HUS/HEMEtt harmoniskt ögonblick
Igår när jag kom hem från jobbet var vädret så där harmoniskt som det är ibland. Alldeles lugnt och ljummet och soligt och... harmoniskt. Medan Pieter lagade middag rotade jag fram gatkritorna som jag köpte för rätt många år sedan när jag jobbade på leksaksaffär. Fick med mig barnen ut och hittade en plätt på asfalten där solen sken. Där satte vi oss med våra kritor och ritade.
Jag och mina barn, helt i nuet, tillsammans i stunden. Utan skrik, tjat och måsten. Det var så mysigt. Inte förrän barnen tröttnat och börjat ränna runt bad jag Pieter ta med sig kameran ut så jag fick fota lite, fota för att minnas ögonblicket.
Vincent ritade degmjöl i min hand. Först ritade han sin egen hand alldeles vit, mjölig, och sedan min. När Claudia tröttnat på att rita började hon leka med kritburken, sedan sparkade hon på den som en fotboll medan Vincent sprang runt med en vanlig fotboll. Och så smakade hon också så klart, på kritorna.
Jag och mina barn, helt i nuet, tillsammans i stunden. Utan skrik, tjat och måsten. Det var så mysigt. Inte förrän barnen tröttnat och börjat ränna runt bad jag Pieter ta med sig kameran ut så jag fick fota lite, fota för att minnas ögonblicket.
Vincent ritade degmjöl i min hand. Först ritade han sin egen hand alldeles vit, mjölig, och sedan min. När Claudia tröttnat på att rita började hon leka med kritburken, sedan sparkade hon på den som en fotboll medan Vincent sprang runt med en vanlig fotboll. Och så smakade hon också så klart, på kritorna.
Efter middagen lyckades jag efter en del kämpande få med mig barnen på att städa. När de väl var där så tyckte båda det var rätt roligt att stoppa kritor i burk. Inte ofta barnen städar, Vincent är väldigt svårövertalad, men rätt som det är går det galant. Med rätt infallsvinkel från föräldern, och rätt humör från sonen.
Det är en konst det här med fotograferandet, att inte göra det för mycket. Att antingen först uppleva och sedan ta några bilder, eller fota först så man har det avklarat för att sedan lägga undan kameran och bara vara. Inte lätt alls. För fotona är så viktiga för minnet. Konsten är att hitta den där balansen, att få både och, både nu och efteråt.
Det är en konst det här med fotograferandet, att inte göra det för mycket. Att antingen först uppleva och sedan ta några bilder, eller fota först så man har det avklarat för att sedan lägga undan kameran och bara vara. Inte lätt alls. För fotona är så viktiga för minnet. Konsten är att hitta den där balansen, att få både och, både nu och efteråt.
kommentarer
av: Linda
Underbara "spar" stunder, som alltid finns kvar.
Ler speciellt åt bilden när Claudia har kritan i munnen, så härligt att smaka lite för att upptäcka =)
av: Chapman
Du tar så fina bilder på dina väldigt fina barn! Fina stunder verkar ni också ha.
av: Lotta
Tips! Göm undan kritorna när ni är klara. J fick ha sina själv några dagar innan vi såg att det var ritat på huset, bilen, gungorna, handtagen på cykeln, växthuset osv osv Går ju bort, men lite nedrigt ändå- och lite skoj att se vilken uppfinningsrikedom det finns :-)
trackback
ARKIV