Det är så gulligt med de där små tunna flätorna. Halva dagen fick de sitta i innan hon drog ur dem. Jag får nog ta och öva lite mer tror jag, flätor i en tvåårings tunna hår är inte helt lätt.

Fåglarna i granen hör till måste-dekorationerna. De och glittret som hänger. Jag måste allt ta och skaffa mig lite fåglar hem också, för där har jag inga.

Hur som helst, strax efter klockan ett var all mat framdukad på julbordet och vi dansade runt nedervåningen till tre verser av Nu är det jul igen, Claudia visste precis hur det skulle gå till, att alla måste hålla varandra i händerna. Hon ville inte sluta heller, och protesterade vilt över att vi inte dansade mer runt själva granen (som stod mot en vägg). Men det dög att hon och jag extradansade lite, och så högg vi in på julmaten. Mums, vi har så mycket hemlagad familjetraditionell mat som är så god. Inte mycket som slår ett riktigt Henning-Bromanskt julbord.