enkelt flyt med sin semester.

När vi satt i den stora lekparken (dvs jag satt och vilade medan Vincent och Pieter rände runt) fick jag sms från Therese om att hennes lille William var född. Han var beräknad bara två dagar innan Vincents lillsyskon, men bestämde sig för att (precis som storasyster) kika ut en månad för tidigt. Häftig och rolig nyhet! Och jag kan väl säga att jag var glad att det inte var min bebis som kikat ut och orsakat förvirring i vår planering.

En av höjdpunkterna för Vincent var besöket i Bamses värd. Han var lyrisk där han sprang runt bland husen, de små backarna och alla figurer. Han fick åka (sin allra första) karusell, små Bamse-kaffekoppar efter väldigt övertygande tjat, och mamsen åkte snällt med. Och så kom plötsligt Bamse och Lilleskutt gående. Vincent var väldigt modig och kramades med de båda. Det var underbart att se honom, så fascinerad och lite rädd men ändå modig och med stooora ögon. Vi har på film när han kramas med lilleskutt, det är något av det gulligaste jag varit med om. Min fina älskade son!



Vi såg massor av djur och mot slutet var Vincent riktigt trött, och mig ska vi inte tala om. Jag gick tio meter på fem minuter ungefär, stapplade fram. Och vi skulle ta oss igenom precis hela parken för att komma till hotellet. På vägen passerade vi björnungarna som släpptes ut kvart i fem för att undvika allt för mycket stojiga besökare, och tigrarna som låg och softade på ett tak.





Äntligen framme på hotellet vilade vi fötterna en stund och njöt av den otroliga utsikten, innan vi styrde stegen mot restaurangen för att få i oss lite mat. Med mätta magar plockade vi sedan ihop våra badgrejer och gick iväg mot hotellets badavdelning - som var helt otroligt fint! Två våningar med bassänger, varma (bubbel-)pooler, utepol, vattenfall, plaskdamm, och en fors med små broar över. Och bara vi och en till barnfamilj var där. Kanon! Vi somnade glada och utslagna den kvällen.

Nästa dag började vi med frukostbuffé på hotellet, för att sedan köra iväg med bilen mot safariparken. Vi var där när de öppnade och fick en häftig tur bland älgar, björnar, giraffer, lejon och en hel del andra djur. Häftigt att vara bara några meter ifrån lejonen, med bara bilfönstret emellan! Och girafferna var mina favoriter, som strosade över vägen och gick framför oss och runt om och spanade.







Efter safariparken gick vi en sväng på Terrariet och kollade in sköldpaddor och små apor (som kröp och hoppade runt fritt i rummet), papegojor och krokodiler, fiskar och hajar. Sedan promenerade vi rakt igenom Kolmården igen för att komma till sälarna och säluppvisningen med "söjövasejerna" (=sjörövartjejerna på Vincentspråk). Solen värmde och det var härligt att sitta och titta på mysiga sälar som visade upp sig, och dessutom ha utsikt över havet bortanför.





Vincent var trött, både efter 1,5 intensiva dagar, och eftersom klockan hunnit bli rätt mycket, så innan delfinshowen fick han sova en halvtimme i vagnen medan vi lite äldre tog en fikapaus med glass och kaffe. Sedan: delfiner! Jisses vilka häftiga djur! Det märks hur roligt de verkar ha, och det är minst sagt imponerande att se hur de hoppar tiotalet meter rakt upp i luften, simmar på rygg, hoppar och snurrar, låter delfinskötarna surfa på sina ryggar och allt vad konster de visade upp.



Jag lyckas inte skriva om allt vi upplevde här, men efter en sväng i djurens bondgård (bland små söta grisar och små getter som Vincent allt tyckte var lite läskiga när de kom för nära, så packade vi in oss i bilen igen och körde hemåt. Vi stannade bara för att tanka och sedan för middag på en pub i Västerås. Solen följde oss fortfarande, och började så sakteliga gå ner. Vi kom hem ganska sent, glada och uppfyllda av vårt lilla äventyr. Dagen efter regnade det igen, men vad gjorde det?

/Emma

Nu var det allt bra längesedan jag uppdaterade här. Mina bortförklaringar: Vår dator pajade så ordentligt att vi var tvugna att beställa en ny (den gamla var redan på utdöende med trasig skärm, försvunna knappar och rätt mycket strul). Dessutom är jag höggravid, mindre än två veckor kvar till beräknad bebis nu, och fogarna gör det svårt för mig att sitta vid datorn. Det gör ont, och jag kan knappt gå. Fast å andra sidan är allt obekvämt och jobbigt och gör ont, så det spelar inte så stor roll vad jag gör, nästan. Visst är det härligt att få klaga av sig lite?! =)

Nu sitter jag vid en sprillans ny, fin, blanksvart bärbar HP-dator. Men inte är jag helt lycklig för det, för den här datorn krånglar också. Bara att inse, datorer = ständigt slitande av hår. De bara krånglar, det verkar vara deras natur. Nu har jag i alla fall internet, men mina kära program (Photoshop och InDesign) som jag behöver för nästan allt (bland annat redigera bilder) vill inte fungera. Jag vet inte om de är för gamla (jag har version 2 och nu är version 5 på väg) för vår nya dator eller vad problemet är. Jag kan i alla fall inte redigera bilder. Dock kan jag ändra storlek på dem så att det går att lägga upp på bloggen, som tur är. Men så värst vackra eller tillpiffade blir de inte.

Jag ska lägga upp lite kort från Kolmården, men det får bli i ett eget inlägg. Jag tjuvstartar lite med förra helgen när vi provade på att vara tvåbarnsfamilj. Det gör vi emellanåt när vi har Saga här och sover över. Hon är en riktigt charmig och kompetent ung dam numera, med sina snart fyra år, och både somnar och går på toa utan problem. Äter gör hon desto mindre hos oss, men det gör ju inte Vincent heller. Någon näring får nog barnen i sig ändå får man hoppas. Första dagen Saga var hos oss var det strålande väder så vi picnicade lite i Läroverksparken. Barnen röjde runt med bollar, kollade in fontänen (som någon lustigkurre hällt såpa i) och rullade skrattandes i den lilla gräsbacken.





Pieter lyfte upp barnen i ett litet träd. Det var roligt i några sekunder, men jag tror nog att jag och Pieter var mer förtjusta än vad de var. Söta var de i alla fall!



Och själv är man ju en tjockis för tillfället, men lite sol vid den skummande fontänen kan man ändå njuta av. Och härligt att få plocka av sig skor och strumpor och traska runt barfota! De här mjukisbyxorna är de jag bor i nu på slutet. T o m mina gravidjeans sitter trångt, så jag drar helst på mig dessa trots att de ser allt mer slitna ut. Och jag har bara två toppar som går hela vägen runt magen - två linnen. Så de får sitta på ständigt, även under andra gravidtröjor. Det ska bli riktigt skönt att få en lite större garderob att välja ur igen snart.



Måste ju slänga med mina gulliga grabbar också, idag är det ju ändå Pieters födelsedag! Jag håller som bäst på med en tårta av det enklare slaget, med köpebotten och köpe-marsipanlock. En sådan halvfabrikatstårta har jag inte gjort sedan jag började med mina specialtårtor i januari för drygt ett år sedan. Men mer avancerad än så här har jag inte ork till just nu. Dessutom tror jag nästan att jag tycker en sådan här tårta blir allra godast, prinsesstårta proppad med vaniljkräm på tunna köpebottnar med marsipan över. Mums! Grattis bästaste Pieter!!!



Tårtan kommer bild på senare, om den blir något att visa upp. Och så ska jag slänga upp lite fler bilder efter att ha vilat fogarna lite på någon mer bekväm plats.

Här kommer ett kort litet inlägg med ett par bilder. Vincent älskar ju böcker, och vi har lånat några från mina föräldrar för att få lite omväxling. Klas Klättermus uppskattades genast. Jag brukar sjunga många av sångerna därifrån och har gjort ända sedan Vincent föddes. De är nog de jag minns bäst från när jag själv var liten.

Och så har Vincents oma stickat honom en jättefin Totoro-mössa. Vincent blev glad så klart, nu kan han själv vara sin favoritfigur! Skrapsåret under näsan fick den lille tokstollen när han cyklade på sin springcykel. Han är riktigt duktig på den nu och kan åka i lätta backar och ta fart och hålla upp båda benen. Det är kanonkul tycker Vincent. Men så hann han iväg till en lite brantare backe och lyckades väl inte riktigt hålla koll på cykeln så att han dök i marken. Den är ju nära när man är så liten så det var inget allvarligt, men lite skrubbsår på läppen och sand i munnen åstakom i alla fall fallet. Det är allt bra att han har cykelhjälm i alla fall.



Imorgon bitti tidigt kör vi söderöver mot Kolmården. Det kommer bli hur kul som helst!

Sängdags!
/Emma