Jul!

Som vi brukar så flyttade vi över till mina föräldrar dan före dopparedan, dvs vi promenerade en gata ner. Pieter jobbade, men vi andra pyssalde med de sista förberedelserna - lite röjande, lite bakande, matlagande, och så klädde vi granen - dvs barnen klädde granen. Den blev livad. Och så var jag på mvc-kontroll, det är varannan vecka nu. En månad kvar till beräknad bebis.

Pieter anslöt innan middagen, och vi somnade sött i gästrummet. Nästa morgon kom Annette intassandes med tomteluva, ljuslykta och milda julpinglor. En trappa ner var det dukat med levande ljus och sandbakelser. Julafton äntligen!


En jul med det sämsta vädret någonsin (grått, grönt, vått) blir man glad över att se ett vitt pudertäcka på marken julaftons morgon. Det smälte visserligen bort under dagen, men det höjde humöret en aning. Sedan var det bara att hålla sig inne och tanka julstämning. Vi tittade på sista avsnittet av julkalendern (Barna Hedenhös uppfinner julen!), förberedde maten, Pieter var en sväng till jobbet för att spela för patienterna, kom tillbaka, och vi tolv dansade vi till bords och högg in på godaste julbordet. Efter maten cyklade Pieter iväg för kvällsjobb medan vi andra lekte / fixade / slumrade i väntan på Kalles jul.


Efter Kalle började vi vänta på tomten. Vincent var redan övertygad om att det skulle vara morfar (eller möjligtvis mormor - han minns hur det brukar vara) och höll noga koll på vart morfar tog vägen. När tomten väl kom med lykta i handen genom trädgården vågade Claudia knappt titta, och sedan gömde hon sig under bordet. Men när han kom in och hon kände igen morfar så kröp hon fram igen. Båda barnen var ändå så där avvaktande förtjusta som de brukar. Nog var det morfar, eller? Han hade visserligen pipigare röst och smalare glasögon. Kanske var det - som morfar påstod senare - hans kompis Nils som varit här. Barnen är fortfarande inte säkra. Vi öppnade julklappar och hade det bra, pausade för Karl-Bertil på tv, och fortsatte sedan. Vi firade utan Emanuel som för första gången var hos Nina (och lilla Oskar) hos hennes släkt i Småland. Och Pieter jobbade Julafton för första gången. Så vi kunde ta allt i ett ovanligt lugnt tempo, skönt. Och roligt. Barnen lekte med Claudias älv-playmo mest hela kvällen, och även med annat de packade upp. 

Vi nattade barnen strax innan Pieter kom tillbaka vid halv tio-tioden, och då dukades det fram nattamacka med lite utvalda delar från julbordet. Pieter fick sina julklappar, och vi andra fick ett par som vi sparat. Sedan var den julaftonen över.

Nästa morgon jobbade Pieter tidigt igen medan jag och barnen hade en lugn förmiddag och lekte med julklapparna. På eftermiddagen hämtades vi upp av fadern och promenerade upp till oma och opa där fabbe Frank och faster Karro redan fanns. Först vankades det julfika med omas äppelkaka, och sedan juldagsmiddag med kalkon. Och så vår lilla semesters sista övernattning.
På annandagsmorgonen åt vi finfrukost tillsammans innan vi skildes åt. Vår lilla familj gick förbi affären och postade julklappar till gammalmormor, och sedan förbi mormor och morfar för att hämta upp våra klappar (och äta lunch på smarriga rester), innan vi gick hem och barnen äntligen kunde börja leka ordentligt med allt nytt. Nu är barnen och jag lediga några veckor. 9 januari börjar min konstkurs igen, och jag har tänkt försöka gå halvtid på den i vår. Med bebis. Vi får väl se hur bra det går, men jag tänker i alla fall försöka.

God jul, god fortsättning, och snart gott nytt år! Det kommer bli ett utomordentligt fint år kan jag lova.

kommentarer

namn:
spara mig

mejl:


blogg:


kommentar:

trackback
RSS 2.0