När jag var nitton månader gammal fick jag en lillebror. Mitt första minne (ett av få tidiga) är en ögonblicksbild av hur jag går strax bakom vår grannfru, går iväg från mitt dagis på den lilla gången mot grinden. Min bror föddes nämligen mitt på dagen och grannfrun fick hämta upp mig på dagis och köra mig till BB där mina föräldrar var. Det måste ha känts alldeles oerhört konstigt och stort för mig, för att det korta minnet ska ha etsat sig fast.


Här är jag och min pappa Lasse som håller lillebror Emanuel i famnen. Vi står utanför gamla, nyligen rivna, kvinnokliniken i Falun. Här kan du läsa mitt hej då till huset både jag, min bror och även Vincent föddes i.