Okej, mina jobbigaste dagar ser ut som måndag-tisdag-onsdag den här veckan. Inte kuuul (med Benjamin-röst): 

måndag: Vaknade efter kass natt med två strulande barn, jobbade 8-17, cyklade upp för backen till dagis för att hämta barnen (termometern på ca -12 grader), cyklade hem (tar ca 20-30 min) med två supergriniga barn som båda somnade i cykelvagnen, båda bröt ihop när vi kom hem, lagade mat som ingen av dem åt, nattade dem, väntade tills Pieter kom hem från kvällsjobbet, la mig för sent som vanligt.

tisdag: Vaknade av ringklockan efter knappt sex timmars intensiv sömn (barnen sov i sina egna sängar för en gångs skull, på den stora plussidan). Pieter försvann till jobbet samtidigt som vi andra vaknade, och jag stred med två motvilliga barn för att få dem påklädda vilket tog en timme från pyamasar till full mundering. Ut i alla minusgrader igen, barnen protesterade högljutt mot taket som var nödvändigt pga alla minusgrader. Cyklade och gick om vartannat upp för alla backarna till andra sidan stan med växlar fastfrysta på trean, tungt och kallt och svettigt. Lämnade barnen en timme för sent (tur jag har flex på jobbet). Jobbade 9-21.

onsdag: Imorgon ska jag fixa barnen själv igen hela morgonen och till dagis eftersom Pieter jobbar morgon igen. Hoppas på inget strul i natt, hoppas på samarbetsvilliga barn, hoppas på att mitt morgonhumör inte är allt för uselt. Och cykeln står just nu i hallen så att jag ska kunna lägga i tvåan och ettan imorgon upp för backarna.

Igår kväll när vi kom hem hade barnen som sagt somnat i cykelvagnen. De var ju faktiskt rätt söta där en liten stund innan jag bar in dem i hallen och gnällskriket började.


Claudia hade för övrigt inte sovit alls på dagis, första dagen någonsin hon inte sovit sin dagsömn. Eller ja, den tog hon väl här i cykelvagnen.