Idag är den där dagen som består av de här siffrorna som bara gör att man liksom vill fylla den med någon speciellt, något som kommer bestå. 111111, hur enormt låter inte det? Men jag kan för mitt liv inte komma på vad det skulle vara. Varken barnafödande eller bröllop står på agendan idag, så vad gör man?

Tja, barnen firade med att inte bara borsta sina tänder utan även sina ögon, sitt hår och sina fötter - yes, med tandborste och tandkräm. Liggandes på madrassen inne på kontoret. DET är väl lite speciellt kanske.


Och vad har jag gjort för att bidra? Hm, jag kokade faktiskt blå potatisar till middag. Jo sant - blå! Jag var tvungen att testa att hälla lite blå hushållsfärg (av pastafärgen som jag färgar tårtdeg med) i potatisvattnet. Barnen åt inte fler potatisar än vanligt (dvs inga), men ändå. Till dem åt vi hemlagade supergoda fiskbullar (jag köpte färsk lax i affären till detta ändamål), med inspiration från min mormors smarriga fiskbullar. Och dem äter barnen massor av. Yum.

Sedan har min kusin Lisa faktiskt disputerat idag, så jag har fått en doktorskusin. Grattis Lisa! Mina föräldrar var med i Göteborg på disputationen och imorgon är det fest. Här hemma i Falun - imorgon - ska vi först se Sinterklaas anlända till Holland med ångbåt (på tv hemma hos holländska vänner till mina svärföräldrar), och sedan på halloweenfest hos en av Vincents dagiskompisar.

Men ja, 111111 har ändå passerat väldigt obemärkt. Och liksom Chandler från tv-serien Friends som medan klockan slår tolv på nyårsafton desperat försöker hitta någon att kyssa, så sitter jag här och liksom tänker så det knakar för att komma på hur jag ska lyckas ta tillvara på detta datum. Och ingenting händer i mitt huvud förutom att jag ska posta det här inläget på min blogg. Och på något sätt kanske det räcker. Det är ju trots allt en dag imorgon också.