Går sönder lite av att se hur den här tjejen mår just nu. Igår var värsta dagen. Helt översållad av vattkoppor, med feber, låg hon bara i sängen och i soffan hela dagen. Ville inte ha eller göra något. Åt inget, och vi fick kämpa för att hon skulle dricka några droppar då och då. Hon ville inte att någon skulle se eller röra henne. Ville inte ta alvedon eller smörjas med kylskum. Och så pratar hon inte. Hennes selektiva mutism har slagit bakut. Hon slutade prata med mig, Pieter och brorsorna på midsommarafton, så nu finns det ingen röst kvar. Hon bara gnäller, gråter, skriker och pekar. Kopporna kliar överallt. Mitt hjärta går itu. Och så väljer hon glitterstrumpbyxor och paljettklänning (genom att peka och gny), mitt i allt.