För andra året blev det pumpalykta här hemma. Jag som inte gillat Halloween tidigare (komma här och komma liksom) har börjat tycka det är riktigt mysigt. Det behövs något som händer så här i mörkaste senhösten. I år har jag också lyckats ta till vara på pumpan ordentligt. Förutom lykta blev det rostade pumpakärnor (i ugn med olja och flingsalt), vi planterade de kärnor som hade börjat gro (inne i pumpan, lite alienfeeling där...), och så bakade jag pumpapaj. Eller rättare sagt tre stycken - en vanlig (efter receptet på Arla.se), en glutenfri (eftersom barnens kusin Filip är och hälsar på och är glutenintolerant), och en sockerfri (eftersom morfar inte får äta socker).


Glad halloween på er! Idag är det 31 oktober.

 

I lördags lånade vi bil och gjorde en dagsutflykt till Stockholm. Vi var iväg vid halv nio-tiden och kom fram lagom till lunch - fram för att äntligen få hälsa på lilla Oskar. Som Claudia framförallt har väntat och frågat med jämna mellanrum (ibland det första hon sagt på morgonen): "Men ska vi hälsa på Oskar idag då?" Nu var det dags. Två och en halv vecka har han hunnit bli, och barnen har själva fått välja presenter åt honom. Vi kom fram och Oskar var vaken så vi fick hälsa. Pieter lagade korv stroganoff åt oss och nybliva barnfamiljen. Sedan gick vi på promenad, en riktigt lång en med treåringsben mätt. Vincent for runt som vanligt, surade bara lite över att han ville klättra i berg, och bergen vi hittade var för små. Men till slut hittade han en klippa värd att bestiga. Claudia tröttnade ibland, men gick i nästa stund glatt, och var förtjust över att få köra vagnen. 


Vi kom förbi ett par lekplatser - en i början och en mot slutet. Tur det för barnen ville absolut leka lekplats, och for runt och ville inte lämna dem. Jag tyckte det var kul att se broderns och svägerskans omgivningar, för vi brukar aldrig hinna promenera när vi hälsar på. Vi sover och sedan är det andra utflykter på schemat. Men nu var vi här bara för det här. Och Oskar, han sov sig igenom hela turen. När vi kom tillbaka till lägenheten kändes det fikadags lång väg. Kaffe, och vi hade med oss holländska muisjes och spröda tunna skorpor att ha dem på. Muisjes äter man när ett barn är fött. Det är ett strössel (holländare ni vet) med hel anis i sockeromslutning. Blåvitt eller rosavitt finns att köpa. Och efter en tretimmarslur, mat och ny blöja så var Oskar en liten behaglig bebis den sista timmen vi var kvar. Vincent och Claudia fick hålla honom. Vincent satt väldigt högtidligt och försiktigt och sneglade på kusinen. Claudia höll honom i några sekunder innan hon lämnade tillbaka honom till Emanuel. Hon vågade inte hålla själv, men när jag satt med gick det bättre. Sedan for vi hem igen. Hej då Oskar, ses snart igen!

 

Förra söndagen var det full rulle. Pieter jobbade, och jag och barnen tog det lite piano på morgonen innan vi for iväg på dagens första utflykt - med pappa/morfar Lasse till Lugnet för att bada. Det var längesedan morfarbadandet eftersom badhuset stänger (till förmån för utebadet) under sommaren. Jag hade Vincent med mig i omklädningsrummet och Claudia följde med morfar. Jag lyckades simma en bit också, skönt att röra lite på mig. Jag börjar bli rätt tung redan.

Efter badet passerade vi Ica Maxi där vi snabblunchade på varsin varmkorv, sprang in och köpte present åt eftermiddagens födelsedagsbarn, och så hem för att hinna byta om och sminka de två små. Vi var nämligen bjudna på halloweenkalas till Saga (som fyllde sju år i somras men först nu bjöd på kalas). Pieter kom hemcyklande från jobbet, och så åkte vi. 


Direkt från kalaset for vi hem till mina föräldrar där vi bjöds på middag ihop med Tara, den indiske gästprofessorn som besöker Falun-Borlänge varje år för att undervisa på högskolan. Och varje år äter vi middag tillsammans, och varje år får vi också presenter från Indien - kardemumma, te, kläder åt barnen, och en blus och väska åt mig. Ochen  trevlig pratstund varje gång. Vi fick kämpa hem de två övertrötta barnen och så var den helgen slut.

Dagen innan, på lördagen, cyklade vi till andra sidan stan - Café Skyttepaviljongen uppe vid Lugnet, där vi bestämt träff med några vänner. Våra tre femåringar for runt och hade skoj, medan Claudia var trött och somnade hos Pieter, och minstingen Arvid inte alls hade lust att sova. Vi satt ute mot den soliga väggen och kunde njuta av god mat en av höstens sista färgvackra dagar.

Förra helgen var en sådan där alldeles ljuvlig hösthelg med klarblå himmel och tillräckligt hög temperatur för att tjocktröjan åkte av med jämna mellanrum. Lördagen lånade vi bil och åkte upp till Stångtjärn - jag, Pieter och barnen, för att bara strosa och leka. Vi var på stranden en lång stund, barnen gungade och lekte vid vattnet med pinnar, bark och näckrosblad. Sedan gick vi bortåt en bit runt tjärnen, och Vincent hittade "hemliga stigar" som han tog mid med på. Vi hade inte med mer matsäck än lite frukt, vilket gjorde Vincent superbesviken. Man ska ha matsäck när man är ute i naturen! Och jag ville inte åka därifrån, så jag ringde mina föräldrar och hörde om inte de ville komma upp med lite matsäckslunch (det tar bara fem minuter att köra), och det ville de! Så vi avslutade på en bänk i solen med mackor. Njöt lite till innan vi for hemåt.



När vi kom hem for Pieter iväg för att handla och hjälpa Annette och Lasse att köra grejer. Jag och barnen fortsatte på picknick-temat. Jag tog ut filtar och kuddar, vattenflaskor och bokstavskex, och så lördagsfikade vi där ute på gatan. Och barnen plockade fram sina sparkcyklar (Claudia åker fortfarande inte många meter, men hon tycker mycket om sina cyklar). Vinterhjälmarna fick de syn på i förrådet dessutom, så de åkte också fram. Och så hjälptes vi åt att tvätta alla sandlådeleksaker, med tillhörande fors över gatan bort till brunnen, inför vintern. De fick stå på parad i solen för att torka, och Claudia som blev lite blöt om strumpbyxorna ställde sig också där brevid på tork. På kvällen bakade Pieter egen pizza och mina föräldrar kom och åt med oss.