Om knappt ett år hålls skid-VM i Falun. Peppad? Yeees! Förra gången stod vi längst fram och såg Torgny Mogren ta guld på femmilen. Det var 1993 och jag var tretton år. Nästa år hoppas jag mina barn kommer vara i alla fall lite småengagerade så att de kan tycka det är roligt att följa med och se de nya svenska medaljhoppen. 

Härom veckan hölls för-VM, det som vanliga år kallas Svenska skidspelen. För första gången gick även sprinttävlingen i Falun, den körs annars runt slottet i Stockholm. Vincent och Claudia har följt med i två år redan, då gick vi alla dagarna. I år höll vi inte ut lika intensivt, men fick ändå en tillräcklig dos skidelit. På fredagens sprint var jag, min pappa och de tre barnen på plats. Relativt lugnt och skönt på läktaren, och trippelt på pallen för de svenska herrarna.


Imponerande att de fått till spåren så bra med tanke på det varma vårliknande vädret. Dessutom var det storm och ösregn natten till fredagen. Men spåren höll.

På söndagen stannade Claudia hemma med mormor eftersom hon även skulle på en kompis kalas, medan oma följde med mig, Vincent och Marius för att se herrtävlingen. Och på söndagen fick jag åka en snabbis själv och se damerna skida under klarblå himmel och till finfin stämning - då var storbarnen hos opa och oma medan Marius sov lugnt i sin vagn hemma hos mormor.