På en vecka har det blivit höst. Man kan känna det i luften, den är friskare, kyligare, klarare, lättare att andas. Man kan märka det på att barnen inte svettas av långärmat inomhus, och att vi just köpt höstjacka åt Vincent. Men framförallt märker jag det på mina fötter. Under sommarmånaderna går jag nästan enbart runt barfota, känner mig härligt fri. Resten av året slår mysgenen till och jag kurar in mig i raggsockor. Mina fötter har på ett par dagar helt bytt skepnad:

Välkommen mysiga årstid med levande ljus och stora koppar hett te! Min favoritårstid! Bara regnet inte tar över för mycket. Soliga höstdagar är de bästa dagarna. På lördag önskar jag mig just en sådan dag.

På tal om lördag så har min godisavhållsamhet rämnat idag. Anledningen är festen. Efter lördag börjar den stora nyttigheten. Då är det helslut på godsaker, då ska maten bli nyttigare och portionerna mindre, då drar träningen igång på allvar. Just nu är läget riktigt dåligt. Jag var på väg in i en rejäl förkylning nyss, men mirakulöst nog verkar den ha klingat av utan att bryta ut för fullt - och utan att jag märkt det. Jag har alltså inte tränat, och idag blev det lite "sista chansen-choklad". Den var faktiskt inte lika god som innan jag slutade, alldeles för söt. Ett gott tecken! Godislösheten kommer förhoppningsvis gå alldeles utmärkt.

Nu mer Sopranos. Imorgon blir det tårtbak för hela slanten! Lasse hjälper till genom att skjutsa Vincent till dagis och sedan underhålla Claudia en stund.