Hej jag själv (och mormor ni andra som kikar in ibland)! Jag har inte riktigt hunnit eller orkat blogga sedan förra resan, uppenbarligen. Efter min och barnens förra västkustvända så jobbade jag i två veckor, vi hann fira midsommar hos Tobbe och Lena, och sedan körde vi söderöver igen, tredje juli närmare bestämt. Vi sneddade nedåt genom landet med bil för att dimpa ner hos Emanuel och Nina på hennes familjs sommarställe i några dagar. Jag, som fotat mindre de senaste halvåret än jag brukar, hade ju så klart ändå kameran med och lyckades knäppa av en bunt kort. Här kommer början på resan...

Bilresan ner gick bra. Vi tog hela dagen på oss och stannade så ofta och länge vi kände för. Eksjö var raststoppens stora behållning, en av Sveriges bäst bevarade trästäder (tydligen), en stad vi inte kände till över huvud taget, men som visade sig vara hur mysig som helst. Där gick vi runt och njöt av de mysiga gatorna, och satte oss på en thairestaurang på en bryggveranda i ån och åt middag. Fram till Ekenäs - sommarstället alltså - kom vi på kvällen och hann säga hej till hela Ninafamiljen innan vi bäddade och hoppade i säng.

Första heldagen av två började lite regnig men efter lite duggande blandat med uppehåll så torkade det upp och blev efter hand riktigt varmt. Vi strosade bort till den lilla hamnen och Nina såg till att förse barnen med hovar och hinkar, och så fiskade vi spigg. Nästan så vi vuxna tyckte det var roligast, och var snabba på att norpa hovar av varandra. Claudia var modig och lyfte upp de små fiskarna (som kanske inte mådde jättebra av behandlingen). Hennes tidigare års jätteskrikrädsla för kryp och insekter (framförallt humlor och annat flygande iofs) verkar som bortblåst i år, skönt.

Vid tretiden körde vi iväg med bilarna och stannade först till som hastigast vid en fin liten medeltidskyrka, innan vi brummade vidare till Voxtorpsgården där grissafari var inbokat. Vid det här laget hettade solen och vi slog oss ner i den stora, staketinhängnade trädgården där några barn sålde hembakta kakor i världens minsta kiosk (En för tre kronor, två för en femma), och där både kaniner och kycklingar sprätte runt i små burar. Där fanns en ponny med ledsagare också och båda barnen fick rida varsit varv. Vi kikade in i gårdsbutiken också, medan det samlades allt mer folk. Vi skulle bli uppemot 60 pers, och det var vi nog. Två traktorer dök upp, med flera vagnar var på släp, och en arbetshäst kom också med släp, och så fick vi alla sätta oss. Grissafarin kunde börja. Första stopp var hos de stora, hungriga suggorna där barnen fick hinkar med foder att dela ut till alla skriande grisar. Därefter hoppade vi upp på vagnarna igen (den här gången fick vi den bakom häst) och luffade bort en bit utefter vägen till den stora åker där de flesta grisarna höll hus. Vi fick se hur de flyttade en av grisbostäderna (hus + hage, med bassäng och allt) till nytt, friskt gräs. I vissa hägn fanns mindre kultingar med sina mammor, medan kullarna hunnit bli äldre i andra. Och så fick vi höra lite om att vara eko-grisbonde och hur få (2% i Sverige) som föder upp sina grisar på det här friska sättet.