Idag började med att vi åkte till Borlänge för att fira Frank (fick smarrig smörgåstårta), och sedan direkt vidare till Barnens Skidspel med oma där vi mötte upp med morfar för en repris från förra året medan Pieter åkte och jobbade. Det var soligt och fint på Lugnet och mängder med barn på skidor och deras påhejande föräldrar. Tre spårlängder som vanligt - 200 meter, 600 m, och 1200 m. Vincent ville inte ha ansiktsmålning i år men Claudia ville, en flagga på var kind fick det bli. Vims drog iväg med Lasse in på 200-metersspåret medan jag och Marilou kämpade med att spänna på Claudia de gamla skidorna. Sedan var hon också pigg på att skida iväg. Det höll nästan halva loppet i mycket sakta mak innan hon tröttnade men med lite pushning och draghjälp tog hon sig fram till drickalangningen halvvägs där hon stod länge och drack mjölk medan både Oskar, Molly och Vincent svishade förbi. Vims hoppade av halvvägs och tröttnade så efter bara 1,5 vändor i kortaste spåret var det slutåkt. Claudia fick bärhjälp och åkte något motvilligt sista biten in i mål för att få sin medalj.

Det är inte världens mest engagerade skidåkare jag har till barn. De börjar positivt men tröttnar oerhört fort. Får se om det vänder något år snart, för jag skulle gärna ha barn som gillar att åka skidor så vi kan ge oss iväg på familjepicknickar. Det kanske kommer, who knows. I år Ville Vincent inte heller krama någon Bubo, vilket varit det viktigaste för honom tidigare år. Och ingen ansiktsmålning heller som sagt. Det där med stora folksamlingar är inte riktigt hans grej. Väl hemma igen avslutade dagen lite sisådär med att barnen hällde schampo över badrumsgolvet och jag tokskrek åt dem så att jag fortfarande har ont i halsen. En rätt värdelös eftermiddag/kväll efter en i övrigt hyfsat trevlig dag. Man är inte direkt alltid världens bästa mamma. Vi läste i alla fall flera sagor på kvällen och småpratade och hade det riktigt mysigt. Det behövs ett sådant avslut på en dag som bara gått utför.

Igår var för övrigt en ovanligt trevlig och lyckad helgdag ur mitt perspektiv. Förra helgen blev jag så less av att inte lyckas få till något alls - varken umgås med barnen på något vettigt sätt, göra något produktivt, fixa något med hemmet eller ens få nog med sol. Skit känns det då. Igår var riktigt bra (trots att Pieter jobbade). Jag spelade tennis med en kompis medan Vincent lekte hemma hos hennes son (med far) och Claudia var hos mormor och morfar. Sedan bytte barnen av och Vincent var hos mormor (medan morfar tecknade kroki) och jag och Claudia gick på prinsesskalas till hennes dagisbästis Nova. Vi hann handla på vägen hem och jag lagade en rätt god middag och Pieter kom hem lagom så att barnen kunde leka ute en stund medan jag fixade mat. Det flöt på liksom. Det är så det ska vara om jag får önska. Kvalitétstid både med barnen (gärna var för sig) och med mig själv, och lagom mycket äventyr. Så vi orkar och hinner med. Livet är lite knepigt.