Jag tokskrattar egentligen allt för sällan. Älskar när man gör det, hamnar i ett sånt där superfnissigt tillstånd när allt är hur kul som helst. Men ja, jag kan inte säga när det inträffar. Måste bara vara rätt situation. Så jag har valt ett rätt vanligt förekommande skratt till dagens utmaning.


Varenda gång jag plockar fram kameran och Claudia får syn på linsskyddet som brukar ligga halvt undangömt någon stans, då bara MÅSTE hon krypa och hämta det och sätta det på sin rätta plats på kameran. Jag blir så där full i skratt så att mungiporna åker långt upp och magen börjar småbubbla. Hennes beslutsamhet är smittande glad.