Båda husen är i nuvarande skick för små för oss och det krävs så mycket för att de ska bli vettiga bostäder. Läget är kanon, men... Priset kommer bli för högt jämfört med vad husen är värda. Jag hörde mycket prat om läget på första visningen (gula huset), och läget gör det verkligen. Vi har inte bestämt slutgiltigt än om vi ska lägga något bud, men det lutar starkt åt inte. Och blir det så blir det ett och ett lågt sådant. Men njae. Suck och pust.
Det var som varmast fjorton minusgrader idag, och en riktigt stark och härlig sol. Vi fick oss en frisk promenad på tjugofem minuter i varje riktning. Sedan var båda barnen trötta och sov som små sälar i ett par timmar. Egentid kallas det om man är mamma eller pappa. Skönt.
Igår damp ett trevligt brev ner i brevinkastet, Slättatomterna är ute till försäljning! Ooo vad det kliar i nybyggarfingrarna. Kan någon ge mig en riktigt bra uträkning på vad månadskostnaden kan tänkas bli på ett nybyggt hus jämfört med ett bättre begagnat? Hur ska man räkna? Det är så svårt.
En liten sammanfattning om husläget då. Järlindenvisningarna känns lite som ett antiklimax. Samtidigt var det bra att få lite bättre koll på området, eftersom jag i princip aldrig har varit där. Dessutom pratade jag rätt mycket med mäklaren tidigare i veckan och har fått energideklarationer och besiktningsprotokoll att studera. Utbildning är bra, känns som det behövs om vi någonsin ska känna oss riktigt redo för husköp.
Och så fick vi hälsat på hemma hos Vincents dagiskompis Filip med familj, vilket var trevligt. Fick se en av "holkarna" (som husen visst kallas) från insidan, fick prata hus, husköp och renovering, och äta lite lunch medan smågrabbarna lekte högljutt med bilar (vad annars?).
Så vi fortsätter att vänta på det rätta huset. Någon gång måste det dyka upp, om det nu blir ett befintligt eller ett vi måste bygga själva. Nu har vi i alla fall ett datum när vi måste ha bestämt oss om vi ska ansöka om att få köpa en av tomterna eller inte. Nu blir det tänka, prata, räkna, tänka, prata.