Han kanske blir musiker, Vinceprinsen. Som han sjunger. Just nu är det en låt ur filmen Bilar som får stämbanden att vibrera. Den är på engelska och det låter så gulligt så det finns inte när Vincent tar ton... "Lajfisanaolin... awonaolin ånajt long..."  Igår ackompanjerade han sig själv med pianot på öppna förskolan. Idag var det en liten porslinsängelpingla (på väg ner i jullådan) som stod för musiken.

Skulle iofs vara konstigt om våra barn inte blev musikaliska med tanke på hur mycket musik som finns i vårt hem. Jag spelar visserligen knappast men Pieter desto mer. Och vi lyssnar, mycket. Och sjunger en del med barnen. Men jag funderar ofta på hur man bäst uppmuntrar sjungandet och spelandet - genom att klappa händerna och tjoa och heja - eller genom att låta det vara helt naturligt och inte uppmärksamma det så mycket... Lutar mer åt det första, eller något mellanting.

Jag är nyfiken på vilket/vilka instrument Vincent och Claudia kommer fastna för (om de nu vill spela något alls). Läste en artikel om Alexander Rybak i DN häromdagen och han ansåg att man alltid ska börja med piano för gehörets skull, och sedan gå vidare med andra instrument. Han ansåg också att man ska vara lyhörd mot sina barn men samtidigt inte låta dem styra musicerandet. Det ska vara en naturlig del av dagen att öva en halvtimme och inte något man kan välja bort. ...om de ska ha en möjlighet att bli riktigt duktiga vill säga.

Jag vet inte jag. Det är mycket att ta ställning till när man uppfostrar barn. Jag är nog typiskt svensk och anser att det är viktigt att vara lyhörd och lyssna till barnen, känna av deras viljor och känslor. Samtidigt gäller det att sätta upp regler och dra gränser, och det ska vara vettiga sådana. Försvarbara och respektfulla. Man stöter hela tiden på nya situationer att ta ställning till, och det är nog en lätt gissning att det där med regler och gränser blir allt svårare - och viktigare - ju äldre barnen blir. Och kräver allt mer eftertanke och samstämdhet oss föräldrar emellan.

av: Sandra - mamma till Molly

Nej, hon tar det verkligen inte lugnt! Hon är verkligen överallt just nu så man får inte ens ro att gå på toa och uträtta sina behov! :P

Hon älskar att gå och hålla oss i händerna, det är det bästa hon vet men balansen har hon inte men jag tror hon går runt 10-11 mån. Daniel var 10 månader och jag gick en vecka innan jag fyllde 1... Blir intressant att se. :)

av: Icka

Vi uppmuntrar Gus hela tiden till sång och musik.

Testar olika musikstilar, spelar många sånger, sjunger ofta och tokdansar till bra låtar på radin när vi lagar mat.

Vilket resulterat i en unge som springer in i sitt rum och hämtar sin gitarr så fort det är någon låt han gillar, han kan sjunga fem sånger på engelska, Broder Jakob på fyra språk och att han älsakr på Lady Gaga och Rammstein.

Han älskar att sitta på sitt rum och lyssna på musik, han lär sig texter snabbt och njuter verkligen av att uppträda för familjen.



Jag tror verkligen på att uppmuntra om dom visar gallenhet eller intresse för något.



Dessutom så ska våra killar ha band ihop! Krossa flickhjärtan världen över....