HUS/HEMVästkustresa
En tidig morgon körde mormor Annette fram bilen till vårt hus, vi vinkade hejdå till Pieter, och så packade jag och barnen in oss, vagn och en hel massa väskor, och körde söderut.
Efter en hel dags resa, med raster titt som tätt - lunch på Max i Karlstad bland annat, så kom vi fram till sommarstugan i Överby nära havet och Strömstad. Efter en stund dök Emanuel, Nina och Oskar upp, och lite senare till kom morfar Lasse fram som också kört från Falun. Vincent och Claudia började nästan direkt leka med vatten, precis som de brukar varje sommar när vi anländer sommarstugan.
Vincent ville så gärna in till den lilla lekplatsen mitt i Strömstad hamn, den som är ett skepp omringad av buskar med gångar i. Som i Totoro. Så det blev första utflykt - in till Strömstad för att leka på lekplatsen. Och så passade vi på att äta glass i färjehamnen också (fast jag drack kaffe istället). Ah, Strömstad. Sommar!
Vi hade kanonfint sommarväder, även om det blåste en hel del emellanåt, och morgnarna blev lite kallare efterhand. Det var full rulle med alla barn. Oskar övade på att gå (med hjälp bl a av gåvagnen som Annette skaffade), och Marius mest låg på filtar och lekte. Jag tänkte att han skulle lära sig sitta, men vi kom inte så långt med övandet. När vi var till den lilla stranden i Rossö hamn så nästan stormade det, så något bad blev det inte av.
En dag åkte vi till Lagunens camping för att spela minigolf. Vincent var jättepeppad och gick runt hela morgonen och ville iväg, sjöng "Nu är det miiiitt i veckan, det är daaags för miniiigooooolf!". Han njöt verkligen när vi kom fram till banan också. Vi var helt själva där, vilket var riktigt trevligt. Framförallt för att Vincent kunde springa runt som han ville. Han körde igenom och klarade alla banor innan vi andra ens hunnit klart med andra. Vi fick i alla fall tillbaka honom för att spela de första banorna på riktigt också, och en av dem klarade han på två slag - bäst av alla. Imponerande för någon som aldrig spelat minigolf förut, och som inte gillar bollsporter över huvud taget. Claudia var inte lika glad i golfspelandet. Hon tyckte det var kul att slå på testbanan (en yta med flera hål), men sedan tröttnade hon. Banorna var väldigt mysiga, en enda stor yta av konstgräs, backar, stenar, och vatten. Marius sov mest, medan Oskar inte var så glad. Vi körde halva banan ungefär innan vi kände oss färdiga och delade på oss för att leta upp någon typ av lunch. Och jag vann!
Annette, jag och mina tre barn satsade på lunch på Kaffedoppet, vilket visade sig helt perfekt. Medan de andra åt pannkakor så specialbeställde jag en salladstallrik (á la lowcarb med ägg och skinka). Vi stadgade upp Marius så han satt bra i stolen, och så kunde han också sitta med. Innan vi körde hem kikade vi in i den lilla fiskebodsaffären brevid Kaffedoppet och tittade på fiskedrag och söta Emma&Malena-klänningar.
Efter lite middag i stugan så tog jag, Lasse och de två stora barnen en kvällstur med båten Julia. En riktigt ljuvlig kväll var det, solig och vindstilla. Perfekt för att susa runt på havet en stund. Vi rundade Furholmen, åkte in i lilla färjehamnen, tog en tur runt kanalen i semesterlägenhetsområdet, och körde sist en sväng i småbåtshamnen (jag lär mig aldrig vilken som är norra och vilken som är södra hamnen) innan vi tuffade tillbaka till båtplatsen.
Sedan var det dags att ta tåget söderut från vår lilla slitna perrong, för några dagar i Göteborg. Först direkt till födelsedagskalas för gammalmormor (min mormor) som fyllde 86 och firade med alla sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Claudia hade pärlat ett armband åt gammalmormor en dag när jag var med henne på dagis. Och även gjort ett kort som skulle ligga inuti paketet. Och sedan skulle det vara ett annat kort utanpå, som hon valde ut själv, med en anka på. Vincent ville ge sin gammalmormor en fin prydnadssak i porslin, hade han tänkt ut. Vi var inne i Strömstad och kikade, men hittade ingen sådan. Istället fastnade han för en nyckelring föreställande en älg som han tyckte var fin och ville ge i present. Och så valde även han ut ett kort, som han sedan ritade på. Fina presenter från två barnbarnsbarn.
Claudia och mitt kusinbarn Lovisa hade på sig klänningar från när min mamma var barn - sydda av min mormor - deras gammalmormor/gammalfarmor (aka födelsedagsbarnet). Claudia var inte så sugen på att bli fotad i den, bredvid sin lilla syssling, men några kort fick vi till i alla fall. Och när alla gäster gått hem bytte barnen om till pyjamas, drack kvällsmjölk, och hoppade i säng - lika sent och motvilligt som varje kväll de senaste veckorna.
Så var det midsommarafton och den firade vi i Slottsskogen - där barnen till sin stora lycka fick leka på "lekplatsen med valen", Plikta alltså. Och där vi picknickfikade till tonerna av de gamla vanliga dängorna mitt i folkhavet (vilken folkfest!). Och där barnen fick varsin jätteballong av sin mormor. Claudia ropade redan på långt håll: "En Doojabajong, jag vij ha en Dooojabajong!!!" och rusade dit. Och med jordgubbar så klart.
Nästa dag var det äntligen dags för Liseberg - SOM barnen längtat! Gammalmormor följde med en stund i början som hon brukar - det är så trevligt. Vi hade många roliga timmar i omväxlande regn, uppehåll och lite sol. Jag och Annette turades om att åka olika grejer med barnen, sagoslottet, flygande elefanter (som Vincent och Claudia åkte själva tillsammans uppe i luften, de kändes så stora, fast små ändå), Skepp'o'skoj, Farfars bilar, vanliga karusellen (flera gånger), den där bilen uppe på räls. Och så lekte de i kaninhuset å klart, eller Bushållplatsen som den heter. Vincent älskar det där, han skulle lätt kunna leka hela dagen bara där om vi inte drog runt honom till lite andra grejer också. Marius skötte sig ypperligt - sov mest i sin vagn, vaknade någon liten stund ibland för att komma upp en sväng och äta, och somnade sedan igen.
Claudia kom bort när vi var en sista vända till Bushållplatsen. Eller hon blev jagad av Vincent och ledsen och hittade oss inte direkt - så hon utnyttjade mycket klokt armbandet som jag tvingat på henne när vi kom in på Liseberg, ett sånt där där man skriver sitt mobilnummer och vad barnet heter. Och då där utanför Kaninhuset så gjorde hon precis som jag förklarat för henne att hon skulle - gick fram till närmsta vuxen och visade armbandet. Och den vuxne ringde mig, som var på andra sidan huset och kunde gå dit och hämta den gråtande Claudia. I fortsättningen ska jag alltid sätta sådana band på mina barn.
Vincent fick krama en kanin till slut. Han har alltid gillat det, sedan han var riktigt liten, men ofta varit lite blyg och på sista tiden inte riktigt vågat eller känt för det. Lika var det i början av det här Lisebergsbesöket, men när dagen närmade sig sitt slut så fick Vincent syn på en ovanligt fin Lisebergskanin som han spanade på och hämtade mig för att visa. Och den ville han krama. Den fina med hatt. Den mjukaste han kramat, sa han efteråt.
Jo och så åt vi en massa godsaker också på Liseberg, popcorn och spunnet socker och glass och hamburger-/ceasarsalladmiddag. Jag hade lite undantag så jag fick också smaka glass, lucky me. Barnen fick varsin liten peng av gammalmormor, så det sista vi gjorde innan vi tog spårvagnen hem var att Claudia köpte en ödla, Vincent en trollstav (som han sedan somnade med/under), och Marius ett par kaninöron.
Och sedan var det dags att resa hem. Jag själv med mina tre barn på ett tåg i sex timmar. Gulp! Inga byten som tur är, för det hade inte gått. Vi åkte den nya Tågab-linjen (i gammalt klassiskt tåg).
Och det gick! Vi kom fram till Falun utan förseningar, och blev upphämtade av Pieter. Och så var sommarens första västkustresa slut.
En dag åkte vi till Lagunens camping för att spela minigolf. Vincent var jättepeppad och gick runt hela morgonen och ville iväg, sjöng "Nu är det miiiitt i veckan, det är daaags för miniiigooooolf!". Han njöt verkligen när vi kom fram till banan också. Vi var helt själva där, vilket var riktigt trevligt. Framförallt för att Vincent kunde springa runt som han ville. Han körde igenom och klarade alla banor innan vi andra ens hunnit klart med andra. Vi fick i alla fall tillbaka honom för att spela de första banorna på riktigt också, och en av dem klarade han på två slag - bäst av alla. Imponerande för någon som aldrig spelat minigolf förut, och som inte gillar bollsporter över huvud taget. Claudia var inte lika glad i golfspelandet. Hon tyckte det var kul att slå på testbanan (en yta med flera hål), men sedan tröttnade hon. Banorna var väldigt mysiga, en enda stor yta av konstgräs, backar, stenar, och vatten. Marius sov mest, medan Oskar inte var så glad. Vi körde halva banan ungefär innan vi kände oss färdiga och delade på oss för att leta upp någon typ av lunch. Och jag vann!
Efter lite middag i stugan så tog jag, Lasse och de två stora barnen en kvällstur med båten Julia. En riktigt ljuvlig kväll var det, solig och vindstilla. Perfekt för att susa runt på havet en stund. Vi rundade Furholmen, åkte in i lilla färjehamnen, tog en tur runt kanalen i semesterlägenhetsområdet, och körde sist en sväng i småbåtshamnen (jag lär mig aldrig vilken som är norra och vilken som är södra hamnen) innan vi tuffade tillbaka till båtplatsen.
Sedan var det dags att ta tåget söderut från vår lilla slitna perrong, för några dagar i Göteborg. Först direkt till födelsedagskalas för gammalmormor (min mormor) som fyllde 86 och firade med alla sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Claudia hade pärlat ett armband åt gammalmormor en dag när jag var med henne på dagis. Och även gjort ett kort som skulle ligga inuti paketet. Och sedan skulle det vara ett annat kort utanpå, som hon valde ut själv, med en anka på. Vincent ville ge sin gammalmormor en fin prydnadssak i porslin, hade han tänkt ut. Vi var inne i Strömstad och kikade, men hittade ingen sådan. Istället fastnade han för en nyckelring föreställande en älg som han tyckte var fin och ville ge i present. Och så valde även han ut ett kort, som han sedan ritade på. Fina presenter från två barnbarnsbarn.
Claudia och mitt kusinbarn Lovisa hade på sig klänningar från när min mamma var barn - sydda av min mormor - deras gammalmormor/gammalfarmor (aka födelsedagsbarnet). Claudia var inte så sugen på att bli fotad i den, bredvid sin lilla syssling, men några kort fick vi till i alla fall. Och när alla gäster gått hem bytte barnen om till pyjamas, drack kvällsmjölk, och hoppade i säng - lika sent och motvilligt som varje kväll de senaste veckorna.
Så var det midsommarafton och den firade vi i Slottsskogen - där barnen till sin stora lycka fick leka på "lekplatsen med valen", Plikta alltså. Och där vi picknickfikade till tonerna av de gamla vanliga dängorna mitt i folkhavet (vilken folkfest!). Och där barnen fick varsin jätteballong av sin mormor. Claudia ropade redan på långt håll: "En Doojabajong, jag vij ha en Dooojabajong!!!" och rusade dit. Och med jordgubbar så klart.
Nästa dag var det äntligen dags för Liseberg - SOM barnen längtat! Gammalmormor följde med en stund i början som hon brukar - det är så trevligt. Vi hade många roliga timmar i omväxlande regn, uppehåll och lite sol. Jag och Annette turades om att åka olika grejer med barnen, sagoslottet, flygande elefanter (som Vincent och Claudia åkte själva tillsammans uppe i luften, de kändes så stora, fast små ändå), Skepp'o'skoj, Farfars bilar, vanliga karusellen (flera gånger), den där bilen uppe på räls. Och så lekte de i kaninhuset å klart, eller Bushållplatsen som den heter. Vincent älskar det där, han skulle lätt kunna leka hela dagen bara där om vi inte drog runt honom till lite andra grejer också. Marius skötte sig ypperligt - sov mest i sin vagn, vaknade någon liten stund ibland för att komma upp en sväng och äta, och somnade sedan igen.
Vincent fick krama en kanin till slut. Han har alltid gillat det, sedan han var riktigt liten, men ofta varit lite blyg och på sista tiden inte riktigt vågat eller känt för det. Lika var det i början av det här Lisebergsbesöket, men när dagen närmade sig sitt slut så fick Vincent syn på en ovanligt fin Lisebergskanin som han spanade på och hämtade mig för att visa. Och den ville han krama. Den fina med hatt. Den mjukaste han kramat, sa han efteråt.
Jo och så åt vi en massa godsaker också på Liseberg, popcorn och spunnet socker och glass och hamburger-/ceasarsalladmiddag. Jag hade lite undantag så jag fick också smaka glass, lucky me. Barnen fick varsin liten peng av gammalmormor, så det sista vi gjorde innan vi tog spårvagnen hem var att Claudia köpte en ödla, Vincent en trollstav (som han sedan somnade med/under), och Marius ett par kaninöron.
Och sedan var det dags att resa hem. Jag själv med mina tre barn på ett tåg i sex timmar. Gulp! Inga byten som tur är, för det hade inte gått. Vi åkte den nya Tågab-linjen (i gammalt klassiskt tåg).
kommentarer
av: Annette
Tack för alla fina kort Emma!!
Kram!
av: gammaömormor Maj-Britt
lördag den 12 juli
Hej Emma! Tack för alla dom fantastiskt fina bilderna som jag just har sett så roligt att få se dom du är så duktig Emma på att fotografera!
En stor kram till hela familjen!
trackback
ARKIV