HUS/HEMEtt år!
Tiiidigt tidigt på dygnet den 29:e januari satte värkarna igång. Strax efter att den beräknade dagen passerat. När det blev morgon åkte vi in till förlossningen, och kl 12.05 föddes vår ljusröde grabb (fast just då var han blåbärsblå). Idag fyllde Marius ett år! Mer bilder kommer senare, men här är ett par från idag. Lillvilding aka Mariodören aka Lillebror är nästan (fast bara nästan) ingen bebis längre.
Vinterns första (och andra) skidtur
Söndagen bjöd på kanonvinterväder, och var tvugna att dra upp till Stångtjärn. Sol och fem minusgrader. Min andra tur på skidor för vintern (jag som ska åka Tjejvasan, hur nu det ska gå...). Först åkte Claudia lite med mig, några meter fram och tillbaka i sakta mak. Bra att hon i alla fall stod på skidorna en stund! Sedan åkte jag tre varv runt sjön och kände mig lite tryggare i spåret än första turen jag tog. Inte lika mycket som Bambi på hal is. Sedan att 13 min per varv (ca 1,8 km) är urkasst i tid räknat, men det är väl inte det viktiga. Pieter och barnen åkte lite pulka och pulsade i snön på sjön under tiden. Och det var fullt med folk ute, ingen ville missa en av vinterns finaste skiddagar.
När jag kom tillbaka efter tredje rundan så följde Vincent med mig och han hade fart under skidorna. Körde med mig drygt halva varvet runt tills vi kom till Stångtjärnsstugan där Pieter och syskonen hämtade upp oss i bilen. Alldeles lagom sträcka för Vims, som fått upp både motivaton och fart i år känns det som. Nu måste vi bara se till att åka fler gånger. Först dock - köpa skidor. Ena paret vi hade med oss gick sönder i första backen när Vincent tagit på sig dem, och det andra paret hade vi bara lånat. Så nu får det bli nytt åt båda kidsen. Och på tal om bil så åkte vi hem till mina föräldrar och skrev på köpeavtalet, så vips blev vi bilägare. Rätt länge har vi klarat oss utan bil ändå, trebarnsfamilj och allt.
Nu längtar jag redan till nästa skidtur, jag vill ut i spåren! Få ännu mer vana i benen, och gärna lite träning på köpet. Och sol och frisk luft. Sånt jag är dålig på att skaffa mig.
När jag kom tillbaka efter tredje rundan så följde Vincent med mig och han hade fart under skidorna. Körde med mig drygt halva varvet runt tills vi kom till Stångtjärnsstugan där Pieter och syskonen hämtade upp oss i bilen. Alldeles lagom sträcka för Vims, som fått upp både motivaton och fart i år känns det som. Nu måste vi bara se till att åka fler gånger. Först dock - köpa skidor. Ena paret vi hade med oss gick sönder i första backen när Vincent tagit på sig dem, och det andra paret hade vi bara lånat. Så nu får det bli nytt åt båda kidsen. Och på tal om bil så åkte vi hem till mina föräldrar och skrev på köpeavtalet, så vips blev vi bilägare. Rätt länge har vi klarat oss utan bil ändå, trebarnsfamilj och allt.
Nu längtar jag redan till nästa skidtur, jag vill ut i spåren! Få ännu mer vana i benen, och gärna lite träning på köpet. Och sol och frisk luft. Sånt jag är dålig på att skaffa mig.
Ridskola för ett tyst barn
Idag var Claudias tredje gång på ridskolan. Det är bara tre barn i hennes grupp så det är lugnt och bra, och det går att få mycket hjälp. Hon var jättepeppad på att börja rida, och det var allt bra kul förra gången när hon väl fick upp på hästen efter en första träff som bara var introduktion. De kör varannan ridning och varannan teori, så när det idag var dags för teori igen så ville Claudia först inte åka alls, sa att hon skulle sluta på ridskolan, för hon ville inte lyssna på någon som pratade. Men det krävdes inte så mycket övertalning för att hon skulle följa med.
Väl vid stallet fick vi veta att teori den här dagen innebar att lära sig rykta hästarna, alltså titta på vilka borstar som finns och sedan rykta sin häst (samma som de red på förra gången). Claudia pratar inget här heller (jag har inte skrivit så mycket här på bloggen om hennes selektiva mutism, men det kanske får bli ett samlingsinlägg senare), och är väldigt försiktig. Vill inte stå för nära hästen, knappt klappa. Idag vågade hon borsta lite i alla fall, och kammade lite i manen. Kratsade t o m lite i hoven när läraren höll i. När hon fick en låda att stå på gick det lite bättre, hon är rädd att hästen ska trampa på henne. Huvudet är också rätt läskigt. Hon har i alla fall den snällaste av alla hästarna (Eliza) just nu, och det är bra. Det gör henne lite tryggare att veta.
Jag är med nära och tvingar inget. Peppar och utmanar försiktigt. Lång väg att gå för den här tösen, men jag tror på det! Fylla hösäckar gör vi varje gång, det är nybörjarnas uppgift. Claudia är med och fyller med hö, och vill absolut själv hänga upp säcken på vågkroken och ta ner den igen, hänga på väggen.
Väl vid stallet fick vi veta att teori den här dagen innebar att lära sig rykta hästarna, alltså titta på vilka borstar som finns och sedan rykta sin häst (samma som de red på förra gången). Claudia pratar inget här heller (jag har inte skrivit så mycket här på bloggen om hennes selektiva mutism, men det kanske får bli ett samlingsinlägg senare), och är väldigt försiktig. Vill inte stå för nära hästen, knappt klappa. Idag vågade hon borsta lite i alla fall, och kammade lite i manen. Kratsade t o m lite i hoven när läraren höll i. När hon fick en låda att stå på gick det lite bättre, hon är rädd att hästen ska trampa på henne. Huvudet är också rätt läskigt. Hon har i alla fall den snällaste av alla hästarna (Eliza) just nu, och det är bra. Det gör henne lite tryggare att veta.
Jag är med nära och tvingar inget. Peppar och utmanar försiktigt. Lång väg att gå för den här tösen, men jag tror på det! Fylla hösäckar gör vi varje gång, det är nybörjarnas uppgift. Claudia är med och fyller med hö, och vill absolut själv hänga upp säcken på vågkroken och ta ner den igen, hänga på väggen.
Här kommer ett par foton från förra veckans ridning...
Nästa vecka är det ridning igen. Jag tror att hon längtar. Hon pratar om att hon vill ha en egen häst. Dessutom berättade ridskoleläraren idag att det ska komma en ny nybörjarhäst till stallet, som heter Lisa. Claudias min när hon fick höra det! Lisa är Claudias absoluta favoritnamn, hon döper de flesta av sina gosedjur, smådjur och dockor till det namnet.
Två dagar på Formex
Tidigt fredag morgon satte jag mig på Stockholmståget för att spendera två hela dagar på Formex - den stora fackmässan för design och inredning. Jag har velat åka dit länge, och nu gjorde jag slag i saken. Vill gärna ställa ut själv till hösten, så jag behövde reka. Det blev två roliga dagar, skönt att bara strosa runt utan krav och utan tidspress. Fick massor av inspiration av olika slag, lyssnade på föredrag, och pratade med flera upplyftande, inspirerande och peppande människor som flera av dem själva varit där jag är nu. Och med flera på sektionen "Young designers" där jag skulle vilja vara med i höst. Måste ansöka dit, skulle vara riktigt kul.
Jag sov hos Emanuel, Nina och Oskar mellan de två dagarna, och han inte med något annat. När andra mässdagen var slut var jag också rätt slut och det var skönt att sätta mig på tåget tillbaka mot Falun, med en ceasarsallad och ett par Loka i Pressybrå-kassen, och mobilen full av bilder, när mörkret redan lagt sig över landet. Kom hem efter att barnen somnat och damp ner i mitt soffhörn. Bra dagar! Och skönt att jag fick en söndag däremellan innan det blev måndag och full rulle igen.
Jag sov hos Emanuel, Nina och Oskar mellan de två dagarna, och han inte med något annat. När andra mässdagen var slut var jag också rätt slut och det var skönt att sätta mig på tåget tillbaka mot Falun, med en ceasarsallad och ett par Loka i Pressybrå-kassen, och mobilen full av bilder, när mörkret redan lagt sig över landet. Kom hem efter att barnen somnat och damp ner i mitt soffhörn. Bra dagar! Och skönt att jag fick en söndag däremellan innan det blev måndag och full rulle igen.
Skolstartsbarn
Sista jullovsdagen hälsade vi på hos våra vänner i Sågmyra. Först kommer hälsningen mina barn skickade till polarn Molly när vi äntligen var på väg ("Säg åt Sandra att visa det här för Molly!"), sedan jag och de två småttingarna som är ena rara hålligångare.
Sedan blev det onsdag och dags för skol- och dagisstart. Marius fick vara med oma så att jag kunde vara med Claudia första dagen, tror det var väldigt bra. Hon tankade mycket trygghet i början, för att släppa taget allt mer och leka och busa med sina vänner. Kändes som en bra grej. Det är ju inte samma mysiga sak att vara med henne på dagis nu när hon inte pratar, för jag umgås mycket hellre med den pratande hemma-Claudia. Men ändå var det skönt att få ge henne den tiden. Nu vill jag vara med Vincent en dag i skolan också, det lilla stora barnet som är så uttrycksfull och livsglad just nu (och uuuttrååååkad alla stunder däremellan).
Efter första skoldagen var barnen så häääär trötta... innan vi kom hem, hittade tigerdräkten (gratis från Libero) i brevlådan åt Marius, och de två stora genast ville hoppa i sina kattdjursalteregon också. Sedan jamades det bra länge här hemma.
Sedan blev det onsdag och dags för skol- och dagisstart. Marius fick vara med oma så att jag kunde vara med Claudia första dagen, tror det var väldigt bra. Hon tankade mycket trygghet i början, för att släppa taget allt mer och leka och busa med sina vänner. Kändes som en bra grej. Det är ju inte samma mysiga sak att vara med henne på dagis nu när hon inte pratar, för jag umgås mycket hellre med den pratande hemma-Claudia. Men ändå var det skönt att få ge henne den tiden. Nu vill jag vara med Vincent en dag i skolan också, det lilla stora barnet som är så uttrycksfull och livsglad just nu (och uuuttrååååkad alla stunder däremellan).
Efter första skoldagen var barnen så häääär trötta... innan vi kom hem, hittade tigerdräkten (gratis från Libero) i brevlådan åt Marius, och de två stora genast ville hoppa i sina kattdjursalteregon också. Sedan jamades det bra länge här hemma.
På isen
I söndags tog vi chansen - värmen hade töat bort all snö men det var minusgrader igen och isen på Runn låg vid och blank och decimetertjock på alla falubors foton. Så vi åkte ditt och skrinnade. Ljuvligt! Marius var uthyrd, så vi hade de två stora och tänkte att de hade en ypperlig chans till skridskoåkning - vilket de samhövdat vägrade. Som Pieter uttryckte det - "Det är olagligt att inte åka när det är så här fint!", men barnen slapp och fick istället åka pulka över isarna. Vi kunde åka fritt rätt ut, underbart! Jag har aldrig åkt på så fin is. Klarblå himmel dessutom, inte ett moln i sikte.
VM-kurbits
Jag har inte lagt in något jag tecknat här på länge, eller kreativt över huvud taget jag gjort. Oftast blir det viktigaste dagboksanteckningarna ang. barnen. Men egentligen vill jag samla det mesta här. Nu har jag iaf ritat en Falu-skid-vm-kurbits som jag ska trycka upp på posters, och kanske på fler produkter. Håller även på med en förenklad variant att trycka på muggar bland annat. Hoppas kunna sälja lite under skid-VM som börjar i februari. Det är ju liksom inte varje år som en sådan stor grej kommer till Falun. Extra speciellt känns det när det gäller min absoluta favoritsport (åtminstone att titta på), längdskidor.
Bohuslän och Göteborg - del 3
Här kommer sista delen av sommarens sista Bohuslänsemester! (Del ett finns om du klickar HÄR och del två finns HÄR). Med årets sista båttur i Strömstadshavet, besök på en ny strand på Öddö, biobesök, farväl till Strömstad, och en pga askmoln över Falun uppskjuten hemresa - vilket gav utrymme till en Fjällbacka-tur och sista middagen med gänget utanför lillstugan. Innan vi for hem.
Någon dag senare gjorde vi en utflykt till Valö och Öddö dit vi inte åkt tidigare. Hittade en ny strand och fick oss ett sista dopp i havet innan de mörka åskmolnen (och getingarna, som vanligt denna sommar) skrämde oss därifrån. Jag, Annette och de två storbarnen gick på bio och såg Pettson och Findus i Strömstad, peppade alla fyra! (Den var bra!) Vi gjorde Strömstad igen, och så Rossö samtidigt som vi funderade över åka hem eller inte nästa dag. Från Falun fick vi höra att det var värmerekord och att askan i luften gjorde det svårt att vara ute. Inte så lockande. Desto mer lockande att andas mer frisk havsluft.
Någon dag senare gjorde vi en utflykt till Valö och Öddö dit vi inte åkt tidigare. Hittade en ny strand och fick oss ett sista dopp i havet innan de mörka åskmolnen (och getingarna, som vanligt denna sommar) skrämde oss därifrån. Jag, Annette och de två storbarnen gick på bio och såg Pettson och Findus i Strömstad, peppade alla fyra! (Den var bra!) Vi gjorde Strömstad igen, och så Rossö samtidigt som vi funderade över åka hem eller inte nästa dag. Från Falun fick vi höra att det var värmerekord och att askan i luften gjorde det svårt att vara ute. Inte så lockande. Desto mer lockande att andas mer frisk havsluft.
När vi stannade en extra dag föll valet av aktivitet på en tur till Fjällbacka, som vi inte hunnit med att besöka än i sommar. Lekte på lekplatsen, gick genom Kungsklyftan och upp på berget till den otroliga utsikten, och åt bageribröd med tillbehör till lunch på bryggan. Tillbaka i sommarstugan blev det Arme spagetti - Vincents och Claudias favoriträtt. Vilket sommarväder!
Dags för hemresa, en dag senare än tänkt (och bara en dag innan min födelsedag). Vi hade ett par mysiga raster, hittade en jättehäftigt bokloppis (som måste besökas igen), och fick en sista timme med skrikande bebis som tröttnat på att åka bil. Kom hem till lämningar efter askan som fallit efter den stora skogsbranden i Västmanland. Men åtminstonde till frisk luft.
Gott nytt år 2015!
Hej då 2014, och hej 2015, fina år! 2014 var året då vi blev fem i familjen, och det är väl mest vad vi har ägnat oss åt. Att sova för lite, byta lite för många blöjor, amma och mata, och allt mer lära känna vår minsting. Vincent har börjat i förskoleklass, något som han verkligen kändes redo för. Han är frågvis och kunskapstörstande. Och han blir snabbt uttråkad och vill såå gärna spela spel på telefon eller dator, vilket han får ibland. Han har spenderat året ritandes fantastiska teckningar, han har gått i simskola och blivit en riktig säl i vattnet även om själva simningen inte riktigt lossnat än. Helst av allt vill han leka med sina kompisar, mamman och pappan blir allt mindre viktiga. Claudia har vuxit mycket i år i huvudet, vilket visat sig på flera sätt. Sista månaderna har vi kämpat med hennes selektiva mutism, och börjat nysta i en väg tillbaka till talet. Hemma har hon pratat som aldrig full, och är känslig och viljestark på samma gång. Älskar fortfarande att dela upp världen i familjer. Och så har hon kommit in i den där välkända rosa flick-eran. Båda storasyskonen har tagit sig an lillebror först med glädje, inte allt för mycket fokus, efter hand sura miner när han blivit allt mer rörlig och börjat ta deras grejer, men även med intensivt intresse för att vara med honom, gå med honom, bära honom. Marius tog sina tre första steg på Annandag jul. Vi får se om han börjar gå innan ettårsdagen. Och vad mer som ligger framför oss det kommande året. Förhoppningsvis blir det ett roligt, spännande, fint och klart piggare år än det som varit.
Igår gick jag på stan för att hitta glittriga nyårskläder åt Vincent, han önskade sig det. Men så hopplöst att hitta något glittrigt åt en grabb som drar 134 i storlek. Det fanns bara ryschpyschiga klänningar och volangboleros. Typ. Men jag lyckades till slut hitta ett par mjukisbyxor med glittriga stjärnor (Lindex), och en tröja med guldtryck (Åhléns). Vincent blev nöjd, tur det. Claudia hade en helt ljuvlig klänning från svenska märket Livly. Mästarna på festklänningar. Hon var också nöjd, bra snurr och fin rosett i ryggen. Sedan gick våra två äldsta över till mormor och morfar för att spendera Nyårsafton där, medan jag, Pieter och Marius promenerade till andra sidan stan för att fira nyår ihop med vänner och deras vänner.
Marius sov några timmar på kvällen, men vaknade just som klockan passerat midnatt. Sedan vinkade han åt fönstret som för att säga "Hej då 2014, mitt allra första år!"
Igår gick jag på stan för att hitta glittriga nyårskläder åt Vincent, han önskade sig det. Men så hopplöst att hitta något glittrigt åt en grabb som drar 134 i storlek. Det fanns bara ryschpyschiga klänningar och volangboleros. Typ. Men jag lyckades till slut hitta ett par mjukisbyxor med glittriga stjärnor (Lindex), och en tröja med guldtryck (Åhléns). Vincent blev nöjd, tur det. Claudia hade en helt ljuvlig klänning från svenska märket Livly. Mästarna på festklänningar. Hon var också nöjd, bra snurr och fin rosett i ryggen. Sedan gick våra två äldsta över till mormor och morfar för att spendera Nyårsafton där, medan jag, Pieter och Marius promenerade till andra sidan stan för att fira nyår ihop med vänner och deras vänner.
Marius sov några timmar på kvällen, men vaknade just som klockan passerat midnatt. Sedan vinkade han åt fönstret som för att säga "Hej då 2014, mitt allra första år!"
Tyst lekdejt
Claudia har pratat så länge om att få leka med sin dagisbästis Nova, och härom dagen lyckades vi äntligen få till det. Jag och C gick dit och var där några timmar, och tjejerna började med picknickfika uppe på Novas rum, för att sedan rita, se på film, och leka postlåde-leken. Claudia pratade inget, som väntat, men trivdes ändå som fisken i vattnet. Och när vi skulle gå så buskramades Claudia och Nova gång på gång, det var knappt jag fick med dottern därifrån.
Lycka!
Lycka!
Juldagen
Juldagsmorgonen promenerade vi från mormor och morfar till oma och opa för att äta juldagsfrukost och spendera resten av dagen och kvällen och nästa natt där.
Skön juldag med bad för barnen, för mig en stunds paus hemma, och sedan fin kalkonmiddag när Frank och Karro dykt upp. Allt inramat av fin julstämning.
Vi avslutade kvällen med att spela matfrågespel efter att barnen somnat.
Vi avslutade kvällen med att spela matfrågespel efter att barnen somnat.
ARKIV
