Lite mer från juli innan juli är slut. Det har varit mycket hemmahäng, jag och barnen medan Pieter jobbat. Några kyliga veckor var det där någonstans, men annars har det mest varit riktigt varmt och soligt.



Ja äpplen får vi i år, tjohoo! Och så har vi haft långväga besök, av både vänner och barnastronauter som fyndat månskor i förrådet...

Vi träffar ju vänner lite nu och då, men jag lägger inte alltid upp så mycket kort från sådana tillfällen. Osäker på vilka som vill vara med på bild på nätet och inte. Vi har i alla fall nyligen haft Saga och Josefin på besök, och två gånger dessutom. Det var längesen så extra kul. Tänk att de leker så bra ihop oavsett hur långt det går mellan gångerna. Det är tydligt att barnen känt varandra sedan de föddes (Saga är nästan två år äldre än Vincent).

Och min sommarbebis, som mest rockar så kortärmat det bara går just nu, även klädlöst de varmaste dagarna. Pust.

Och glasskiosken har öppnat för året. Och barnen invigde sina kompisar (som jag köpte igår efter att ha tänkt tanken ett tag) - rockan Lisa och krokodilen Chrominus Rocky. Vincent badade massor, jag och Pieter badade i två omgångar, Marius både doppade sig och låg i strandkanten och plaskade (iförd Claudias gamla - och för Marius alldeles för stora - soltröja), och Claudia vägrade nudda vattnet eftersom hon hade ett skrubbsår på knät. Men vi hade lunch med, och köpte glass, och hade det allmänt bra. Skogarna är fulla av blåbär, trevlig färdkost på promenaden. Tror jag måste upp och plocka lite imorgon.

...får Hoppa Långöra bada.

Här kommer några bilder från opas andra 60-årskalas för någon månad sedan. (Vi börjar hemma innan jag, Claudia och Marius promenerade iväg och mötte upp med de andra.)

Ännu ett trevligt kalas, och barnen höll sig hyfsat på mattan (med hjälp av lite modern teknik).

 

Här kommer en liten återblick nästan två månader tillbaka. Oj vad det vuxit i trädgården sedan dess!


En av de sista kvällarna som Emanuelfamiljen var i Falun, och vi dinerade ute på framsidan i kvällssolen. Hur skönt som helst.

 

Har äntligen fått ihop lite foton från påsken, någon månad sent bara. Emanuel, Nina och Oskar var kvar över påsk vilket var trevligt, och vi firade Påskafton ihop hos Annette och Lasse. Med äggfärgning, mormors Gullefjunsteater, sol, och buffé som intogs ute i trädgården. Något kyligt men härligt väder. 



Pieters föräldrar var bortresta (i Spanien för att fira svärfars 60-årsdag) så vår traditionella Påskdagsfrukost hos dem, med äggletande i trädgården, flyttade hem till oss istället. Och sedan hade vi kaffegäster.

Trevlig dag och kväll innan vi däckade i våra sängar. Nästa morgon var vi ute i den friska luften och åkte varv på varv i karusellen (eller ja, barnen snurrade) och solglimtar kikade fram ur molnbarriären.

 

En vecka in i mars smälte snön och solen värmde av oss våra jackor. Jag plockade fram och tvättade av de första utemöblerna på framsidan, och sopade bort snön från asfalten närmast sandlådan så att barnen kunde gatkritrita där när solen värmt marken torr. Flera dagar på raken stannade vi ute efter dagishämtningen (vid två numera eftersom de har 15-timmarsplatser), åt mellis ute, och umgicks dessutom lite med våra grannar som också fått en liten son bara en vecka efter oss. De har även en dotter som är året yngre än Claudia. Vi kommer nog kunna bli vänner nu när solen och värmen drar ut oss ur våra hus.



Vincent upptäckte att vårt träd också fungerar som klätterträd, även om det är knepigt att komma ner utan hjälp. Och så fick jag det där tillfället att fota barnen i sina röda Villervalla-lurvar nu när de stora äntligen slapp vinterjacka, och den lilla för en gångs skull kom upp ur vagnen.

Om knappt ett år hålls skid-VM i Falun. Peppad? Yeees! Förra gången stod vi längst fram och såg Torgny Mogren ta guld på femmilen. Det var 1993 och jag var tretton år. Nästa år hoppas jag mina barn kommer vara i alla fall lite småengagerade så att de kan tycka det är roligt att följa med och se de nya svenska medaljhoppen. 

Härom veckan hölls för-VM, det som vanliga år kallas Svenska skidspelen. För första gången gick även sprinttävlingen i Falun, den körs annars runt slottet i Stockholm. Vincent och Claudia har följt med i två år redan, då gick vi alla dagarna. I år höll vi inte ut lika intensivt, men fick ändå en tillräcklig dos skidelit. På fredagens sprint var jag, min pappa och de tre barnen på plats. Relativt lugnt och skönt på läktaren, och trippelt på pallen för de svenska herrarna.


Imponerande att de fått till spåren så bra med tanke på det varma vårliknande vädret. Dessutom var det storm och ösregn natten till fredagen. Men spåren höll.

På söndagen stannade Claudia hemma med mormor eftersom hon även skulle på en kompis kalas, medan oma följde med mig, Vincent och Marius för att se herrtävlingen. Och på söndagen fick jag åka en snabbis själv och se damerna skida under klarblå himmel och till finfin stämning - då var storbarnen hos opa och oma medan Marius sov lugnt i sin vagn hemma hos mormor. 

 

Vincent och Claudia fick fixa tårtan (med mormor som hjälp), och de var så stolta över hur fin den blev. Söta barn. Lyxfika var det med semlor dessutom, smarrigt. Så blev det lite fotosession, med mina föräldrar och alla deras gemensamma barnbarn.

Skönt att lufta oss allihop litegrann. Speciellt mig som suttit inne så gott som hela veckan. Nu börjar alla post-gravid-och-förlossnings-krämpor så sakteliga ge med sig. Nu gäller det att jag hakar på och börjar komma igång också så att jag kan må ännu lite bättre. En knapp vecka kvar tills Pieter börjar jobba igen och allvaret börjar för mig, huvva.

Hjälp vilka stora små barn vi har! 

 

 

Igår var vi hos mina föräldrar hela dagen. Fikade, pratade, lekte och åt middag. Annette och Lasse var iväg några timmar för att teckna kroki. Och Pieter och Vincent var iväg en sväng på eftermiddagen för att gå på Vincents första lektion på simskolan! (Mer om det framöver tänker jag.) 

Idag kom alla hem till oss först en stund efter frukost, pratade och fikade lite mera. Och vid lunchtid åkte min och Emanuels familjer hem till våra vänner Tobbe och Lena och deras två barn. Vi lagade lunch (inte jag då, jag satt mest i soffan och jäste) och hade det bra. Mycket trevligt helg kan vi sammanfatta.

Och just det, apropå Vincents Avicii-tatuering (som Pieter ritade på Vimses arm, och även Claudia ville ha och fick en): Våra barn är tydligen riktiga Avicii-fans. Eller Aoichi som Claudia säger. 

 

Gott nytt år 2014! Det kan nog bli ett riktigt utomordentligt fint år kan jag tänka.

Efter Kalle började vi vänta på tomten. Vincent var redan övertygad om att det skulle vara morfar (eller möjligtvis mormor - han minns hur det brukar vara) och höll noga koll på vart morfar tog vägen. När tomten väl kom med lykta i handen genom trädgården vågade Claudia knappt titta, och sedan gömde hon sig under bordet. Men när han kom in och hon kände igen morfar så kröp hon fram igen. Båda barnen var ändå så där avvaktande förtjusta som de brukar. Nog var det morfar, eller? Han hade visserligen pipigare röst och smalare glasögon. Kanske var det - som morfar påstod senare - hans kompis Nils som varit här. Barnen är fortfarande inte säkra. Vi öppnade julklappar och hade det bra, pausade för Karl-Bertil på tv, och fortsatte sedan. Vi firade utan Emanuel som för första gången var hos Nina (och lilla Oskar) hos hennes släkt i Småland. Och Pieter jobbade Julafton för första gången. Så vi kunde ta allt i ett ovanligt lugnt tempo, skönt. Och roligt. Barnen lekte med Claudias älv-playmo mest hela kvällen, och även med annat de packade upp. 

Vi nattade barnen strax innan Pieter kom tillbaka vid halv tio-tioden, och då dukades det fram nattamacka med lite utvalda delar från julbordet. Pieter fick sina julklappar, och vi andra fick ett par som vi sparat. Sedan var den julaftonen över.

Nästa morgon jobbade Pieter tidigt igen medan jag och barnen hade en lugn förmiddag och lekte med julklapparna. På eftermiddagen hämtades vi upp av fadern och promenerade upp till oma och opa där fabbe Frank och faster Karro redan fanns. Först vankades det julfika med omas äppelkaka, och sedan juldagsmiddag med kalkon. Och så vår lilla semesters sista övernattning.

Nästa år får jag nog fnysa lite mindre åt alla som börjar julpynta redan tidigt i november, och köra all in tidigt istället så jag hinner njuta ordentligt. December går ju faktiskt lite väl fort. Men än har det inte varit julafton, än är årets mysigaste dag framför oss!