I lördags lånade vi bil och gjorde en dagsutflykt till Stockholm. Vi var iväg vid halv nio-tiden och kom fram lagom till lunch - fram för att äntligen få hälsa på lilla Oskar. Som Claudia framförallt har väntat och frågat med jämna mellanrum (ibland det första hon sagt på morgonen): "Men ska vi hälsa på Oskar idag då?" Nu var det dags. Två och en halv vecka har han hunnit bli, och barnen har själva fått välja presenter åt honom. Vi kom fram och Oskar var vaken så vi fick hälsa. Pieter lagade korv stroganoff åt oss och nybliva barnfamiljen. Sedan gick vi på promenad, en riktigt lång en med treåringsben mätt. Vincent for runt som vanligt, surade bara lite över att han ville klättra i berg, och bergen vi hittade var för små. Men till slut hittade han en klippa värd att bestiga. Claudia tröttnade ibland, men gick i nästa stund glatt, och var förtjust över att få köra vagnen. 


Vi kom förbi ett par lekplatser - en i början och en mot slutet. Tur det för barnen ville absolut leka lekplats, och for runt och ville inte lämna dem. Jag tyckte det var kul att se broderns och svägerskans omgivningar, för vi brukar aldrig hinna promenera när vi hälsar på. Vi sover och sedan är det andra utflykter på schemat. Men nu var vi här bara för det här. Och Oskar, han sov sig igenom hela turen. När vi kom tillbaka till lägenheten kändes det fikadags lång väg. Kaffe, och vi hade med oss holländska muisjes och spröda tunna skorpor att ha dem på. Muisjes äter man när ett barn är fött. Det är ett strössel (holländare ni vet) med hel anis i sockeromslutning. Blåvitt eller rosavitt finns att köpa. Och efter en tretimmarslur, mat och ny blöja så var Oskar en liten behaglig bebis den sista timmen vi var kvar. Vincent och Claudia fick hålla honom. Vincent satt väldigt högtidligt och försiktigt och sneglade på kusinen. Claudia höll honom i några sekunder innan hon lämnade tillbaka honom till Emanuel. Hon vågade inte hålla själv, men när jag satt med gick det bättre. Sedan for vi hem igen. Hej då Oskar, ses snart igen!