Idag, just nu, känner jag mig rätt värdelös faktiskt. Trött efter att ännu en gång lagt mig för sent och ännu en gång blivit väckt av minstingen flera gånger, och på det tvingats gå upp kl sex eftersom båda barnen är galet morgonpigga. Varför får man två små som slår upp sina blå och glatt skuttar upp långt innan solen visar sig... när man själv är definitionen av morgontrötthet?

Jag fick i oss alla frukost, men hade ingen ork till att leka. Lät barnen pyssla själva. Jag utslagen med ryggen mot sängen i barnrummet. Vill sova... Samtidigt vill jag orka, vill orka leka! Efter tre timmar la jag Claudia och hon somnade, sov i nästan 1,5 timme vilket är lääänge för en förmiddagssovning ála Claudisen. Jag borde ha ägnat tiden åt att leka med Vincent, utan störande lillasyster-moment. Men han ville se på film och jag satte på Shrek (hans val). La mig i soffan och startade datorn.

Och nu har jag sämsta känslan i kroppen. Hittade en blogg av en tjej som ritar varje dag, otroligt snyggt och så som jag skulle vilja kunna. Tänk om jag hade ritat, bara lite så där varje dag eller åtminstone en gång i veckan. Då hade jag kunnat bli bra! Nu är jag lika halvtaskig som för tio år sedan, för jag ritar aldrig längre. Eller om jag läste och skrev som förut, kanske kunde jag skriva den där romanen jag drömt om. Men jag skriver aldrig längre. Läser inte ens böcker som jag brukade.

Läste några bloggar av ett par tjejer som blivit supertaggade och gått ner i vikt, 30-40 kg. Tränat massor, ätit som man ska. Blivit motiverade, intresserade och snygga. Så som jag inte orkar/hinner/lyckas. Blev ännu lite deppigare.

Såg Vincent sitta med ögonen klistrade mot tv:n och kände mig som en kass mamma. Jag vill ju leka med min son! Men han vill se på tv, och jag låter honom och öppnar datorn. Jag måste få tillbaka orken på något sätt. Det här är inte roligt. Alls.

Jag vet vad jag borde göra, men lyckas inte. Mindre tv, mindre dator, tidigare kvällar, mer träning, nolltolerans på sötsaker, inget småätande, mindre portioner, bättre mat, mer eftertanke, och så någon rejäl metod för att få bebisen att sova om nätterna.

Hur ska jag orka? Motivation, hallå? Jag vill bara sova och äta godsaker, så kan man ju inte ha det.

PS. Nu är båda barnen vakna och tvn avstängd, så nu ska datorn bli svart också. Strax dax för lunch.

av: Sigrid

Om ni bara börjar med att få ordning på nätterna, så kanske resten av orken kanske är lite lättare att få?



Fast å andra sidan så sover vi hela nätterna och jag känner mig precis lika värdelös (och tjock) som du gör. På måndag ska vi ge LCHF en chans eftersom jag inte har nån möjlighet att börja träna, åtminstone som start så att sockerberoendet försvinner.

av: Sandra - mamma till Molly

Emma, tänk inte på allt samtidigt! Precis som ovanstådende säger borde du först och främst få ordning på sömnen för att få mer energi till annat. Det är under nattsömnen som kroppen återhämtar sig och får mer energi.



Har ni provat ge Claudia ersättning/välling till natten?



Skriver från mobilen så jag kan(orkar)inte skriva allt jag vill skriva....

av: Emma H

Tack för stöttningen och ni har helt rätt båda två! Sömnen är egentligen prio ett (och ett slut på de evinnerliga förkylningarna som hållit mig smådäckad hela hösten). Jag ammar fortfarande morgon/kväll och därmed även natt. Men Claudia gillar välling, tack och lov! Idag fick hon en full flaska för första gången och det var inga problem. Så kanske att jag helt enkelt borde sluta amma helt. Känns lite hastigt för stackars Claudisen, men kanske att det är bäst ändå. Hennes mage verkar fungera hyfsat med maten i alla fall, och jag ammar inget alls dagtid.



Sen med ätandet så låter jag i alla fall bli godiset just nu. Det är minimi känns det som, för det blir snabbt att jag mölar godis hela dagarna och då går vågen uppåt istället för neråt. Det är verkligen såååå tråkigt att känna sig tjock och orkeslös. Vill egentligen inget hellre än att det ska vända. Fast häromdagen sa min hjärna "Jaja, jag är väl tjock då, äter godis och är tjock." Knäpp man är, haha. Sockerberoendet är ju en nedrans fälla, reptilhjärnan bara skriiiiker "ge mig ge mig ge mig!!!"

av: Sandra - mamma till Molly

Kom ihåg att man aldrig ska förbjuda sig att äta godis. Gör man det tror jag suget bara blir större! Man får synda då och då men ta då det lite mindre feta produkterna som yogurtglass istället för gräddglass osv... Och att man har EN dag man äter något gott :) Efter vår diet ska vi försöka med att skräpmat max 1 ggr 14 dag till och börja med. Fast egentligen 1gg i månaden :P

av: Elin "strumpan"

Känner igen mig så det skriker om det!

Jag känner mig helt urblåst i hjärnan och jag börjar bli nervös för hur jag ska klara mig på jobbet sen...

Jag har väl samma tankar som du räknar upp; Sova mer, träna mer (fast där har jag bättrat mig), inte ens starta datorn på dagen utan hålla sig till kvällen, äta bättre, vara ute mer osv.

Det kommer att bli bättre med oss , det är jag övertygad om, vi är bara i ett stadie i livet där vi inte prioriterar oss själva utan är inställda på vård av barn och då sätts allt annat på vänt.

Det kommer säkert att bli bättre när vi stimulerar våra hjärnor med lite arbete :).

Hang in there!



Ps. "Jaja, jag är väl tjock då..." Ha ha ha jag tror jag dör :D!! Jag brukar ursäkta min kropp med att jag är en mjukare mamma att gosa med för mina barn. Alltid kommer man på en ursäkt för att fortsätta godisätandet. Ds

av: Anonym

Hej!

Ett förslag är att ta en morgonpromenad med barnen strax efter frukost varje dag! det kan ge inspiration till en bra dagsrytm! Lycka till!