Nu har jag scannat in mina föräldrars gamla broschyr över vårt område. De bor ju (och jag är uppvuxen) gatan nedanför oss. Kul att kunna få sånt här, med planritningar och funderingar och sånt kring området från innan det byggdes.


Charmigt med sjuttiotal. Och jag måste ju säga att det här är rätt kul det med, min pappas gamla kalkyl över vad huset skulle kosta, då (klicka på bilden & förstora):

Vi lyckades skrapa ihop ett alldeles ypperligt gäng flyttmedhjälpare, trots att det såg mörkt ut ett tag. Tack så hemskt mycket allihop!



Och så har vi haft ett ovärdeligt stöd av våra föräldrar som hjälpt till helt otroligt mycket, framförallt med att ta hand om barnbarnen mycket, men även med att bjuda oss på diverse måltider. Vi är lyckligt lottade vi.

Det är inte helt lätt att vara tre år och se sitt hem monteras ner och fraktas bort. Det är så bra att Vincent fått röra sig mellan "gamla hemmet" och "nya hemmet" i ett par veckor nu, och vänja sig lite innan den stora flytten. Han anammade sitt nya rum som sitt eget så fort vi visade det för honom, men han har ändå svårt att gå med på att vi inte ska ha kvar vårt gamla hem. Idag (eller om det var igår) sa han t ex "Jag tycker huset är fult!". Ibland gillar han det massor, men hela det här med att bryta upp från det invanda och välkända är inte riktigt hans grej. Det blir han och jag som får det jobbigast helt enkelt. Fast fint ändå. =)


Vincents rum i lägenheten igår.

Idag är vår flyttdag. Idag har vi haft hjälp av en hel bunt vänner, kört mellan huset och lägenheten, packat ner och packat upp, släpat, burit, tänkt. I natt ska barnen sova hos mina föräldrar. Och vi första gången i huset.

Det är faktiskt ganska jobbigt, att lämna det välkända - vår fina lägenhet - och kasta sig ut i det här nya. Jag tycker sådana här förändringar är såå jobbiga psykiskt. Vet att det blir kanonbra om ett tag, men vet också att jag kommer må lite halvdant ett tag. Så fungerar jag bara. Jag gillar att fixa, att packa och bära och allt det där. Flytten jag måste göra i huvudet är så mycket jobbigare. Och allt jag lämnar bakom mig.

Jag har fotat flytten, men har just satt mig vid datorn och bilder får vänta. Nu ska jag försöka gräva fram kaffet ur någon okänd flyttlåda (perkulatorn har jag redan hittat) så att jag kan dricka en kopp innan läggdags. Pieter är en till vända till lägenheten. Klockan är tjugo i tio. Katten verkar nervös.

I fredags fick vi ju nycklarna till huset, skrev på kontraktet och så var det klart. Huset är vårt på alla sätt. Så i fredags kväll var vi ju tvugna att fira i huset, tillsammans med våra föräldrar. Det blev pizza på golvet eftersom vi inte har flyttat dit några möbler än. Kändes alldeles precis perfekt.


Pieters pappa kunde inte vara med, så vi tog en liten extrafirning idag på eftermiddagen. Oma och opa kom med en väldigt trevlig inflyttningspresent som skruvades ihop på stört - utemöbler! Så nu är det bara resten av bohaget kvar. =)

Idag har vi bytt en stor bunt pengar mot ett par små nycklar. Ikväll låser vi upp vårt nya hus och käkar pizza på parketten. 

Eller ja, originalbroschyr i alla fall. Min pappa köpte mitt barndomshus redan när det var på ritningsstadiet, så han har varit med ända från början. Och han har broschyren kvar! Huset vi flyttar in i om några veckor ligger i samma område. Alltså har vi tillgång till skalenliga planritningar till vårt hus, och kan läsa på om vad tanken med området var, och så där. Det är jättekul. Ska skanna in hela broschyren, men tills vidare har jag fotat av några sidor.

Claudia pekar ut var vi ska bo... så där på ett ungefär.

Vårt hus är spegelvänt jämfört med de här ritningarna, och på övervåningen är det gjort ett riktigt rum (dock utan dörr för tillfället) istället för det som kallas "hall" på ritningen. Sedan är förrådet delat i två, i övrigt ser vårt hus ut precis så här.

Vi kikade lite mer på tapeter idag. Jag är mer lyrisk än Pieter kan jag lova. Men vi ska nog komma någon vart ändå till slut. Jag är uppspelt! =)

Jag har förresten lovat tidigare att jag ska lägga upp mina kalkyler på kostnader med att köpa tomt/bygga nytt jämfört med att köpa det här huset, och det har jag fortfarande planer på att göra. Har inte hunnit än bara. Men det kommer. Någon gång. Tålamod! (Vincents hatord)

Budgivningen har skjutits på till måndag. Ytterligare en potentiell köpare vill kika på radhuset i helgen, och säljaren vill låta dem. Alltså tvingas vi vänta. 

Måndag är också absolut sista dagen för oss att säga ja eller nej till tomten. Vänteläge.

Hjälp! Man kan utan att överdriva påstå att det just nu är hett läge i vår husjakt. Vi är mitt inne i stormens öga, tankar, känslor och kalkyler snurrar runt, men nu är det bråttom, det brinner i knutarna. Plötsligt står vi med oändliga möjligheter - nerskalat till två.

Historik: Vi har gått på husvisningar i snart två års tid, letat men inte jätteintensivt. Framförallt är det jag som drivit på för att jag vill ha den där ytan, gräsmattan och sammanhanget i ett bostadsområde bland andra barnfamiljer - inom en tidsram på några år, innan barnen blir allt för stora. Vincent börjar få vänner nu och det blir tuffare för honom att byta dagis ju längre vi väntar. Claudia ska skolas in till hösten.

Tomtansökan: Huspriserna är höga just nu, speciellt i Falun. Trycket på husvisningarna är enormt. Senast var det femtio spekulanter på en visning och huset ökade över en halv miljon på budgivning (som vi inte deltog i). Enter: ett plötsligt väldigt vettigt alternativ: Bygga eget på en av tomterna i Slättaskogen. Helt oslagbart läge. Ett hus till vettigt pris med oinredd övervåning fungerar med vår budget. Alternativen på köpehus är få, så vi skickade in en ansökan om tomt.

Idag fick vi veta att vi fått en tomt! Hjälp. Iiiii. Hihi!!! Vi fick vårt sjunde val av 33, en riktigt bra tomt vad det verkar. Vi ska bestämma oss inom en vecka...



Jag har redan kalkylerat och räknat och pratat med alla möjliga människor, fått ihop en så fullständig kalkyl som bara är möjligt. Huset vi vill bygga OM vi bygger är Smålandsvillans Villa Västervik, 94,5 kvm med inredningsbar övervåning på 60 kvm. Kan vara inflyttningsklart i slutet av oktober...



Att bygga hus är att kasta sig ut i en okänd ocean. Vi har tänkt och pratat och räknat. Men det är svårt att tänka sig in i processen riktigt på riktigt. Och så har vi lite olika mycket entusiasm inför mängden jobb det innebär, jag vill jobba, Pieter inte lika mycket. Men vi var enade i beslutet att skicka in ansökan.

Så dyker alternativet upp: Igår var vi på husvisning. I ett hus på gatan ovanför mitt barndomshem där mina föräldrar fortfarande bor. Det var ett väldigt lagom hus, huset "Hus" liksom. Miniminivån för vad vi behöver, men också alldeles tillräckligt. Inte spännande men bra ändå. Minimal tomt men med skogspartier tio meter längre bort. Rätt gulligt. Och bara fyra personer på visning! Det är en stor skillnad från antalet spekulanter på andra hus vi kikat på. Om vi kan hålla priset nere så är det här en bra affär, ett vettigt hus.





Ett stort problem: Jag har så svårt att tänka mig att bo precis där jag är uppvuxen. Har alltid kännt att jag absolut inte kan flytta "hem". Jag har det där stora behovet av att se nytt, för sinnesrons skull. För att inte kreativiteten ska slå i botten. Har ofta kännt en drivkraft bortåt, och tänkte aldrig att jag skulle vara kvar i Falun ens. Samtidigt tycker jag om både Falun och Slätta - bilfritt område, nära natur, dagis, skola, mataffär, alla våra föräldrar, gångavstånd till stan. Inte många fel där inte. Om det inte vore för mina känslor.

Men jag vet inte. Kanske kommer det räcka med att jag bor på en annan gata i ett annat hus. Kanske kommer det bara vara mysigt att barnen kan springa över till mormor och morfar. Kanske kommer inredandet av det lilla radhuset räcka för att stilla mitt inrednings- och trädgårdspysslarbehov. Kanske. Jag kan ju erkänna att tanken på en egen trädgård (hur liten den än må vara) redan till sommaren känns rätt lockande.

Här är vi nu. Budgivning på radhuset i övermorgon (med anmälan senast imorgon). En vecka tills tomtpapprena ska skrivas under. Vi har mycket att prata om, jag och Pieter.

Hjälp (eller ohjälp) i tankearbetet:

- Månadskostnaderna blir väldigt lika för båda husen med nuvarande ränteläge.
- Kostnaderna ökar mer för nybygget än för radhuset när räntorna stiger, eftersom lånet blir större.
- Nybygget har bättre & billigare uppvärmningssystem, medan radhuset har direktel från 70-talet.
- Radhuset kan vi flytta in i direkt utan så mycket jobb, och njuta av redan i sommar.
- Nybygget dröjer minst ett halvår, och kräver mycket jobb med byggövervakning, trädgård, fasadmålning, småbyggen osv, både jobbigt och roligt.
- Radhuset är lagom för oss nu, men kan kännas begränsande i längden.
- Nybygget har möjligheter och där kan vi växa på alla sätt men ändå bli kvar i samma område.

osv...

Nu är jag helt slut i huvudet. Ska försöka att inte tänka på det här en stund. I eftermiddag promenerar vi iväg till tomtområdet och ser om vi kan brotta oss igenom snön och få syn på vår tomt. Och känna in området. Sedan strosar vi neråt genom Slätta och passerar huset vi kanske ska bjuda på.

Ikväll blir det överläggning hemma. Vi behöver alla lycka till vi kan få, för det här är inte lätt! Mycket känslor inblandade. Och beslutar vi oss för att bjuda på radhuset så vill vi ha än mer tumhållning och hoppas att ingen av de andra spekulanterna är intresserade. För vi kan inte gå upp mycket vad gäller priset där, då är det inte vettigt längre.

Till råga på allt kan det finnas fler sätt att göra det här på... Möjligen en gyllene medelväg...

I dagarna ska ansökan om en tomt i Slättaskogen vara inlämnad. Jag jagar priser för att kunna göra en så fullständig kostnadskalkyl (vad gäller att bygga hus) som bara är möjligt. Och så hamnar jag på saker som hur mycket en gång från vägen till ytterdörren kostar och försvinner iväg i en värld av marksten och fiberdukar och fogsand och stenmjöl.

Jag kikar på marksten från Boke (även hos Bygghemma.se) och Benders. Funderar på hur man bygger ett enkelt och billigt förråd, och kikar på friggebodar. Hittar massa matnyttiga instruktioner hos Byggbeskrivningar.se (bland annat till en bod), läser diskussioner om storleken på garageuppfart hos Byggahus.se (som verkar vara en allmänt kanonbra sida, laddar ner monteringsanvisningar för friggebodsstomme (att tjänstgöra som förråd) från Byggmax.

Hittade dessutom ett väldigt trevligt verktyg: Beräkningshjälp för vinklar, ytor och volymer hos XLbygg Falu Trävaru (Spånex).

Ikväll ska jag räkna ihop allt och se vad det hela verkar landa på. Och så måste vi bestämma oss för OM vi ska lämna in ansökan (jag vill), för den är bindande. Dessutom måste vi isåfall rangordna tomterna. De är 33 till antalet. Krävs eftertanke.

För övrigt har jag kommit fram till att en gång till huset troligtvis landar på en sisådär 2.500:- På ett (stort) ungefär. Inte mycket pengar, men när det gäller husbygge måste man VERKLIGEN tänka enligt "många bäckar små...".

Idag har vi varit på två husvisningar, de två enplaningarna med källare i Järlinden. Man kan väl säga så här att husen drunknade - i mängden folk. 55 anmälda på ena huset och drygt 30 på det andra. Jag tappar sugen redan i dörren när ett hus översvämmas av människor. Dessutom har både jag och Pieter blivit mer negativa till källarvåning igen.

Vi har kikat på hus i snart två år. Inte jätteambitiöst, men dock. Gått på visningar när möjliga hus dykt upp. Varit med på en budgivning (som vi hoppade av ganska tidigt). Men än har vi inte hittat vårat hus. Det är framförallt jag som känner mig allt mer trångbodd. Trivs visserligen i vår centrala hyrestrea, men mina tankar får allt mindre plats. Jag behöver utrymme för mina saker, mina papper och mina hobbys. När jag inte har utrymme för det fysiska så får inte heller det psykiska plats.

Det är inte bara jag som tycker det är roligt att bläddra i huskataloger...