Idag har vi åkt skridskor! Det var rätt många år sedan jag och Pieter stod på våra, och barnen har aldrig. Jag struntade i kameran men fotade lite med mobilen. Tog så fina kort på spolbilen som körde runt när vi kom, barnen som spanade nyfiket, och på en strålande glad Vincent på skridskor på blankis i den gula förmiddagssolen.

Men min mobil tyckte visst att nio minusgrader var för kallt så bara det första kortet blev sparat. Resten är försvunna för alltid. Min fina skridskosons första tur. Snyft. En nackdel med att fota mycket är att det är så känslosamt, framförallt när jag förlorar något. 

Här är kortet som överlevde, tråååk:



Jag som ville se fina solbelysta Vincent och griniga (jag-vill-också-åka-ni-får-inte-åka) Claudia när jag förde över korten nu på kvällen. Snyft.

Men nu får jag släppa det. Korten är ändå inte det viktigaste. Vi hade en trevlig liten stund i kylan en morgon när vintern återigen slagit ner, och nu hoppas vi att den stannar. Vincent har fått Pieters gamla spänna-på-skridskor med dubbla medar och han kunde hasa sig runt själv där en stund, efter att Pieter dragit runt på honom. Claudia gillade inte det hela, speciellt inte när jag skrinnade iväg. Uj vad rangligt det var. Längesedan jag spelade bandy och saxade runt på den stora isplanen uppe på Lugnet.

Efter skrinnandet kilade vi förbi vänner (med sonen Gabriel som är Vincents bästis) som bor precis brevid planen. Sedan hem och Pieter lunchade barnen och la Claudia för middagsvila medan jag cyklade iväg till gymmet. En månad sedan sist så det var väldbehövligt, äntligen igång igen! Så hem med mig och skiftbyte när Pieter åkte till sitt gym. Jag hann kika lite på Tour de ski och dagen avslutades med trevlig och god middag hos mina föräldrar. Nu sitter jag och sambon min vid tvn och tittar på Friends igen och dricker te.

That's a fine saturday.