Remove baby before washing!

För en månad sedan var det fortfarande sensommar och barnen hittade på härliga sommarlekar.

Och sedan drog hösten in med kyla och gulnande löv. Vi hade Emanuel - och - Oskar - besök och så lekte barnen på lekplatsen närmast oss. Den jag lekte på när jag växte upp.

Och Marius åt löv.

 

 

Dags för en ny jämförelsebild ju! Varannan månad fotar jag Marius och hans mjukis som hette Mamma Kanin, men numera går under namnet Hoppestudsen (eller något sånt, fråga storsyskonen!). 

Idag fyllde Marius åtta månader. Mitt huvud är fullt av allt och lite till, och jag hinner liksom inte med. Hinner inte uppleva som jag vill, och inte dokumentera som jag vill. Och så allt det där andra som jag vill / borde / måste / behöver... Det är mycket nu.

Marius är en riktig hålligångbebis. Han sitter inte långa stunder på samma ställe och leker t ex, utan vill helst dra runt, krypa snabbt som bara den och helst hitta på bus. Klättra i trappor, leka med obebisvänliga leksaker, öppna dörrar och dra ut lådor, gräva i tvättmaskinen, tugga på löv och plaska med vatten. Han gillar kattmaten i köket, den är som en magnet för hans snabba krypknän. Katterna över lag och allt deras är superkul, kattlådor, kattsvansar, katter som morrar... Inte gillar han att vara själv heller, inte om mamma finns inom räckhåll. Jag har nästan slutat amma dagtid nu, bara om nätterna (oftast runt tolv och runt fyra nu, får han inte amma skriker han tills han får...). Det fungerar rätt bra, men jag vet inte vem som är mest motvillig att sluta, han eller jag. Ingen av oss vill nog släppa den där amningen helt än på ett tag. Vi får väl vakna om nätterna då, om vi ska ha det kvar.

Vi hann med bad på Lugnet idag, jag, Emanuel, morfar/farfar Lasse och de fyra barnen. Vincent är mer vild än tam i vattnet numera. Fattas bara att han ska lära sig simma ordentligt. Claudia hakade mest på mig och bebisarna, men var också runt i mellanpoolen med simringar. Och de två bebisarna plaskade glatt i bebispoolen (varm och skön!), med avbrott för lite hemma-babysim-övningar på djupare vatten.

 

Dagen i några mobilfoton... Min trio i morse:



Vi skickade iväg Vincent först på sin cykel så han skulle komma i tid till skolan. Promenerade förbi och kikade att han kommit fram ok. Sedan lämnade vi av Claudia på dagis på andra sidan staketet. Det gick bra att lämna snabbt när jag förberett henne på det. Så drog jag och Marius iväg mot stan för babysim. Kyliga dagar nu, det börjar verkligen bli dags för åkpåse.

Efter simmet, och första gången jag haft mellanmål med mig istället för att amma. Kändes ovant. Jag ammar fortfarande på natten, och på eftermiddag/kväll. Vill inte sluta helt än, men det är skönt att kunna vara borta lite längre stunder från lillebror. Han tycker i alla fall väldigt mycket om vatten, och babysimmet känns riktigt värdefullt för både honom och mig!



När storbarnen kommit hem också drog de iväg till mormors och morfars hus...



...för att hämta den lila husvagnen från när morbror Emanuel var barn.



Tungt att trampa med syster i släpet, så jag fick skjuta på. Med vagnen i ena handen.



Sedan blev det sandlådelek och minstingen blev supersmutsig på nolltid. Men roligt hade de allesammans.



Så innan det blev läggdags fick Claudia ta en liten provtur i morfars Miata, eftersom den är på g att säljas nu efter en väldans massa år. Vincent fick åka i den i somras, och nu var det bäst att tösabiten också fick göra det en gång medan bilen fortfarande finns kvar.



Vardag en onsdag i september. Och familjen sover, så jag måste ansluta. Tidigt upp imorgon igen.

En sak tjatas det ofta om här hemma, framförallt från sexåringshåll, nämligen att få bli ansiktsmålade. Härom dagen sa jag "ok", något motvilligt (ensam hemma med tre barn, varav en gnällig krypbebis, inte optimalt). De fick välja målningar själva, så det blev en fjäril och en pumpa. Vi tjuvstartade halloween lite i år. 

Här i vardagsrumshörnan som är Marius, ståendes mot lådan som är proppfull med bebisleksaker, trivs lillebror rätt bra. Nog för att han helst vill krypa runt och ställa sig mot allt möjligt (för att ofta ramla omkull och slå sig), men några minuter kan han i alla fall roa sig här.

Han blir visst sju månader snart. Jag som går runt och säger att han är sexåenhalv. Här går det undan med veckorna. Och med bebisfärdigheterna. Marius lär sig nya grejer nästan dagligen känns det som. Det är precis som jag minns det - att bebisarna blir så roliga runt sex månader, de blir med och rörliga och aktiva på ett helt nytt sätt, och de brukar dessutom ha fått sitt egna utseende lite mer (till skillnad från nyföddlooken). 

 

 

Ett par foton från nyligen när Vincent och Claudia vinkade hejdå till Molly från badrumsfönstret efter en alltid lika uppskattad lekdejt.

Och sen är det tur att jag har två barn till som inte ska lämna dagis än på ett tag... :)

Idag har lillebrorsnor ägnat sig åt att räcka ut tungan, tydligen dagens nyhet. Här trillar det in nya färdigheter på löpande band.

 

 

En annan dagens är att Marius drar sig upp till knästående mot saker - med tillhörande bakåtfall. Nu gäller det att vara nära och passa honom.

 

Och igår började han krypa istället för åla, och vips idag är det bara kryp som gäller. Ba tjoff.

 

Vilken sexåenhalvmånaders vi har va! Inte så konstigt att han är rätt grinig just nu. Visserligen snorig, men även inte så lätt att roa sig själv och helst vill han vara hos mamma mest hela tiden. Skrattar när han ser mig och gråter när jag går ur synfältet - då kryper han efter och dyker i golvet av förtvivlan. Det händer mycket i hans värld just nu.

Jag tänker hela tiden att jag ska skriva om Marius, hur han är som sexmånadersbebis. Ikväll tänkte jag det extra mycket, men hann ändå inte. Imorgon då! Idag har han i alla fall fått sina sexmånadersvaccinationssprutor på BVC, blivit läkarundersökt och vägd och mätt. Följer sina kurvor galant (halv över på längd, halv under på vikt) och mår allmänt bra. 

Hejhej! Vi har återvänt från en två veckor lång semester på västkusten. Jag har haft diverse inlägg inprogrammerade så att bloggen inte ska vara händelselös, vilket har lett till att den varit mer aktiv än på väldigt länge känns det som. Hur som helst, ska kika igenom korten någon dag snart. Idag har jag i alla fall sexmånadersfotat Marius för min jämförelse med hans gosedjur Mamma Kanin... som tydligen numera heter Hoppeskutten och är en kille, enligt storsyskonen. 

 Hjälp vad han har vuxit, minstingen!

 

 

Idag gjorde vi Stångtjärn igen. Pieter cyklade med de två stora barnen, och jag promenerade uppför alla backar med vagnen. Ljuvligt, vårt vattenhål där uppe i skogen.