Idag har jag varit med Vincent på familjegympa för barn i åldern 2-4 år. Jag har tidigare inte hittat någon gympa (med redskap!) för barn mindre än tre, så jag blev väldigt glad när jag hörde om denna. Det är en annan kille på Vincents dagis som går, och jag nappade direkt. Klart vi ska på gympa! Perfekt för klättrande vildkatten Vincent att köra slut på lite överskottsenergi.
Efter Vincents middagsvila så traskade jag iväg med barnen mot Slätta. Där skulle gympan vara, och där bor mina föräldrar. Vincent gick större delen av vägen (det är en rätt bra bit att gå). Det var härligt soligt och höstkyligt och vi tog gott om tid på oss. Claudia sov mest, hon är en sådan bra vagnåkare. Även om hon är vaken så kan hon ligga nöjd väldigt länge. På promenaden passerade vi bland annat Kopparbergs kyrka och stannade till för att beundra de höstfärgade träden (jag) och en gravsten som såg ut som roboten Eva från filmen Wall-E (Vincent).

I Slätta fikade vi lite och jag fyllde på med amningen. Vi lämnade Claudia hos mormor och vagnen bakom oss, och så promenerade vi, jag och Vincent, upp till gymnastiksalen där jag brukade ha gympa i låg- och mellanstadiet. Lite lagom nostalgiskt så där. Vincent tyckte det hela var riktigt spännande, och när vi kom in i den stora gympasalen så for han runt som en liten raket, sprang hit och dit över det stora golvet och klättrade upp och ner i ribbstolarna (lite småläskigt tyckte mamsen, de är ju höööga).
Efter en uppvärmning som Vincent inte ville vara med på (ville bli buren, antagligen var det för mycket nya människor) så sattes det upp en rad olika stationer. Många var alldeles lagomt avancerade och andra lite svårare att förstå för en liten Vincent. Men han hade riktigt skoj och sprang runt mellan stationerna. Förutom klättra i ribbstolen så gillade han ringarna, hängde och dinglade i dem en lång stund. Hoppa från plint till matta var också kul, och balansgång.
Det här var toppen! Jag har velat ta med Vincent på redskapsgymnastik lääänge, och nu har vi äntligen hittat dit! Nu gäller det bara att få till onsdagskvällarna. Om Pieter jobbar morgon så slutar han fyra och då kan jag och Vincent cykla hemifrån så fort P kommer hem (och tar över bebis). Och jobbar han kväll så får vi hyra in morfar som Claudia-barnvakt. Det borde fungera.
Innan jag avslutar för idag måste jag bara visa upp gårdagens smariga bullbak, en Mandel- och äppelkrans. Jag har varit alldeles för bullsugen de senaste veckorna. Mina utdragna förkylningar (med tillhörande influensa) är inte bra för min figur. Hrm, nya tag en annan dag. Den här var i alla fall ljuvligt god (eller ja, kransen är i frysen men det blev en längd också):
Det är ju trots allt bara fem dagar kvar till Kanelbullens dag. Kanske blir då som den här får kika ut ur frysen och avsluta onyttigheterna (ytterligare en gång, mitt projekt går som sagt inte så bra hitttills). Godnatt!