I slutet av augusti åkte vi till fjällen ihop med Pieters föräldrar. Bodde i stugan i Lövåsen precis som vi gjort ett par gånger tidigare, och precis som Pieter gjort ofta när han växte upp. Redan på väg norrut var det dags för vår första vandring. Vi svängde in till Fulufjällets nationalpark för att göra vandringen till Njupeskär - Sveriges högsta vattenfall (125 meter totalt, varav 93 meter stuprätt fall). Vandringen gick genom mysig gammal skog utefter forsande bäckar, bland blåbärsris och knotiga tallar. Två km dit och ungefär lika långt på tillbakavägen (på andra sidan ravinen). Vincent visade upp sina fjällvandrartakter och njöt i spurttempo av att vara ute i naturen. Det är så trevligt att se honom orka och trivas så bra när han fortfarande ibland kan bryta ihop över att inte orka några ynka meter hemma i stan.

Efter vandringen åkte vi vidare mot stugan i Lövåsen nära Grövelsjön. Vi insåg att vi hade glömt Vincents favoritgosedjur - elefanten Ellie, och kom fram till att den bästa trösten i det här fallet (han blev jätteledsen precis som väntat) var en muta i form av ett nytt djur från mataffären i Idre. Men väl inne var det lego han ville ha och lät sig tröstas av. Och eftersom lillasyster bara är tre år och inte kunde gå med på att vara utan när brorsan fick något, så lät vi oss övertalas att hon också skulle få välja en grej - det blev en liten våningsäng med två små dockor i - som fick namnen Idra och Lövåsa.

Efter första middagen och första natten i stugan (eller snarare stugorna eftersom Marilou och Jan-Dirk sov i lilla stugan) drog vi på oss vandringskläderna och promenerade rätt upp på fjället. Målet var den lilla badsjön (modiga oma badade, vi andra nöjde oss med att bada fötterna, brrr). Ca tre km upp och lika långt tillbaka. Vincent gick glatt som vanligt medan Claudia omväxlande gick och omväxlande åkte på Pieters rygg.