Så stod hon i säkert nästan halvminuten idag på förmiddagen. Flera gånger. Hälften av dem gallskrek hon. Tydligen är det inte jätteroligt, konstigt.

Det var en rätt fin stund över huvud taget, i vår lilla trädgård. Barnen plockade bär, för Claudia var det nog premiär på att plocka själv från egen buske och stoppa i munnen. Pieter hann till och med läsa en stund i vilstolen. Själv satt jag inne och betalade räkningar. Någon ska väl göra det också.


Och så sprang jag ut med kameran några vändor emellanåt, så klart.