Jag som inte ens gillar ugglor nå vidare (av den enkla anledningen att folk verkar ha fått pippi på ugglor så de finns verkligen överallt) har ritat några... ugglor.

Kända från tidningen igen nu då, haha. Roligt! Marilou letade fram en femton år gammal artikel om senast det begav sig. Jag var inte med, men både Pieter och Linnea och resten av Risingerarna. Kan ni hitta Pieter? 

Här är det senaste motivet jag jobbat med (hemma alltså). Jag måste testa lite olika varianter på att färglägga tror jag så det kan nog bli rätt många fler av denna tecknade.

Just idag sitter jag och håller på med lite större hus ur den här bilden som troligtvis blir en helt annan produkt. Vi får se. =) Jag har sportlov från skolan vilket betydde att jag kunde börja dagen med en otroligt fin skidtur uppe i Stångtjärn. Underbart.


Resten av dagen och veckan ska mest ägnas åt mitt eget företag och saker relaterade till det. Nästan bara roliga kreativa grejer. Lycka till på mig!

Idag var en skön hemmasöndag. Josefin, Saga och Puffo var här och det blev Passion Play-rep i flera timmar medan barnen lekte och jag kollade på skidor i datorn uppe på Claudias rum. Hon var blöjfri (vi övar med henne lite då och då nu) och det gick sådär idag. Men det var en behaglig dag utan måsten.

Bland annat. Och på tal om helg, hur sjutton klarar man tvådagarshelger i längden? Jag är van vid tre dagar drygt och tyckte det var lite. Nu hinner jag ju knappt andas innan det är måndag igen. Och då har jag ändå en rolig kurs att gå till. Kan någon klara av att ha ett vanligt jobb och bara få de här två ynka dagarna varje vecka? Hur står man ut?

Kalas nummer ett firades ett par dagar innan själva födelsedagen. Vi gick hem till Annette och Lasse (mina föräldrar that is, på gatan nedanför oss) för smarrig brunch. Barnens mormor skulle firas!


På fettisdagen inföll den riktiga födelsedagen, och då passade vi på att fira lite extra med semlor hemma hos oss. Kalas i dagarna många, precis som sig bör.

Förra helgen firade vi min mamma Annettes födelsedag. Det här är första inlägget av två, innehållande pysslet innan kalaset. Dagen innan tog jag fram glitterlim och löst glitter och två rena burkar, klädde bordet i vaxduk och placerade barnen där. Och kladdigt blev det, men kul!


Claudia hade även ritat några teckningar till mormor dagen innan, samtidigt som jag och Vincent var på stan där han hittade en tekula (med liten porslinskanna som tyngd) som han ville ge. Jag slog in alla paket, inkl. förstoringen som födelsedagsbarnet önskat sig - det ursöta fotot från Vincents fyraårskalas förra våren. 

Redo för kalas!

Veckan som gick började med två temadagar för hela skolan. Jag rapporterar mer från det när vi är klara - vi ska även ha två dagar i veckan som kommer, plus en dag till den tredje veckan - allt på temat Ondska och godhet. Men i onsdags fick vi äntligen plocka fram våra färger och börja kladda! På schemat: färglära. Vi började med ett antal uppgifter och frihet att välja vilka vi ville göra, hur mycket och på vilket sätt. Så här blev mitt resultat (jag kan lova att det såg helt olika ut hos oss alla, jättekul att gå runt och kika efter ett tag):


Jag kände mig lite lost där ett tag, men i fredags fick jag ändå till något. Det ska bli kul att fortsätta imorgon, fast då ska vi även lägga till collageteknik. Får väl se hur det går.

Ikväll har jag gjort klart ännu ett försök att få till min silverrygg. Den här gorillan har liksom gjort motstånd och jag har inte blivit nöjd trots många försök. fortfarande inte säker på att jag nått ända fram, några bitar är inte hundra, men kanske ändå att det här får lov att bli slutversionen. Mycket känns mycket bättre än förra versionen. Vad tycker ni? 

Claudia har också hunnit med att simma med morfar. Förra veckan var båda barnen och jag med, och nästa vecka blir det nog Vincents tur. Vincent och mormor passade på att vara konstnärliga under tiden, och jag tror moster Nina blev rätt glad av att få post nu i början av veckan!

Veckan som gick var riktigt rolig, svår och nästan lite känslosam. Vi hade modell igen, samma tjej som under krokiveckan. Men nu var det omväxlande bläck (med stor kinapensel) och lera - allt efter modell. Bläcken var riktigt svår men sååå kul när jag väl fick till de där rätta ytorna. Jag hade velat ha en hel vecka med sånt här, eller iaf någon dag till, för att nå lite längre än jag hann. 

Bläcket skapade ilska, grrr vad arg man blev - både jag och flera andra pratade om det. Men även lycka. Och jag fick en så stark känsla en gång när jag satt och tecknade och läraren plötsligt dök ner och sa "Titta på pappret nu...! Hur ser teckningen ut, hur känns det, var saknas det något...?" Det var första gången han sa att jag skulle sluta titta på modellen, innan har det bara varit fokus på det man ser eftersom det på pappret är fel medan verkligheten är rätt. Titta på henne så mycket det går, så lite som möjligt på pappret. Nu plötsligt, var jag nästan där, hittade nästan något speciellt i konstverket. Det liksom kändes.

Leran var också jättekul. Vi fick börja med två olika sätt att bygga upp skulpturen - först genom att bygga på små lerbitar och sedan genom att skära bort med kniv från en stor klump. Bygga på vs. skala av alltså. Sedan kombinera de två som vi ville. Modellen höll samma pose länge (från 20 min och uppemot en timme, ibland mer), och roterade hela tiden så att man fick se alla sidor av henne flera gånger under tiden. Ju längre tid vi fick desto roligare kändes det för då kunde jag finslipa kroppsformen allt mer. 



På den här sista modellen jobbade jag vidare på ansiktet efter att hon suttit klart. Orkade inte göra ännu en skulptur från början, så då fokuserade jag på ansiktet (som ju var samma trots ny pose). Kul! Jag ser fram emot när vi får jobba enbart med huvuden i lera, för det kommer så småningom. Ansikten är häftiga!

De rosa byxorna är mina nya arbetsbyxor. Var till Jula i förra veckan för att skaffa mig ett par, efter att ha insett att det bara är dumt att gå till skolan i sina vanliga kläder. Det är så mycket gips, färg och lera att arbetsbyxor är mycket väl på sin plats. Jag anpassar mig allt mer till min nya tillvaro, och det känns mest bara alldeles utmärkt.

Fler sådana här vinterdagar tack! Inga fler plusgrader förrän tidigast mars, och helst ingen mer 20-gradig kyla heller. Runt fem minus och strålande sol, det står på min vintriga önskelista.

Efter sportandet drog vi hem och fick besök av Josef och hans mamma. Vincent och Josef leker verkligen jättebra tillsammans, det märks att de gillar varandra och fungerar bra ihop. Vims blir rätt olika beroende på vem han leker med (vilket säkert gäller i princip alla barn), och det här är en av de vänner det fungerar allra bäst ihop med. Dessutom är det kul att hålla kontakten med några vänner från det gamla dagiset, det här är en av fyra som vi fortfarande träffar regelbundet. 

Även Me&I har nyligen släppt sin vårkollektion. Jag tycker inte om den nå vidare, sämst sedan jag började shoppa Me&I. Fast just nu är det ju bara bra eftersom jag ändå inte har råd att lägga nå vidare mycket pengar på barnkläder. De favoriter jag ändå hittat so far är dessa (och här är det barn som gäller eftersom deras damkläder är för tantiga för min smak och inte sitter så bra på mig):