Vi var i Göteborg ja, jag och Vincent, och hade det alldeles utomordentligt trevligt. Det här att resa själva bara han och jag var en riktigt bra grej. Första gången jag reser med barn som det inte känns jobbigt utan bara kul. Första gången utan ett litet barn som bara vill springa runt i tåggångarna.

Vi fick verkligen den där egentiden tillsammans som vi så mycket behöver. Och så fick vi umgås med min mormor, Vincents gammelmormor och det tyckte vi båda mycket om. Vi trivs verkligen där, så mycket att Vincent när vi nästan var hemma i Falun igen sa med lite gråtig röst: "Nu vill jag åka tillbaka till gammalmormor!"

Nu blire bilder!


Vädret var ju knappast på vår sida med storm (vinden nådde vist orkanstyrkor på vissa håll i Göteborg under fredagen) och hällregn. Men vi trivdes ändå. Liseberg i regnet var kanonfint! Vi sprang runt och bara njöt av stämningen och Vincent älskade att få hälsa på Lisebergskaniner och åka roliga karuseller. Och jag njöt av att kunna följa honom helt och fullt. Förutom när vi skulle gå hem. Jag fick nästan släpa iväg honom mitt i skridskoföreställningen. Vi hade varit där i tre timmar, var kalla och blöta (men glada!) och klockan närmade sig åtta. Och Vincent ville bara stanna. Jag förstår honom.

Och den trevliga förmiddagen med mormor var också så fin, med besök i saluhallen och lunch på Kronhusbodarna där vi också kikade in i glasblåsarverkstan, den underbara godisaffären och julmarknaden. Söndagen träffade vi först vänner med barn, pratade, lekte och lunchade. Sedan åkte vi till Haga där vi fikade med min halvbror Patrik. Allting väldigt trevligt.  

Vad stolt jag är över min son, hur han orkade med allting, hur han gick långt och sällan gnällde, somnade lätt om kvällarna och trivdes. Och vad jag är glad att vi kom iväg. Det här får vi göra om!