Jag är inte rädd för rosa, framförallt inte när jag hittar en tröja med Nijntje. Kaninen är mer känd som Miffy, men vi kör på den holländska varianten. Och i Holland är det Nijntje som är stor, huvudpersonen framför uttjatade Hello Kitty. Tröjan köpte jag åt Vincent i julas. Jeansen har han haft i ett år ungefär, fast de har legat i att-laga-lådan i minst ett halvår. Äntligen sydde jag på ett par knälappar häromdagen, inte en dag för tidigt.

Idag har Claudia stylats efter Kejsarens nya kläder-modet. Efter att sjukvårdsrådgivartanten föreslog naken med enbart strumpor så drog jag av den varma bebisen tröjan. Benen kändes kalla så hon fick behålla ett par tunna byxor på. Och strumpor och tossor på de iskalla blåskimrande små fossingarna. Mage, rygg, nacke och huvud var blossande heta. Min stackars lilla sjukling.

...i tron att den ska passa flickan. Fast om ett litet tag, så man tar i lite på storleken. Men så vill pojken prova tröjan, och den sitter som gjuten. Kanske att man har felbedömt storleken en aning. Eller så är vissa kläder helt enkelt kameleonter. De passar, länge.

Tänkte köra ett litet uppsamlingsheat med kläderna Claudia haft på sig i de senaste blogginläggen. Det är en riktig mix av nytt och ärvt, fått och köpt, sprillans och begagnat, dyrt och billigt, matchat och omatchat.





Det var det senaste på klädfronten. Klockan slog just elva slag, Pieter gick just och la sig, jag är ledig imorgon. Lite mer bloggande innan kudden? När jag ändå har farten uppe.

Jag sorterade lite i barnens klädbyrå igår. Den är överfull, kan jag börja med att säga. Men det beror inte bara på att de har mycket kläder (okej, de har en del) utan också på att den fylls av inte bara lagom storlekar utan även lite för stora och lite för små. Dessutom en hel stor låda med kläder från när jag och Pieter var barn. Utrensning alltså, av för små kläder. En del åkte direkt i för-litet-lådan men några plagg blev kvar trots att de borde vara för små. Claudia var 72 cm lång sist hos BVC och storlek 74 sitter kanon på henne just nu. En del i 68 fungerar också fortfarande. Den här fina sommarsuiten har stl 62, men såg så stor ut att jag var tvungen att testa. Och visst, den sitter helbra! Alltså stannar den i byrålådan. Typiskt att det är så kallt just nu.

Nej idag blir det inte heller fortsättning på semesterbilderna, istället packar vi inför ett bröllop vi ska på. Och så vill jag visa upp min snygge son, iklädd ett par av byxorna jag köpte igår. Reashoppade på både Åhléns och Spillevinken, och föll för de här sommartunna fina brallorna (i den gula tunnan bor alla hans bilar, han släpar runt den vart han än ska):


Min också minst sagt busige son bestämde sig för att han ville amma, så han satte sig redo med amningskudden som jag brukar göra. Och lydig som jag är fick han bebisen i knät. En puss fick hon då av sin bror. Något hårdhänt av reaktionerna att döma... Vincent gapskrattade och hon började illtjuta. Mamsen fotade som vanligt innan räddningsaktionen inläddes.

Jag ska fixa lite bilder från helgen, men de är rätt många att gå igenom och greja med så det kanske får vänta till kvällen. Här kommer i alla fall lite kläder som jag shoppade i förra veckan hos den lilla mysiga barnklädesaffären Spillevinken. Den är nyöppnad, ligger högst upp i Elsborg i Falun och säljer bara massa fina märkesbarnkläder. Man blir lite smått lycklig, och får verkligen passa plånboken så man inte blir ruinerad (det är alldeles för roligt att köpa kläder till sina barn). De har dessutom en liten lekborg på insidan och lekplats utanför för att även göra medföljande barn lyckliga.

Kläderna är i lite varierande storlek så de kommer dyka upp på Vincent och Claudia framöver allt eftersom de växer i dem! Kolla in Spillevinkens hemsida här: www.spillevinken.se De finns på facebook också, och brukar ha auktioner där ibland. Farligt lätt att shoppa lite billigare än annars: Spillevinken på Facebook

Här kommer mina små nappbarn också, Claudia i en pyamas som var bland de första plagg jag köpte åt henne när jag var gravid, och Vincent redo att gå och lägga sig med favoritelefanten (som han fått av gammalmormor) och en bok (just denna är "Vem är borta?" av Stina Wirsén, fått av min kompis Lisa) i högsta hugg.



På återseende!