Jag fotade lite idag på kvällen. Raderade en del kort ur kameran för att få plats med nya. Tänkte inte riktigt på vad jag gjorde och trodde att korten var sparade i datorn redan. Plötsligt hejdade jag mig just som jag skulle radera det här kortet (här nedan), och insåg - hemska tanke - att jag kanske inte alls hade sparat korten jag just raderat. Fick det bekräftat när jag öppnade datorn. Visserligen var det inga viktiga kort, fast rätt fina - på Claudia som pysslade, trädde ringar på en pinne och så där. Ett tjugotal kort borta, bara så där.

Tur att jag stoppade mig så att de fyra sista korten i serien sparades. Men tänk vad man kan sörja några kort, några inte ens så speciella. Jag känner mig helt deppig.



Claudia är i alla fall riktigt haj på den här leken, hon verkar tycka det är roligt, trär på ringen, drar av den igen, trär på, drar av. Ibland svajar pinnen iväg och Claudia hamnar i otakt. Om det krävs för många försök med bara misslyckanden blir hon sur, men hon verkar ha hyfsat tålamod i alla fall. Något som Vincent aldrig haft. Kanske vi får vår pysselbebis till slut?!

Måste försöka tänka på något annat än försvunna kort. Jag har just lagt över Stockholmskorten så nu tänker jag gå igenom dem och hoppas hitta några guldkorn. Jag måste förresten lägga över kort från mobilen också för jag fotade en del med den. Och sen måste jag spara allt på backup-hårddisken så att inte hela månader försvinner. Hu.