Idag fyllde Marius åtta månader. Mitt huvud är fullt av allt och lite till, och jag hinner liksom inte med. Hinner inte uppleva som jag vill, och inte dokumentera som jag vill. Och så allt det där andra som jag vill / borde / måste / behöver... Det är mycket nu.

Marius är en riktig hålligångbebis. Han sitter inte långa stunder på samma ställe och leker t ex, utan vill helst dra runt, krypa snabbt som bara den och helst hitta på bus. Klättra i trappor, leka med obebisvänliga leksaker, öppna dörrar och dra ut lådor, gräva i tvättmaskinen, tugga på löv och plaska med vatten. Han gillar kattmaten i köket, den är som en magnet för hans snabba krypknän. Katterna över lag och allt deras är superkul, kattlådor, kattsvansar, katter som morrar... Inte gillar han att vara själv heller, inte om mamma finns inom räckhåll. Jag har nästan slutat amma dagtid nu, bara om nätterna (oftast runt tolv och runt fyra nu, får han inte amma skriker han tills han får...). Det fungerar rätt bra, men jag vet inte vem som är mest motvillig att sluta, han eller jag. Ingen av oss vill nog släppa den där amningen helt än på ett tag. Vi får väl vakna om nätterna då, om vi ska ha det kvar.

Vi hann med bad på Lugnet idag, jag, Emanuel, morfar/farfar Lasse och de fyra barnen. Vincent är mer vild än tam i vattnet numera. Fattas bara att han ska lära sig simma ordentligt. Claudia hakade mest på mig och bebisarna, men var också runt i mellanpoolen med simringar. Och de två bebisarna plaskade glatt i bebispoolen (varm och skön!), med avbrott för lite hemma-babysim-övningar på djupare vatten.