I vasaloppsspåren

För en vecka sedan åkte jag för första gången ett av vasaloppen. Nio mil är inget jag direkt pallar (som till vardags åker ett par rundor på sexkilometersspåret per år), men tre mil kändes överkomligt, så Tjejvasan var målet. Egentligen var det ett träningsmål, och en del av meningen var att det skulle ge mig något att träna inför. Dvs, hösten skulle vara fylld av fysisk aktivitet. Det var den inte, definitivt inte. Men under början av året lyckades jag i alla fall skrapa ihop drygt 30 km i längdspåren (även om längsta turen var på bara 8 km).

Jag körde Tjejvasan-grejen helt själv, vilket var rätt skönt. En dag för bara mig. Satte mig i bilen kl sju på morgonen och kom hem vid sjutiden igen på kvällen. Däremellan var det jag, men omringad av ett väldigt stort och välfungerande maskineri och massor av kvinnor med skidor. 



Bilderna längst ner tog olika fotografer utplacerade vid spåret. Roligt att ha kort på när jag skidar, inget jag kan ta själv ju. Har inte bestämt om jag ska betala för att få dem på riktigt, kanske det är värt. Hur som helst, samtidigt som jag körde tre mil så gjorde damerna detsamma på VM hemma i Falun. Rätt kul. 

Mina skidor var väldigt bakhala första milen (trots att de varit inlämnade på professionell vallning), så jag fick mest staka, men det gick hyfsat bra. I Hökberg (äntligen en tredjedel avklarad!) lämnade jag in dem i vallaboden - efter blåbärssoppan och diverse annan dryck - och sedan gick det bättre. Fast jag var redan rätt mör. I Eldris efter två mil gjorde det ont lite här och där i kroppen, som om träningsvärken redan hoppat på alla muskler. Men bara sista knappa milen kvar (supergott med all dricka, märks att man behöver den!), och jag tog mig i mål på 4 timmar och 3 min. Jag hade räknat med mellan 4,5 och 5 timmar (utan någon vidare aning), så det kändes som en bra tid. Och jag orkade köra på mest hela tiden, också roligt, trots att jag var dåligt tränad. Stakade på bra på upploppet och kom i mål och fick medalj. Sedan det jobbigaste på hela loppet - att orka ta sig runt med alla grejer mellan väskupphämtning och genom Mora bort till bilen, med värkande kropp. Skönt att äntligen få sätta sig i bilen och fikapausa en stund innan jag for hemåt igen.

Nu är jag lite sugen på att anmäla mig till Tjejvasan 2016.
 

kommentarer

namn:
spara mig

mejl:


blogg:


kommentar:

trackback
RSS 2.0