I förrgår köpte jag och Vincent en stor pumpa på hemväg från skolan, och jag karvade ut ett ansikte på barnens beställning. De fick rita lite på de små prydnadspumporna samtidigt, men det var svårt. Jag får hitta på någon annan typ av pennor eller färg nästa gång åt dem. Jag kunde ju inte låta bli att rita på den stora pumpan, med tisdagens pumpakurbitstecknande på Nordiska museet i Stockholm färskt i händer och huvud (mer om det senare hoppas jag - annars finns bilder på instagram på @mollybob.se).

Så igår var det dags för första halloweenkalaset för i år - ihop med Saga och Josefin hemma hos dem. Jag tog med mig en kladdkaka och Jos fixade maten - grön spagetti och fingerkorvar (och en massa tilltugg av både nyttigare och mindre nyttigt slag). Vincent var ovanligt kräsmagad och vägrade smaka på den vackra maten, och Claudia var inte bättre hon. Vi andra blundade och åt, mat god som någon. Barnen busade runt och så såg vi Wallace & Gromit och Varulvskaninen. Skön stämning i oktobermörkret, och barnen trivdes. Marius som fisken i vattnet. Vincent var ängsligast av alla och tyckte det var läskigt att cykla hem i mörkret.

Bilderna på Claudia längst ner är från idag, för hon var nämligen häxa två dagar på raken. Idag var det dags för födelsedagskalas med halloweentema hos en kompis, och dottern ville ha sina nya kläder på sig igen, och samma sminkning som igår. Nästan i alla fall. Kläderna är f ö från Kappahl som fått in riktigt mysiga höstplagg. Bra med kläder som fungerar både till utklädnad och till vardags (även Marius nya skelettpyjamas som han har under vampyrvästen hör till den kategorin).

I år blir det mer halloween än någonsin känns det som. Och jag som var skeptisk för några år sedan har börjat ta till mig det ordentligt. Det behövs verkligen lite kalasstämning så här när det börjar bli riktigt mörkt och kylan lägger sig allt mer. Och barnen älskar det.

 

 

I lördags drog vi upp till Stångtjärn med tre mål - ta vara på finvädret, fota barnen, och träffa vänner för att grilla korv. Väldigt kyligt men också väldigt vackert. När vi kom upp drog dimman över vattenytan. Det har varit tjock dimma i snart en vecka nu varje morgon, och den har legat kvar långt in på dagen. Det är fint, jag är himla förtjust i dimma jag. Här hade den just lättat, men några slöjor låg kvar över vattenytan och for in mot land.

För precis en vecka sedan körde jag till Stockholm med mina tre kiddos för att fira brorson Oskars 2-årsdag. Pieter var samtidigt i Holland med föräldrar och bror för att fira sin mormors 95-årsdag. Jag var inte helt peppad på tre timmar i en bil med barnen som har en fin förmåga att tokstoja så fort de hamnar i en bil tillsammans. Men vi fick låna mina föräldrars bil vilket gjorde att jag kunde sätta Marius stol fram, brevid mig. Det var nog lite av räddningen. Plus att jag hade packat massor av snacks av olika slag. Vi åkte kl nio prick, och åt väl ditt och datt halva vägen. Andra halvan sov Marius medan Vincent och Claudia och jag lyssnade på Lassemajas detektivbyrå i bilstereon. De ville inte stanna, minstingen sov, och jag körde på. Så 2,5 timme precis tog bilresan, och den gick så galant så jag trodde knappt det var sant. Ett enormt molntäcke låg hela tiden över oss, men långt bort i horisonten såg jag en strimma ljus, redan vid Sala. Och just som jag körde in i Stockholm så körde jag också under molnkanten och solen strålade med ens. 

Vi klev ur bilen och barnen fick sina ryggsäckar (packade med extrakläder och några leksaker), presenterna, och så promenerade vi bort till huset där de bor, Emanuel, Nina, Oskar och minsta lilla kusin Johannes som just blivit en månad gammal. Ninas föräldrar och bröder droppade in efter hand, och Annette kom med tåget från Göteborg. Så öppnades det paket, och åts mat och glasståg. Vi lekte, både inne och ute. Och Oskar var så fascinerad av sina nya grävskopor och allt vad det var. En riktig biltok. 

I helgen har solen strålat från klarblå himmel, riktigt så där otroligt fint höstväder. Träden håller på att bli gula men hinner bli ännu finare innan de ramlar av. Förutom när det kommer till vår Lönn utanför huset. Den brukar vara först med höstfärger, och först att tappa alla löv. Så just nu illnjuter vi för trädet är så otroligt fint.

Pieter jobbade både lördag och söndag, och Vincent sov över hos oma och opa från lördag till söndag, så jag har haft en del tid med bara Claudia och Marius. Skönt var det att kunna öppna dörren och flytta ut både teckningar och mellis. Och Marius som tidigare varit lite rädd för springcykeln - den har varit för hög - blev plötsligt oerhört förtjust och cyklade (nåja, traskade mycket långsamt) flera varv runt sandlådan. Heja Marre!

Claudia och Vincent har simskolegrupper som börjar nästan samtidigt, så de var i varsin del av mellanpoolen. Perfekt. Vincent var också himla duktig, och speciellt med tanke på att kompisen han gått å simningen med innan har hamnat i en annan grupp nu, så han känner ingen.

De hade cirkusföreställning och tvingade mig att filma. :)) Våghalsiga balansakter, clownkonster och trolleri. Sedan åkte vi hem och åt en ovanligt sen restmiddag innan de fick hoppa i säng med bara en lite kort saga.

Jo vi hann börja på Claudias modigbok Idag också. En loggbok över modiga och bra saker C gör varje dag - ett av tipsen vi fått från vår logoped.

Och för att återknyta till vårt senaste bup-möte (C är aldrig med på dem), så ritade Claudia sig själv också. <3 

Idag, den allra första dagisdagen. Marius tur att göra förskolan osäker. 

 

Igår gjorde vi årets första tur i blåbärsskogen, ihop med Sandra och barnen. Fick en fin stund i naturen, lite fika i magen, och varsin liter i hinkarna.

 

Jag hoppas hinna med flera vändor till, för det är inte mycket som slår blåbär. Mums!

Vi är nyss hemkomna från några veckor i sommarstugan i Bohuslän. Jag brukar fota Vincent varje år på gungan i plommonträdet. Barnen gungar där titt som tätt så det blir alltid tillfälle att bara lyfta kameran och knäppa ett par kort. Hur som helst, roligt att se honom växa. Även om det är lite skrämmande hur åren går. Men han är fortfarande liten, bara lite större liten.

Nu håller prickarna på att försvinna på våra två sista vattkoppsbarn. Vad skönt att ha den här pricksjukan avklarad i familjen! Så här såg Marius ut för några dagar sedan:

Grattis på födelsedagen gammalmormor! Och hoppas du får ett fint midsommarfirande! Här regnar det lite till och från, men nu är vi hos oma och opa och ska äta gott. Kramar från oss! Vincent ville inte vara med på bild eftersom han har prickar kvar från vattkopporna, men både han, Marius och Claudia hälsar så gott!

 

Idag sken solen på våra utflyktsplaner. Efter en tidig morgon (runt femsnåret som tyvärr är Marius vanliga vaknatid) så segade vi oss på morgonen fram tills klockan slog tio. Då kom mormodern och hämtade upp oss, och så åkte vi iväg mot Sundborn och Bröderna Bengtssons ekologiska gård (som levererar till Gefleortens). Vi var lite sena och aningen stressade, och när vi kom fram så stod bilarna uppradade utefter vägen eftersom parkeringsåkern redan fyllts upp. Men vi klev ur och kom snabbt fram till en äng som sluttade nedåt mot gården och alla människor. Och med tio minuter till godo kunde vi stressa av och njuta av solen och utflykten. 

I morse testade vi skateparken för första gången. Kul, och skönt att vara där tidigt - och tillsammans med vänner - innan resten av stan ramlade in.

Idag mutade vi en mycket ovillig sjuåring att göra premiär på fotbollsplanen - tillsammans med stans alla 08-or och 09-or. Under protest och efter legomuta gick han dit, och det visade sig vara minst lika tråkigt som han trodde. Han ville gå hem halvvägs, trots kompisarna, men stannade tiden ut (och såg visserligen inte ut att ha jättetråkigt). Bollkille är det sista han är, men tanken var dels att han skulle få mer tid med sina kompisar (de flesta går på fotbollen), och dels att han verkligen behöver röra på sig. Men det lär bli svårt (eller dyrt) att få dit honom även nästa söndag. Småsyskonen verkade desto mer sugna på att kicka boll, så imorgon ska Pieter ta dem till fotbollsplanen medan Vincent är i skolan. Claudia får börja fotbollsskola nästa år, så hoppas hon kommer vilja det fortfarande då. 

Tidigare idag hade vi städdag i samfälligheten, och pensionärerna var ute och tjuvstädade långt innan utsatt tid som vanligt. Inte mig emot. Sedan sedvanlig fika, paus, och därefter korvgrillning med hela området.

 

Vincent och Claudia har länge velat åka och bada med hela familjen. Igår blev det äntligen av. Vi åkte till Lugnet och hoppade i - hela familjen. Roligt.