Kallt men fint

Jag har väl sagt det rätt många gånger redan, men NU börjar allvaret. Pieter ska jobba och jag får börja gå upp med barnen själv vissa dagar och lägga dem själv andra. Det värsta blir när han jobbar tidig morgon och jag också jobbar. Men som nu i helgen när Pieter jobbar alla dagar, också en vardag jag inte är van vid.

Önskar jag hade lite mer tålamod med dem och önskar jag hade ett ton mer fantasi. Lyckades i alla fall komma ut en liten sväng idag. Vi gick bort till containern med soppåsen (det kan man kalla utflykt...) och Vincent vägrade lämna en stor sten, och skrek hela vägen hem (vi frös, det var brrrkallt och vi var lättklädda). Fick hem barnen och klädde mig och Claudia lite mer. Vincent vägrade. Tydligen räcker en extra t-shirt som ytterkläder när det är sju grader varmt. Brrr.

Vi gjorde i alla fall en sväng till, genom vår lilla skog som börjar några meter från tomten och utgör ett rätt stort område mitt i bostadsområdet. Vi klättrade på stenar, några större än andra, och jag njöt av solstrilet genom träden. Claudia protesterade mot det snubbliga underlaget (skogsmark huvvaligen) och Vincent var "jättebra på att klättra" enligt egen utsago. Klart han var, söto.

Kameran hämtade jag först när vi kom hem igen, bara för att jag så gärna ville fånga lite höstsol.


Hon är rolig med sitt klädintresse, Claudia. Kan det där med mössan nu, även om öronen oftast hamnar utanför. Kanske jag tycker det är ännu roligare bara för Vincents ointresse. Eller snarare motsträvighet. Han vill aldrig ha något annat än det han redan har på sig, och vägrade t ex idag ta av sig ett par blöta kallingar för att få nya rena torra. Han ska ha det han har, punkt slut. Och han bryter ihop varje dag för att det t ex är såååå jobbigt att ta av sig skorna. Han kan men oj vad det är tråkigt. "Jag ooooorkar inteee!!!"

Hoppas jag orkar vara lite engagerad imorgon och hitta på något för oss att göra. Jag tycker verkligen inte om när vi hamnar i tv-soffan alldeles för länge en förmiddag för att jag bara liksom inte orkar. Jag önskar mig en stor injektion mammapysslighet! Julklapp, någon?! På tal om det så måste jag hoppa i säng nu. Pieter kommer vara hemifrån innan jag ens lyckats få upp ögonen, och vill jag undvika två gallskrikande barn imorgon bitti så är det bäst att jag inte drar mig för länge. Det om något tillåter de bara inte, mina underbaringar.

kommentarer

namn:
spara mig

mejl:


blogg:


kommentar:

trackback
RSS 2.0