Jag är inte direkt den mest morgonpigga varelsen på jorden. Snarare något av det motsatta. Vet inte hur det ska gå för mig att ställa klockan på 06 och fixa iordning båda barnen och mig själv och cykla iväg till andra sidan stan för att lämna på dagis i god tid innan klockan åtta. Det blir verklighet om någon vecka när Pieter börjat jobba, i alla fall de dagar han börjar tidigt.

Dagar som idag fungerar bättre för mig, när Pieter ska cykla med barnen till dagis som under inskolningen börjar kl 9, och allt jag behöver tänka på är att kliva ur sängen, få på mig lite kläder, pussa några gånger på barnen, slänga i mig någon godkänd frukost och cykla iväg själv. Gissar att Pieter gärna hade haft lite mer stöd, men jag gör så gott jag kan. Jag är liksom inte riktigt vaken än.

Imorse klädde jag i alla fall den yngsta, som fick sin mysiga Villervallaklänning och de nya Blingo-leggingsen som kom i brevlådan igår som en gratisbonus för att jag handlade av dem nyligen. Dagisgosig och glad, lilla tösen. Randig från topp till då.


Igår var jag med på dagis och imorgon ska jag också dit. Inskolning är trevligt, fem timmar i en soffa på dagis bland en massa söta barn. Lite småprat med trevliga fröknar, några koppar kaffe, lite pyssel (en bok med kort på Claudias familj), och deremellan kramar av min yngsting. Så kunde jag ha det fler dagar.

Min gissning är dock att jag kommer få lämna lite längre stunder imorgon. Gissar att Pieter redan gjort det idag. Läggningen för lunchsovningen (ute i vagn) verkar i alla fall gå finfint, och det mesta annat också. Hon äter väl inte så mycket, men mer än Vincent någonsin gjort ändå skulle jag tro.

Det är en klar förändring i vardagen, det här med dagisstart. Tur att jag är ledig alla fredagar så att jag får lite extra av mina barn. Skulle nog gärna ha en till dag hemma med dem så det blev mer hemma än jobba, men det kanske inte är möjligt. Får se hur framtiden blir.