HUS/HEMÖsterlen till Malmö till Göteborg och så hem
Hemresan från Skåne till Dalarna tog några dagar den med. Först körde vi bort till Malmö och passade på att stanna till vid några slott på vägen. Vi hade någon form av slottsbehov både jag och Pieter och de blev tillräckligt uppfyllda av de här snabbstoppen vid Marsvinsholm och Svaneholm. Nästa snabbturistmål var Turning torso som ingen av oss sett på nära håll. Imponerande tyckte vi och Vincent (Claudia var nog inte så impad)! Vi spanade ut mot Öresundsbron och lånade ovanligt trevliga offentliga toaletter samt konstaterade att Sommarlov måste spelas in någonstans i Turning Torso-distriktet - innan vi kryssade in bilen till centrum för att slå oss ner på Stortorget och packa upp våra lantismackor på varsin parkbänk. Mycket trevligt i solen. Och sedan for vi norrut.
In i bilen med oss igen och mooooot Göteboooorg! Lasse tog tåget ner från sommarstugan och mötte oss för att ta med sig bilen tillbaka. Vår familj landade hos mormor/gammalmormor för ett par nätters vistelse.
Det var skönt att landa hos mormor efter allt bilåkande, och vi blev bjudna på mat och tog det lugnt där i några timmar innan läggdags. Nästa dags väderutsikter var regniga och vi funderade på hur vi bäst kunde spendera den. Jag mindes Sjöfartsmuséet från när jag själv var barn. Visste inte hur kul det var men att de i alla fall hade ett akvarium och lite båtmodeller. Vi slog till och hoppade på spårvagnen bort till Stigbergstorget. Muséet visade sig ha utvecklats rejält sedan jag senast var där och det var riktigt roligt och trevligt och väldigt barnvänligt. Kanon! Det droppade också in allt mer folk som också de ville ha inneaktiviteter i skydd av regnet. Regnet som för övrigt inte började hälla ner förrän vi kommit in till muséet - och när vi kom ut igen så var ösandet över. Tur man har ibland. Vi åt lunch där också, allt var slut utom ett par rätter men det var gott ändå.
Det fick så klart bli en liten sväng in på Bengans skivaffär också när vi ändå var i krokarna, for old times sake. Och sedan drog vi vidare till Liseberg! Jippi! Vincent ääälskar Liseberg, och då gör ju jag det också. Eller ja, det gör jag ändå. Och det trots att jag inte gillar att åka saker snabbare än Slänggungan. Vi stämde träff med gammalmormor vid en bänk innanför entrén och hon var med oss en stund i början som hon brukar. Så trevligt så! Vi började med att åka farfars bilar. Perfekt för en två- och en fyraåring (med en mamma och en gammalmormor som passagerare) och nostalgiskt eftersom den karusellen funnits både när jag var liten och när min mamma var liten.
Vincent har tjatat om att få smaka sockervadd rätt länge, och nu blev det läge. Resultat: han tyckte inte om det. Haha. Det var visst för kladdigt. Claudia var inte heller så förtjust (och inte Pieter heller, så jag fick käka så mycket jag kunde). Popcorn var desto mer poppis. Och så fick Vincent åka den lilla bergochdalbanan tillsammans med Pieter. Första gången! Jag tror han gillade det, han tycker om att åka saker. Och Pieter verkade tycka den var riktigt kul dessutom. Jag åkte sagoslottet med båda barnen, och vi åkte det nya stora hjulet (som tidigare stått i hamnen) hela familjen. Sista turen blev den nya båtturen där jag och Vincent hjältes åt att styra en färga och fick varsit skepparkörkort efteråt (ur en automat som fotade oss och allt).
En lång dag var det, fylld av roligt och trevligt. Och ett bra avslut på vår tre veckor långa semester. Nu återstod bara den sista resdagen hem.
Och där slutar vår sommarsemester 2012. Ett par dagars ledigt fick vi innan det bara var att återgå till våra jobb igen. Man skulle allt vilja ha tre-fyra veckor till för att bara vara.
In i bilen med oss igen och mooooot Göteboooorg! Lasse tog tåget ner från sommarstugan och mötte oss för att ta med sig bilen tillbaka. Vår familj landade hos mormor/gammalmormor för ett par nätters vistelse.
Det var skönt att landa hos mormor efter allt bilåkande, och vi blev bjudna på mat och tog det lugnt där i några timmar innan läggdags. Nästa dags väderutsikter var regniga och vi funderade på hur vi bäst kunde spendera den. Jag mindes Sjöfartsmuséet från när jag själv var barn. Visste inte hur kul det var men att de i alla fall hade ett akvarium och lite båtmodeller. Vi slog till och hoppade på spårvagnen bort till Stigbergstorget. Muséet visade sig ha utvecklats rejält sedan jag senast var där och det var riktigt roligt och trevligt och väldigt barnvänligt. Kanon! Det droppade också in allt mer folk som också de ville ha inneaktiviteter i skydd av regnet. Regnet som för övrigt inte började hälla ner förrän vi kommit in till muséet - och när vi kom ut igen så var ösandet över. Tur man har ibland. Vi åt lunch där också, allt var slut utom ett par rätter men det var gott ändå.
Vincent har tjatat om att få smaka sockervadd rätt länge, och nu blev det läge. Resultat: han tyckte inte om det. Haha. Det var visst för kladdigt. Claudia var inte heller så förtjust (och inte Pieter heller, så jag fick käka så mycket jag kunde). Popcorn var desto mer poppis. Och så fick Vincent åka den lilla bergochdalbanan tillsammans med Pieter. Första gången! Jag tror han gillade det, han tycker om att åka saker. Och Pieter verkade tycka den var riktigt kul dessutom. Jag åkte sagoslottet med båda barnen, och vi åkte det nya stora hjulet (som tidigare stått i hamnen) hela familjen. Sista turen blev den nya båtturen där jag och Vincent hjältes åt att styra en färga och fick varsit skepparkörkort efteråt (ur en automat som fotade oss och allt).
En lång dag var det, fylld av roligt och trevligt. Och ett bra avslut på vår tre veckor långa semester. Nu återstod bara den sista resdagen hem.
Födelsedagsöverraskningsresa till Stockholm med musikal och vänner och sol och mat
Igår steg vi upp tidigt med väskorna färdigpackade. Min mamma kom för att passa barnen och började göra iordning frukost åt dem, medan jag och Pieter tog ryggorna på och cyklade genom ett kyligt (strax under nollstrecket) och morgonsoligt Falun till tågstationen. Glada och förväntansfulla. Mötte Emil där och vi flinade tillsammans när vi väntade på att Tobbe och Lena skulle dyka upp. Några minuter innan avfärd kom de traskandes med stora leenden.
Tobbe hade fyllt år dagen innan och fått ett kort i present av sin fru - där det stod att han skulle vara redo för avfärd 07.00 kommande morgon. Propert klädd. Fullt ovetandes vad som väntade kastades han in i lördagen. Kul att se hans min när vi stod där vid Stockholmståget, och ungefär så fortsatte dagen, för honom ovetandes om vad som skulle hända härnäst, och med nya vänner som dök upp med jämna mellanrum. Här kommer dagen i bilder:
Det där var i morse ja. Tobbe och Lena sov på hotell och vi hos bror min, men nu är vi hemma igen. Det var en riktigt fin dag vi hade, lugn och god och trevlig och rolig och åh vilken musikal! Riktigt kul att göra en sådan här grej tillsammans med vänner. Grattis Tobbe, igen! Undrar just hur jag ska lyckas överträffa detta till Pieters 30-årsdag i maj...
Tobbe hade fyllt år dagen innan och fått ett kort i present av sin fru - där det stod att han skulle vara redo för avfärd 07.00 kommande morgon. Propert klädd. Fullt ovetandes vad som väntade kastades han in i lördagen. Kul att se hans min när vi stod där vid Stockholmståget, och ungefär så fortsatte dagen, för honom ovetandes om vad som skulle hända härnäst, och med nya vänner som dök upp med jämna mellanrum. Här kommer dagen i bilder:
Det där var i morse ja. Tobbe och Lena sov på hotell och vi hos bror min, men nu är vi hemma igen. Det var en riktigt fin dag vi hade, lugn och god och trevlig och rolig och åh vilken musikal! Riktigt kul att göra en sådan här grej tillsammans med vänner. Grattis Tobbe, igen! Undrar just hur jag ska lyckas överträffa detta till Pieters 30-årsdag i maj...
Österlen 5-9 juli 2012 - del 3
Mera Österlen! Det var inte många dagar vi var där, men intensiva (och trevliga!) och jag fotade mycket. Bäst att jobba klart fotorapporterandet så jag kan lägga sommaren till handlingarna innan snön kommer.
Här börjar vår sista hela dag med frukost på Backåkra vandrarhem. En dag som vi spenderade alldeles i närheten - först några timmar på den dimmiga stranden i Sandhammaren (vi glömde solskyddsdräkterna konstigt nog, men innebadkläderna var med), och sedan ett långt fikabesök med lek, bok och vila på Backagårdens växthuscafé, nästan granne med vandrarhemmet. ...som ju var helt kanonbra beläget mitt emellan allt. Rekommenderas helt klart!
Det var så lustigt väder nere i Skåne när vi var där, fuktigt hela tiden - varmt vissa dagar, kyligare andra, och så lite regn (framförallt Kiviks-dagen). Väldigt ovant för oss mitt-landingar. Förmiddagen på stranden var härlig. Den var väl inplanerad efter Yr.no-appen (tack igen för den!). Jag badade inte, det var lite för blåsigt och lite för mycket tång i strandkanten för min smak. Men resten av familjen hoppade i. Eller Vincent vadade nog bara lite, men hoppade desto mer i sandbankerna. Vi hade matsäckslunch med oss och vi blev väldigt sandiga. Skönt att riktigt ill-slappa så där. Och mot slutet klarnade dimman upp och vi började se båtar åka förbi längre ut.
När vi kände oss färdiga med solen och sanden så körde vi till Backagårdens växthuscafé som jag blivit tipsad om. Det var lite för varmt för att sitta inne i det stora fina växthuset och fika - även om de gick runt och spolade golven så det var inte allt för tryckande. Men vi valde utomhus liksom de flesta andra av gästerna. Där fanns också leksaker och roliga udda gungor (min favorit var den lilla tvåpersoners-parkbänken upphängd i gungrep).
Vi hittade en skuggig berså, drack många påtårar och hade det bra. Pieter hade en bok med sig som vanligt (Första Wallander, Ystadsnärheten till ära). Och jag hade svårt att välja vilken av alla godsaker jag skulle smaska på. Som vanligt. Barnen ville inte gå därifrån, men till slut behövde vi tillbaka till vandrarhemmet. Äta middag och packa ihop våra grejer inför morgondagens hemfärd. Och så tillbringade vi lite mer tid på innegården och jag och barnen (mest Vincent) undersökte smaker och lukter i det lilla kryddlandet.
Vackra barn man har alltså. Söta när de sover.
Imorgon drar vi vidare.
Här börjar vår sista hela dag med frukost på Backåkra vandrarhem. En dag som vi spenderade alldeles i närheten - först några timmar på den dimmiga stranden i Sandhammaren (vi glömde solskyddsdräkterna konstigt nog, men innebadkläderna var med), och sedan ett långt fikabesök med lek, bok och vila på Backagårdens växthuscafé, nästan granne med vandrarhemmet. ...som ju var helt kanonbra beläget mitt emellan allt. Rekommenderas helt klart!
Det var så lustigt väder nere i Skåne när vi var där, fuktigt hela tiden - varmt vissa dagar, kyligare andra, och så lite regn (framförallt Kiviks-dagen). Väldigt ovant för oss mitt-landingar. Förmiddagen på stranden var härlig. Den var väl inplanerad efter Yr.no-appen (tack igen för den!). Jag badade inte, det var lite för blåsigt och lite för mycket tång i strandkanten för min smak. Men resten av familjen hoppade i. Eller Vincent vadade nog bara lite, men hoppade desto mer i sandbankerna. Vi hade matsäckslunch med oss och vi blev väldigt sandiga. Skönt att riktigt ill-slappa så där. Och mot slutet klarnade dimman upp och vi började se båtar åka förbi längre ut.
När vi kände oss färdiga med solen och sanden så körde vi till Backagårdens växthuscafé som jag blivit tipsad om. Det var lite för varmt för att sitta inne i det stora fina växthuset och fika - även om de gick runt och spolade golven så det var inte allt för tryckande. Men vi valde utomhus liksom de flesta andra av gästerna. Där fanns också leksaker och roliga udda gungor (min favorit var den lilla tvåpersoners-parkbänken upphängd i gungrep).
Vi hittade en skuggig berså, drack många påtårar och hade det bra. Pieter hade en bok med sig som vanligt (Första Wallander, Ystadsnärheten till ära). Och jag hade svårt att välja vilken av alla godsaker jag skulle smaska på. Som vanligt. Barnen ville inte gå därifrån, men till slut behövde vi tillbaka till vandrarhemmet. Äta middag och packa ihop våra grejer inför morgondagens hemfärd. Och så tillbringade vi lite mer tid på innegården och jag och barnen (mest Vincent) undersökte smaker och lukter i det lilla kryddlandet.
Vackra barn man har alltså. Söta när de sover.
Imorgon drar vi vidare.
Österlen 5-9 juli 2012 - del 2
Dags för fortsättning på sommarens lilla Österlensemester. Vår andra morgon vagnade vi upp till en dag vi visste skulle bli regnig. Yr.no som app i mobilen är rätt bra att ha. Vi satsade på att köra så långt norrut vi ville komma just här - nämligen till Kivik och äppelmusteriet. Inget regn än när vi anlände så vi började med en tur genom det lilla muséet och vidare ut i trädgården. Det var härligt friskt i luften och även om det började droppa från himlen så var det riktigt fint där ute bland äppelträden. Barnen sprang runt, läste på skyltar och jagade varandra mellan träden, och vi efter. Jag hade gärna stannat längre om vi inte känt oss inschasade av regnet. Köpte med oss lite juicer hem och sedan körde vi vidare.
Först in till hamnen i Kivik där vi satte oss under ett stort träd vid stranden och åt vår matsäckslunch i nästan-skydd från regnet. Sedan vidare till Kivik art centre - en utomhuskonstutställning med stora konstverk placerade efter en liten gångrunda. Vi var väl påpälsade med regnjackor och paraplyer, men var bra dyblöta när vi hunnit runt. Det var ändå häftigt på något sätt. Nästan ensamma var vi så klart, havsutsikten var bara dimma men vi njöt desto mer av våra bullar i det lilla caféet. Ljuset i skogen var nästan magiskt, och det var en upplevelse att treva sig upp i mörkret i det regnvåta betongtornet (först Pieter och Vincent och sedan jag eftersom man inte fick gå fler åt gången - en vakt stod där nere och dirigerade) och komma upp i ljuset. Därifrån ska man visst ha utsikt över Ulf Lundells gård, men den såg vi nog inte. Desto fler trädtoppar och ännu mer dimma.
Först in till hamnen i Kivik där vi satte oss under ett stort träd vid stranden och åt vår matsäckslunch i nästan-skydd från regnet. Sedan vidare till Kivik art centre - en utomhuskonstutställning med stora konstverk placerade efter en liten gångrunda. Vi var väl påpälsade med regnjackor och paraplyer, men var bra dyblöta när vi hunnit runt. Det var ändå häftigt på något sätt. Nästan ensamma var vi så klart, havsutsikten var bara dimma men vi njöt desto mer av våra bullar i det lilla caféet. Ljuset i skogen var nästan magiskt, och det var en upplevelse att treva sig upp i mörkret i det regnvåta betongtornet (först Pieter och Vincent och sedan jag eftersom man inte fick gå fler åt gången - en vakt stod där nere och dirigerade) och komma upp i ljuset. Därifrån ska man visst ha utsikt över Ulf Lundells gård, men den såg vi nog inte. Desto fler trädtoppar och ännu mer dimma.
Claudia var trött och fick åka bärsele större delen av promenaden runt den hällregnande konstrundan. Vincent gick även om han blev rätt grinig på slutet, kan man förstå för han var också genomvåt. Vi träffade i alla fall på en bonde som lät Vims åka med en liten bit på en stor fyrhjuling. Och när vi kom tillbaka till bondgården där rundan började så hälsade vi på tuppen och hönorna och kikade in i ladugården till korna. Sedan var det allt bra skönt att sätta sig i en torr bil.
På nedåtvägen körde vi in i Simrishamn där vi hann kika in i den gamla kyrkan och köpa jordgubbar på torget just innan torgstånden plockades ned. Sedan körde vi ut på fälten, kryssade oss med mobil-gps-ens hjälp på småvägar fram till Glimmingehus. Riktigt häftigt att se den gamla medeltidsborgen torna upp sig, och jag hade så gärna gått in och sett mer från insidan. Men just den här dagen höll finklädda människor på att samlas till någon typ av gille. Så vi fick inte gå in. Men strosade runt lite på borggården i alla fall, innan vi drog vidare.
Körde ut till kusten igen till den lilla byn Skillinge. Där handlade Pieter och Claudia mat i en affär vi noterat på uppvägen, medan jag och Vincent strosade iväg genom byn. Helt otroligt söta små hus och gångvägar. Vims hittade en klätterställning och var glad ända tills han halkade på regnvåta kullerstenar och bröt ihop så där som trötta fyraåringar kan göra ibland (ganska ofta). Till slut fick samlade han sig och vi lekte en stund bland gamla kanoner ute vid havet innan vi åter vände mot vandrarhemmet.
På nedåtvägen körde vi in i Simrishamn där vi hann kika in i den gamla kyrkan och köpa jordgubbar på torget just innan torgstånden plockades ned. Sedan körde vi ut på fälten, kryssade oss med mobil-gps-ens hjälp på småvägar fram till Glimmingehus. Riktigt häftigt att se den gamla medeltidsborgen torna upp sig, och jag hade så gärna gått in och sett mer från insidan. Men just den här dagen höll finklädda människor på att samlas till någon typ av gille. Så vi fick inte gå in. Men strosade runt lite på borggården i alla fall, innan vi drog vidare.
Körde ut till kusten igen till den lilla byn Skillinge. Där handlade Pieter och Claudia mat i en affär vi noterat på uppvägen, medan jag och Vincent strosade iväg genom byn. Helt otroligt söta små hus och gångvägar. Vims hittade en klätterställning och var glad ända tills han halkade på regnvåta kullerstenar och bröt ihop så där som trötta fyraåringar kan göra ibland (ganska ofta). Till slut fick samlade han sig och vi lekte en stund bland gamla kanoner ute vid havet innan vi åter vände mot vandrarhemmet.
Jag minns inte om det var just den här natten, men jag tror det - som brandlarmet plötsligt gick. Mitt i natten. Vi blev jätterädda så klart, tog varsitt barn i famnen och sprang ut i korridoren och vidare ut på vandrarhemmets gård tillsammans med resten av gästerna. Efter en stund kom en av personalen och berättade att det var fukten i luften som utlöst brandlarmet. Ingen eld alltså. Så fuktigt var det de här dagarna i Österlen.
Helgresan according to instagram
Jag gillar mina instagrambilder (fotade med mobilen alltså) så mycket att jag måste lägga upp dem här med. Häng med på en liten resumé:
Roadtrip med mina föräldrar - konstiga svampar på en rastplats - godisaffärer i Göteborg - i Haga med min mamma i regnet - middag och sömn hos min mormor - klänningsvalet - roligt te vid lunchstoppet på väg mot bröllopet - vigsel - kusinbarn - brudparet - mina orange ben - GT-dricka och festprogram - bröllopstårtan goes presskonferens - kaffestopp på vägen upp till Falun igen.
Roadtrip med mina föräldrar - konstiga svampar på en rastplats - godisaffärer i Göteborg - i Haga med min mamma i regnet - middag och sömn hos min mormor - klänningsvalet - roligt te vid lunchstoppet på väg mot bröllopet - vigsel - kusinbarn - brudparet - mina orange ben - GT-dricka och festprogram - bröllopstårtan goes presskonferens - kaffestopp på vägen upp till Falun igen.
Kusinbröllop i helgen
Nu är jag återkommen från min yngste kusins bröllop. Väldigt trevligt och roligt, glatt och fullt av musik. Wow vilken hög musikalisk nivå på precis alla tal och uppträdanden under kvällen, det var riktig show. Men mycket inslag av gospel.
Jag och mina föräldrar bilade ner till Göteborg i fredags, och jag och Annette hann med en snabb sväng på stan. Fikade lite i Haga och kikade in hos Villervalla. Sedan hem till min mormor för middag och sova. Upp nästa morgon och på med finkläderna, och så iväg i bilen igen. Rätt skönt att inte ha med barnen den här gången, det gick liksom att ta det lugnt och ägna uppmärksamhet åt allt som hände och sas för en gångs skull. Och skönt för dem att slippa resa.
Inte det bästa kortet på mig direkt, men bäst av de få jag fastnade på, så det får duga. Natten till söndag bodde vi på samma pensionat som förra gången en av kusinerna gifte sig. Och i morse käkade vi frukost och så var det dags för bilfärd igen. Den här gången tog vi med oss min mormor upp till Falun, så nu blir hon här i några dagar. Väldigt trevligt och roligt! Önskar jag hade sluppit jobba bara, men vi hinner ses en del i alla fall. Och barnen får träffa sin gammalmormor.
Jag och mina föräldrar bilade ner till Göteborg i fredags, och jag och Annette hann med en snabb sväng på stan. Fikade lite i Haga och kikade in hos Villervalla. Sedan hem till min mormor för middag och sova. Upp nästa morgon och på med finkläderna, och så iväg i bilen igen. Rätt skönt att inte ha med barnen den här gången, det gick liksom att ta det lugnt och ägna uppmärksamhet åt allt som hände och sas för en gångs skull. Och skönt för dem att slippa resa.
Inte det bästa kortet på mig direkt, men bäst av de få jag fastnade på, så det får duga. Natten till söndag bodde vi på samma pensionat som förra gången en av kusinerna gifte sig. Och i morse käkade vi frukost och så var det dags för bilfärd igen. Den här gången tog vi med oss min mormor upp till Falun, så nu blir hon här i några dagar. Väldigt trevligt och roligt! Önskar jag hade sluppit jobba bara, men vi hinner ses en del i alla fall. Och barnen får träffa sin gammalmormor.
Österlen 5-9 juli 2012 - del 1
Direkt från våra två veckor i sommarstugan i Bohuslän styrde vi bilen söderut och körde hela kuststräckan ner till Malmö (med lunch- bad- och glasspaus i solen vid kallbadhuset i Varberg), svängde runt hörnet och stannade inte förrän vi var framme vid ett vitrappat vandrarhem bland dimmiga åkrar. Backåkra. Bara lite för sent men vi fick checka in och blev tipsade om Kafferosteriet för de godaste pizzor man kan tänka sig. Vi hittade dit, väntade för länge på maten och fick som lite för sen middag verkligen pizzor att minnas. Kan gott varit godaste pizzan jag ätit.
Nästa morgon åt vi vistelsens enda köpefrukost, jättemysig liten ekologisk frukostbuffé i vandrarhemmets egen minimatsal. Packade sedan ihop oss och körde in till Ystad. Träffade direkt på turistbyrån så vi kunde plocka på oss en bunt kartor, och Vincent visade sig vara bästa sortens turist. Så strosade vi runt i stan, tittade på fina hus, vallade barn hit och dit, klättrade på statyer, försökte äta lunch (jo det gick till slut), fyndade barnkläder och Marimekkoporslin, och hittade en liten marknad precis vid klostret med ponnyridning, traktorer att provsitta, arbetshästar och lammungar att klappa, och en och annan kanin i bur.
Vi fick också syn på turistfärdmedlet nummer ett i Ystad - en gammal öppen brandbil. Den hade jag ju velat åka (och alldeles säkert barnen med) men vid det laget var klockan för mycket och vi ville köra tillbaka mot vandrarhemmet för att se lite kust däromkring.
Vi parkerade bilen på en plats som verkade rätt (gps i telefonen är en rätt bra grej) och började gå upp för en lång grusväg. Traskade på en stund tills vi kom upp till krönet. Och ängsmarken. Och staketen mot stupet, framme! Hammars backar. Lite läskigt magkittlande, framförallt att vara där med barnen, men staketet var betryggande och vi höll oss nära dem, och höll hårt i dem när vi kikade över kanten.
Vincent verkade njuta. Han blev så där harmoniskt lugn ett tag (innan tokfransen kom fram igen, som synes på slutet), strosade och tittade. Det kändes befriande att se honom sådan, på något sätt, nästan grubblande filosoferande lugn och inte så där småbarnsflackande.
Disigt var det, och det var något som hängde med alla våra Österlendagar. Det var aldrig riktigt klart. Ständigt en dimslöja över världen. Vackert det med, även om utsikten säkert hade blivit ännu mer hänförande i klar luft.
Vi gick tillbaka till bilen och körde en liten kort bit för att åter svänga ut mot havet. Parkerade vid hamnen i Kåseberga och fick återigen en promenad uppåt, brantare den här gången, och mer välbefolkat. Upp kom vi till en kohage och den stora stensättningen Ales Stenar.
Det blev riktigt riktigt varmt där någon gång på väg mot stenarna. Och barnens kläder var klart för varma. Vincents byxor kunde i alla fall kavlas upp och han tog av sig skorna och gick barfota en stund. Men Claudias strumpbyxor var lite för meckiga (och hon klagade inte), ingenting på huvudet hade hon heller. Orutinerad man blir en regnig sommar som denna.
När Claudia såg stenarna påpekade hon självsäkert "Häj haj vi vaaajit!" när vi såg stensättningen. Hon hade visst vårt senaste skeppssättningsbesök färskt i minnet. På väg ner mot bilen igen såg jag en vallmo jag ville fota, och fick en liten humla på köpet. Ibland har man bara fotoflyt.
Nästa morgon åt vi vistelsens enda köpefrukost, jättemysig liten ekologisk frukostbuffé i vandrarhemmets egen minimatsal. Packade sedan ihop oss och körde in till Ystad. Träffade direkt på turistbyrån så vi kunde plocka på oss en bunt kartor, och Vincent visade sig vara bästa sortens turist. Så strosade vi runt i stan, tittade på fina hus, vallade barn hit och dit, klättrade på statyer, försökte äta lunch (jo det gick till slut), fyndade barnkläder och Marimekkoporslin, och hittade en liten marknad precis vid klostret med ponnyridning, traktorer att provsitta, arbetshästar och lammungar att klappa, och en och annan kanin i bur.
Vi fick också syn på turistfärdmedlet nummer ett i Ystad - en gammal öppen brandbil. Den hade jag ju velat åka (och alldeles säkert barnen med) men vid det laget var klockan för mycket och vi ville köra tillbaka mot vandrarhemmet för att se lite kust däromkring.
Vi parkerade bilen på en plats som verkade rätt (gps i telefonen är en rätt bra grej) och började gå upp för en lång grusväg. Traskade på en stund tills vi kom upp till krönet. Och ängsmarken. Och staketen mot stupet, framme! Hammars backar. Lite läskigt magkittlande, framförallt att vara där med barnen, men staketet var betryggande och vi höll oss nära dem, och höll hårt i dem när vi kikade över kanten.
Vincent verkade njuta. Han blev så där harmoniskt lugn ett tag (innan tokfransen kom fram igen, som synes på slutet), strosade och tittade. Det kändes befriande att se honom sådan, på något sätt, nästan grubblande filosoferande lugn och inte så där småbarnsflackande.
Disigt var det, och det var något som hängde med alla våra Österlendagar. Det var aldrig riktigt klart. Ständigt en dimslöja över världen. Vackert det med, även om utsikten säkert hade blivit ännu mer hänförande i klar luft.
Vi gick tillbaka till bilen och körde en liten kort bit för att åter svänga ut mot havet. Parkerade vid hamnen i Kåseberga och fick återigen en promenad uppåt, brantare den här gången, och mer välbefolkat. Upp kom vi till en kohage och den stora stensättningen Ales Stenar.
Det blev riktigt riktigt varmt där någon gång på väg mot stenarna. Och barnens kläder var klart för varma. Vincents byxor kunde i alla fall kavlas upp och han tog av sig skorna och gick barfota en stund. Men Claudias strumpbyxor var lite för meckiga (och hon klagade inte), ingenting på huvudet hade hon heller. Orutinerad man blir en regnig sommar som denna.
När Claudia såg stenarna påpekade hon självsäkert "Häj haj vi vaaajit!" när vi såg stensättningen. Hon hade visst vårt senaste skeppssättningsbesök färskt i minnet. På väg ner mot bilen igen såg jag en vallmo jag ville fota, och fick en liten humla på köpet. Ibland har man bara fotoflyt.
Tillbaka på vandrarhemmet lagade vi enklast möjliga middag - gulaschsoppa från burk. Men det är allt bra gott, speciellt när man är på resa. Barnen gillar det. Och med surdegsbrödet från bageriet i Kåseberga till satt det som ett smäck med utemiddag efter en lång händelserik dag.
Inte var det svårt att somna på kvällen heller. Gäsp! Snart redo för nya äventyr.
Bohuslänsemester 2012 - del 4
Här kommer sista delen av vår två veckor långa Bohuslänsemester. Den nya lilla gäststugan hann vi nästan grundmåla klart första lagret. Den blev fin vit, men ska bli gul. Jag och Annette var iväg och möbelshoppade, och fick hemlevererat en stor fin våningsäng som jag skruvade ihop med lite hjälp av Pieter och barnen. Den är bred nedtill och rymmer många. Blev genast barnens favoritlekplats.
Vi tränade Claudia på att gå utan blöja och hon fick på sig sina nya Pippi-trosor. Det gick inte så bra, men värt lite övning i alla fall. Sedan dök mina bröder upp, den första med fru och den andra med barn, och det var full rulle i ett par dagar.
Vädret var som den här sommaren varit mest, väldigt växlande, med regn och mulet men även en hel del sol mellan varven. Blåsigt mest hela tiden också, perfekt för att testa drakens vingar. Vi hann med ett besök i Fjällbaka där vi åt, och där jag och Pieter klättrade upp till Kungsklyftan medan barnen stannade i havsnivå på en rolig lekplats med mormor och morfar. Riktigt fint där uppe. Jag släpade inte med mig kameran men hade mobilen som reserv.
Daftöland och Rossöstrandmyset klämde vi in på en solig heldag. Vincent var helt lyrisk över att äntligen få komma in på den stora lekplatsen som blivit mininöjespark. Han sprang runt som en rusig fnissande kalv och klättrade på alla skepp, vadade i poolerna, åkte mini-Flumeride och det höga tornet tillsammans med Pieter, och utnyttjade parken till fullo. Claudia var lite liten än men trivdes hon med. Vi föräldrar var väl måttligt roade, även om det alltid är roligt att se sina barn ha kul.
Ännu härligare var timmarna vid stranden. Vi behövde verkligen lite lugnt strandhäng. Det stod högt på att-göra-listan, och hade inte riktigt hunnits med än de här väderhalvtaskiga veckorna. Men nu äntligen. Vi mötte först upp med Annette och Lasse och när vi badat, lunchfikat och lekt och myst i solen så byttes de ut mot min sommarvän Sofia med familj.
Och med det var vår Bohuslänsemester slut för året. Två veckor behövde jag. Förra året kändes det så snopet att åka hem efter bara en dryg vecka, jag var inte alls klar. Men i år prickade jag nog ändå in alla måsten och det kändes som att jag kunde släppa taget om stugan med tillfredställelse. Vi ses nästa år, kära hav och kära klippor!
Vi tränade Claudia på att gå utan blöja och hon fick på sig sina nya Pippi-trosor. Det gick inte så bra, men värt lite övning i alla fall. Sedan dök mina bröder upp, den första med fru och den andra med barn, och det var full rulle i ett par dagar.
Vädret var som den här sommaren varit mest, väldigt växlande, med regn och mulet men även en hel del sol mellan varven. Blåsigt mest hela tiden också, perfekt för att testa drakens vingar. Vi hann med ett besök i Fjällbaka där vi åt, och där jag och Pieter klättrade upp till Kungsklyftan medan barnen stannade i havsnivå på en rolig lekplats med mormor och morfar. Riktigt fint där uppe. Jag släpade inte med mig kameran men hade mobilen som reserv.
Daftöland och Rossöstrandmyset klämde vi in på en solig heldag. Vincent var helt lyrisk över att äntligen få komma in på den stora lekplatsen som blivit mininöjespark. Han sprang runt som en rusig fnissande kalv och klättrade på alla skepp, vadade i poolerna, åkte mini-Flumeride och det höga tornet tillsammans med Pieter, och utnyttjade parken till fullo. Claudia var lite liten än men trivdes hon med. Vi föräldrar var väl måttligt roade, även om det alltid är roligt att se sina barn ha kul.
Ännu härligare var timmarna vid stranden. Vi behövde verkligen lite lugnt strandhäng. Det stod högt på att-göra-listan, och hade inte riktigt hunnits med än de här väderhalvtaskiga veckorna. Men nu äntligen. Vi mötte först upp med Annette och Lasse och när vi badat, lunchfikat och lekt och myst i solen så byttes de ut mot min sommarvän Sofia med familj.
Och med det var vår Bohuslänsemester slut för året. Två veckor behövde jag. Förra året kändes det så snopet att åka hem efter bara en dryg vecka, jag var inte alls klar. Men i år prickade jag nog ändå in alla måsten och det kändes som att jag kunde släppa taget om stugan med tillfredställelse. Vi ses nästa år, kära hav och kära klippor!
Bohuslänsemester 2012 - del 3
Jag fortsätter med semesterbilder från sommaren, som trots allt regn och kyla bjöd på många fina dagar också. Som när vi åkte in till Strömstad och hade en härlig liten stund på bryggan med varsin kanelbulle...
Barnen fick varsin mjukisfisk, Vincent en abborre och Claudia en lax. Är man på västkusten så är man. =) Och så filmade jag dem lite också, så här kommer barnen live (jag testade att filma på höjden bara för att man kan, det har ju aldrig fungerat förr med vanliga filmkameror men med iphone går det):
På kvällen åkte vi och hälsade på vänner som tillfälligt flyttat upp från Göteborg till ett hus alldeles i närheten av vår sommarstuga. Roligt att träffas här och barnen trivdes, speciellt grabbarna. Härligt väder fick vi dessutom. Och god middag och en trevlig pratstund.
Nästa dag var det dags att hämta upp gammalmormor på den lilla tågperrongen. Barnen spanade efter tåget och vi var alla glada att se mamma/ mormor/ gammalmormor kliva av. En av sommarens finaste dagar fick vi, och den tillbringade vi mest i stugan men tog även en sväng till Grebbestad för att strosa och äta glass.
Fina dagar, fortsättning följer...
Barnen fick varsin mjukisfisk, Vincent en abborre och Claudia en lax. Är man på västkusten så är man. =) Och så filmade jag dem lite också, så här kommer barnen live (jag testade att filma på höjden bara för att man kan, det har ju aldrig fungerat förr med vanliga filmkameror men med iphone går det):
På kvällen åkte vi och hälsade på vänner som tillfälligt flyttat upp från Göteborg till ett hus alldeles i närheten av vår sommarstuga. Roligt att träffas här och barnen trivdes, speciellt grabbarna. Härligt väder fick vi dessutom. Och god middag och en trevlig pratstund.
Nästa dag var det dags att hämta upp gammalmormor på den lilla tågperrongen. Barnen spanade efter tåget och vi var alla glada att se mamma/ mormor/ gammalmormor kliva av. En av sommarens finaste dagar fick vi, och den tillbringade vi mest i stugan men tog även en sväng till Grebbestad för att strosa och äta glass.
Fina dagar, fortsättning följer...
Tillbaka från fjällen
Nu är vi hemma igen efter en fyradagars minisemester i Grövelsjöfjällen. Vi har haft det riktigt fint och en lite längre rapport kommer senare. Nu måste jag sova och orka upp till jobbet imorgon bitti. Härligt med fjällnatur och frisk luft.
Godnatt!
Godnatt!
Bohuslänsemester 2012 - del 2
Semesterrapport del två... i vilken vi besöker ett gravfält, drar på oss målarkläder, fikar och spanar på havet.
Gravfältet ligger alldeles när man kör in till Grebbestad och man ser det från vägen. Jag har pratat i flera år om att jag skulle vilja stanna till där, i år hände det! Det var riktigt fint och barnen - framförallt Vincent - for runt och var spring-i-benen-glada. Och jag fotade gräs och barn och stenar. Och vi hade tur med vädret som skickade regnskuren på oss först när vi nästan var vid bilen.
Sedan förra sommaren har det hänt att en ny liten friggebod anlänt, en som kommer fungera som gästhus, bland annat för vår familj. Och vi har därmed också lovat att hjälpa till med underhåll. Så när det nu var dags för grundmålning så doppade vi penslarna i burken och satte i gång. Även om det är en del jobb så är det ändå rätt kul att måla. Och barnen satte jag i arbete med att måla båten - med vatten. Det fungerade som avledningsmanöver en riktigt lång stund.
Det blev flera målardagar, här är det Pieter som hugger in medan Annette fixar fika i trädgården. Så idylliskt det bara kan bli. Vincent f ö i ytterst coola tröjan från Mini Rodini och leggings från Molo.
För första gången på fyra år lyckades vi träffa Sofia vars familj har sommarstuga nära vår. Sist det hände (sist vi var här samtidigt) var Vincent ett par månader gammal och Klara låg i magen. Rossö är platsen, först Rossö hamn där vi lekte i sanden, några badade (Annette och Pieter) och vi träffade vännerna och åt glass, och sedan badplatsen på Västra Rossö där jag äntligen doppade mig i havet för första gången i år, och vi letade snäckor, sprang på klipporna, spanade på det vackra kalla havet och lekte Pippi som rider på Lilla Gubben aka. en stor sten (Claudias bidrag).
Semestern så långt. Fortsättning följer.
Gravfältet ligger alldeles när man kör in till Grebbestad och man ser det från vägen. Jag har pratat i flera år om att jag skulle vilja stanna till där, i år hände det! Det var riktigt fint och barnen - framförallt Vincent - for runt och var spring-i-benen-glada. Och jag fotade gräs och barn och stenar. Och vi hade tur med vädret som skickade regnskuren på oss först när vi nästan var vid bilen.
Sedan förra sommaren har det hänt att en ny liten friggebod anlänt, en som kommer fungera som gästhus, bland annat för vår familj. Och vi har därmed också lovat att hjälpa till med underhåll. Så när det nu var dags för grundmålning så doppade vi penslarna i burken och satte i gång. Även om det är en del jobb så är det ändå rätt kul att måla. Och barnen satte jag i arbete med att måla båten - med vatten. Det fungerade som avledningsmanöver en riktigt lång stund.
Det blev flera målardagar, här är det Pieter som hugger in medan Annette fixar fika i trädgården. Så idylliskt det bara kan bli. Vincent f ö i ytterst coola tröjan från Mini Rodini och leggings från Molo.
För första gången på fyra år lyckades vi träffa Sofia vars familj har sommarstuga nära vår. Sist det hände (sist vi var här samtidigt) var Vincent ett par månader gammal och Klara låg i magen. Rossö är platsen, först Rossö hamn där vi lekte i sanden, några badade (Annette och Pieter) och vi träffade vännerna och åt glass, och sedan badplatsen på Västra Rossö där jag äntligen doppade mig i havet för första gången i år, och vi letade snäckor, sprang på klipporna, spanade på det vackra kalla havet och lekte Pippi som rider på Lilla Gubben aka. en stor sten (Claudias bidrag).
Semestern så långt. Fortsättning följer.
Bohuslänsemester 2012 - del 1
Dags för semesterrapportering... Del ett, i vilken vi packar in oss i bilen och kör en hel dag för att landa i Bohuslän och mina föräldrars sommarstuga.
Nästa dag var det dags för midsommarafton, och trevligt nog fick vi mestadels sol. Efter en lugn förmiddag åkte vi iväg mot Grebbestad för att fira där. Med dans och fika och allt det där. Lite lustigt att musiken bestod av en iphone inkopplad till en liten högtalare, men det fick duga. Det är ju inte Dalarna liksom. Där var mycket folk och barnen sprang runt och var glada.
Nästa dag tog vi båten ut på havet...
De första dagarna, check.
Nästa dag var det dags för midsommarafton, och trevligt nog fick vi mestadels sol. Efter en lugn förmiddag åkte vi iväg mot Grebbestad för att fira där. Med dans och fika och allt det där. Lite lustigt att musiken bestod av en iphone inkopplad till en liten högtalare, men det fick duga. Det är ju inte Dalarna liksom. Där var mycket folk och barnen sprang runt och var glada.
Nästa dag tog vi båten ut på havet...
De första dagarna, check.
Min brors bröllop
Så blev han gift, lillebror min, på en brygga vid havet, vid hennes föräldrars sommarstuga. Bland kära släktingar och nära vänner. Och solen strålade hela långa dagen, ikapp med allas leenden - störst av dem alla var Emanuels. Finare dag kunde de inte få, brudparet.
Jag hade ett sjå att ensam hålla koll på båda barnen under ceremonin eftersom alla mina närmsta var inblandade i den - min bror var brudgum, sambo marskalk och musiker, far vigselförrättare och mor läste dikt. Vincent gjorde några lovar runt omkring, ner till vattnet och t o m en sväng ut på bryggan där han la sig på mage och kikade ner i vattnet till allas andedragande (på ett av korten här ovan ligger han i sanden och solar lite). Till det en smågrinig och lite blyg Claudia som bara ville sitta knä.
Så kameran blev inte så flitigt använd, för jag ville ju uppleva också, vara där, närvarande i stunden. Och vilken fin stund det var. Jag satt med Claudia i knät och Vincent oftast brevid mig, medan alla andra stod runtomkring och följde vigselakten på nära håll. Nu är jag toknyfiken på att se de officiella bröllopsbilderna, de innan vigseln som vår halvsyster tog, och de på familj och släkt och under vigselakten som ett par studiekompisar var ansvariga för.
Jag hade ett sjå att ensam hålla koll på båda barnen under ceremonin eftersom alla mina närmsta var inblandade i den - min bror var brudgum, sambo marskalk och musiker, far vigselförrättare och mor läste dikt. Vincent gjorde några lovar runt omkring, ner till vattnet och t o m en sväng ut på bryggan där han la sig på mage och kikade ner i vattnet till allas andedragande (på ett av korten här ovan ligger han i sanden och solar lite). Till det en smågrinig och lite blyg Claudia som bara ville sitta knä.
Så kameran blev inte så flitigt använd, för jag ville ju uppleva också, vara där, närvarande i stunden. Och vilken fin stund det var. Jag satt med Claudia i knät och Vincent oftast brevid mig, medan alla andra stod runtomkring och följde vigselakten på nära håll. Nu är jag toknyfiken på att se de officiella bröllopsbilderna, de innan vigseln som vår halvsyster tog, och de på familj och släkt och under vigselakten som ett par studiekompisar var ansvariga för.
Platsen för bröllopet
Efter Astrid Lindgrens värld körde vi några timmar söderut, åkte vilse på vägen, och anlände till slut festplatsen där vi fick låna en liten gäststuga. Barnen hade somnat för länge sedan i bilen och vi packade ur dem och våra grejer och gick snart och la oss. På tomten var förberedelserna igång, det stora tältet på plats och alla föräldrar for runt och verkade ha läget nästan under kontroll.
Nästa morgon sken solen från en klarblå himmel. Vädret hade varit en thriller med prognoser som sa än det ena än det andra. Senaste rapporterna bjöd på mulet och eventuellt lite regn precis vid tiden för vigselakten. Men vet ni vad, det blev inget mulet och det blev inget regn. Förmiddagen var så harmonisk som bara en stilla och solig sommardag full av förväntan kan vara. Jag och barnen lekte vid bryggorna medan Pieter förberedde sig. Han skulle vara både marskalk och spela några låtar och gick runt och var nervös. Jag bara njöt.
Sedan blev det dags att göra iordning mig och barnen. Jag är lite sur på att jag inte såg till att bli fotad själv. Jag har bara ett kort jag tagit själv men där syns inte min klänning och hela jag nå vidare. Får se om det kommer några bra av de officiella bröllopsbilderna (med släkt och vänner i olika konstellationer) sedan. Hur som helst, folk började droppa in till den stora gräsklädda tomten som stod värd för min brors bröllop. Många kära vänner och nära släktingar och det var så kul. Fortsättning följer.
Nästa morgon sken solen från en klarblå himmel. Vädret hade varit en thriller med prognoser som sa än det ena än det andra. Senaste rapporterna bjöd på mulet och eventuellt lite regn precis vid tiden för vigselakten. Men vet ni vad, det blev inget mulet och det blev inget regn. Förmiddagen var så harmonisk som bara en stilla och solig sommardag full av förväntan kan vara. Jag och barnen lekte vid bryggorna medan Pieter förberedde sig. Han skulle vara både marskalk och spela några låtar och gick runt och var nervös. Jag bara njöt.
Sedan blev det dags att göra iordning mig och barnen. Jag är lite sur på att jag inte såg till att bli fotad själv. Jag har bara ett kort jag tagit själv men där syns inte min klänning och hela jag nå vidare. Får se om det kommer några bra av de officiella bröllopsbilderna (med släkt och vänner i olika konstellationer) sedan. Hur som helst, folk började droppa in till den stora gräsklädda tomten som stod värd för min brors bröllop. Många kära vänner och nära släktingar och det var så kul. Fortsättning följer.
Astrid Lindgrens värld
När vi ändå skulle ner hela vägen till Småland för att gå på Emanuels och Ninas bröllop så passade vi på att bo två nätter i en campingstuga på Astrid Lindgrens värld. Det gav oss en heldag där på fredagen, och innan det dessutom några timmar på torsdag kväll efter vår 7-8 timmars bilresa (barnen klarade det otroligt bra!). Då såg vi Pippi och Villa Villerkulla för första gången och barnen var fascinerade. Vi träffade Emil i Lönneberga och skrattade åt Karlsson på taket. På kvällen åkte vi in till Vimmerby och åt pizza, och såg den där gulliga lilla lilla staden på riktigt...
Fredagen började med god frukostbuffé i restaurangen som bara kunde bokas för campinggäster, och som lät oss komma in i parken när vi ätit klart, redan vid halv nio-tiden (parken öppnar annars 10). Vi hade planerat för regn men fick inte en droppe på hela dagen, inte förrän vi satte oss i bilen på kvällen. Vi började med att gunga på en hel hjord Lilla gubben-gunghästar, gå inte-nudda-mark-bana, prova styltor, käpphästhoppning, labyrint och fota oss som en massa olika Astrid Lindgren-figurer.
Sedan följde en riktigt rolig dag fylld av möten med kända figurer och charmiga välbyggda miljöer att utforska. Nästan överallt kunde man gå in, i Mattisborgen (som klövs itu i en mäktig smäll), små minihus, Villa Villerkulla, upp på Karlssons tak osv. Kling och Klang cyklade förbi, stannade och småpratade med några barn, Jonatan Lejonhjärta stod och smög på en skogsstig. Det poppade upp skådespel lite här och var. Vi satte oss och åt glass på en liten gård där Rasmus på Luffen uppträdde med ett luffarband, och Madicken, Lisabet och Abbe gästspelade. Allting var så där mysigt och vältajmat och kul.
Innan vi lämnade parken valde vi oss varsin grej i butiken. Vincent ville ha en sjörövarhatt och sabel (som sjörövar-Fabbe), Claudia ville ha nya små Pippi-figurer (Pippi, Tommy och Annika) till hennes Villa Villekulla, Pieter ville ha filmen Pippi på de sju haven, och jag ville ha sexton guldmynt i metall, Pippimynt. Sedan satte vi oss i bilen (i samma stund kom första droppen) och körde söderut, passerade Kalmar och lite till och anlände bröllopsplatsen med två sovande barn i bilen. Redo för nästa äventyr.
Fredagen började med god frukostbuffé i restaurangen som bara kunde bokas för campinggäster, och som lät oss komma in i parken när vi ätit klart, redan vid halv nio-tiden (parken öppnar annars 10). Vi hade planerat för regn men fick inte en droppe på hela dagen, inte förrän vi satte oss i bilen på kvällen. Vi började med att gunga på en hel hjord Lilla gubben-gunghästar, gå inte-nudda-mark-bana, prova styltor, käpphästhoppning, labyrint och fota oss som en massa olika Astrid Lindgren-figurer.
Sedan följde en riktigt rolig dag fylld av möten med kända figurer och charmiga välbyggda miljöer att utforska. Nästan överallt kunde man gå in, i Mattisborgen (som klövs itu i en mäktig smäll), små minihus, Villa Villerkulla, upp på Karlssons tak osv. Kling och Klang cyklade förbi, stannade och småpratade med några barn, Jonatan Lejonhjärta stod och smög på en skogsstig. Det poppade upp skådespel lite här och var. Vi satte oss och åt glass på en liten gård där Rasmus på Luffen uppträdde med ett luffarband, och Madicken, Lisabet och Abbe gästspelade. Allting var så där mysigt och vältajmat och kul.
Innan vi lämnade parken valde vi oss varsin grej i butiken. Vincent ville ha en sjörövarhatt och sabel (som sjörövar-Fabbe), Claudia ville ha nya små Pippi-figurer (Pippi, Tommy och Annika) till hennes Villa Villekulla, Pieter ville ha filmen Pippi på de sju haven, och jag ville ha sexton guldmynt i metall, Pippimynt. Sedan satte vi oss i bilen (i samma stund kom första droppen) och körde söderut, passerade Kalmar och lite till och anlände bröllopsplatsen med två sovande barn i bilen. Redo för nästa äventyr.
Febrig Stockholmshelg i mars
Vi hade ju minst sagt en Stockholmsresa med förhinder helgen som var. Det började redan dagen innan när Vincent var jättehängig och redan hade feber. På tåget tidigt nästa morgon var båda barnen skruttiga och jag hade också börjat känna sjukdom på väg. Claudia var klart tagen och sov hela tågresan.
Mina föräldrar var också med på samma tåg till Stockholm för att gå på teater tillsammans med min bror Emanuel och hans fästmö Nina (där vi också skulle bo över). Men de låg däckade, sjuka än värre än oss. Framme i kungliga huvudstaden hade vi tänkt gå på Junibacken med barnen medan Lasse och Emanuel shoppade kostym inför Emanuels bröllop. Men bror min låg som sagt nedbäddad. Och Claudia var så dålig att jag inte ville släpa med henne till Junibacken.
Så vi delade upp oss så här: Pieter gick på stan och museet om slottet Tre Kronor tillsammans med Claudia som sov mest hela dagen i vagnen. Vaknade till för att bli matad med lite blåbärspaj bara. Lasse gick på vårsalongen på Liljevalchs konsthall, och jag, Annette och Vincent gick på Junibacken. Vi hade väldigt trevligt och mysigt där men oj vad Vincents kinder och ögon blev allt rödare, och han var bra matt. Han fick en glass för att orka lyssna på en teatersaga (som han ville höra) och sedan somnade han i mitt knä när vi satt för att fika. En bulle och lite vatten senare såg vi på en jättefin kvartslång teaterföreställning med Sagan om det röda äpplet.
På kvällen kunde inte Emanuel och Nina följa med på den inbokade teaterföreställningen - Hagmans konditori med Galenskaparna & After Shave (Annettes 60-årspresent från dem). Så jag kunde inte följa kroppens slappa-i-soffan-och-dricka-te-känslor. Istället hakade jag på mina föräldrar till Intiman. Tur det, för det var en riktigt trevlig musikal-humorföreställning.
Nästa dag åkte vi tunnelbana in till t-centralen där vi vinkade av mormor och morfar som åkte hem till Falun igen. Själva drog vi vidare till Kulturhuset och fina Rum för barn där vi bestämt träff med min polare Elin som har två döttrar i mina barns ålder. Vi lekte ett tag, läste lite böcker, och så lunchade vi en rulltrappa upp. Trevligt. Sedan kikade vi lite på den stora leksaksaffären mittemot NK innan vi hittade till en tunnelbana igen och for ut till förorten, fast inte riktigt till samma sovplats som vi lämnat...
Eftersom brorsan med tjej var så dåliga så erbjöd de oss att få en hotellnatt som de försökt ut nyttja i ett års tid utan att lyckas. Så vi flyttade vårt pick och pack till Scandic i Alvik. Det var bäst för alla parter, umgås får vi göra någon annan gång. Och vi hade riktigt skönt där på vårt hotellrum med panoramavy över sporthallarnas tak. Barnen fick varsin låtsastatuering (hotellets mascot) och varsin resebarnsäng som de somnade i till Så ska det låta. Jag och Pieter bäddade ner oss under sköna täcken och kikade på Äkta människor innan vi somnade. Och nästa morgon åt vi en otroligt god hotellfrukost (det fanns allt och lite till, t o m en lekhörna åt barnen!).
Så packade vi ihop oss och släpade med alla väskor till centralen där de fick bo i ett skåp resten av dagen. Vi hade tänkt spendera dagen på Naturhistoriska riksmuseet. Titta på dinosaurier och klappa på uppstoppade djur. Jag såg verkligen fram emot det, tänkte att barnen skulle älska det. Men när jag kollade öppettiderna så visade det sig att de har stängt på måndagar. Ovanpå allt skit med allas sjukdomar... Det kändes rätt hopplöst ett tag, men Pieter föreslog Skansen, så vi satsade på det.
Barnen skrek sig igenom hela Skansen. Jag tror de frös, de var inte jättebra klädda. Men det var soligt och inte så väldigt kallt. Men de var ju inte friska. Och Vincent var för trött för ståbrädan medan Claudia grät oavsett vad vi gjorde. Inga nyfikna ekorrar eller lodjur i myshög i världen kunde svänga om deras humör. Ingenting förutom att komma in. För vi avslutade med Akvariet, och där hade vi det faktiskt riktigt trevligt. Barnen slapp alla ytterkläder och spanade fascinerat efter apor och krokodiler. Det var skönt. Att få en lyckad stund efter all tandgnisslan.
Förresten, innan Akvariet skulle vi äta lunch. Vi fick rusa genom halva parken (med skrikande barn) innan vi kom fram till en restaurang och precis framme såg vi en grupp på ca trettio pers välla in där. Mitt på det folktomma Skansen, hur mycket otur kan man ha? Så vi vände och gick in på ett café istället. Där de så klart bara hade mackor och massor av fikabröd. Jag äter inget sånt just nu, så det blev en kopp te till lunch. Barnen fick dela på en macka och en bulle. Suck.
Nästa gång vi besöker en djurpark får det allt vara mitt i sommaren. Hur som helst, vi tog spårvagnen in till Norrmalmstorg. Där sprang jag som hastigast in på Casall och köpte ett par dyra träningsbyxor för ett presentkort jag vann på Mammabloggalan förra året. Sedan gick vi och hämtade ut vårt bagage, och hoppade på vårt tåg hemåt. Med en Pressbyrånpåse i handen med dyra sallader och en baguett åt barnen. Dagens middag. Claudia somnade efter bara några minuter och strax därefter slocknade Vincent. De stackars sjuka uttröttade barnen sov hela vägen hem. Äntligen kunde vi pusta ut. Snart hemma.
Framme i Falun var vi vid halv sjutiden så vi hann få barnen i säng i tid. De sov hela natten och länge dessutom. Den här helgen hade sina ljusglimtar, men ack vilken pers den var.
Mina föräldrar var också med på samma tåg till Stockholm för att gå på teater tillsammans med min bror Emanuel och hans fästmö Nina (där vi också skulle bo över). Men de låg däckade, sjuka än värre än oss. Framme i kungliga huvudstaden hade vi tänkt gå på Junibacken med barnen medan Lasse och Emanuel shoppade kostym inför Emanuels bröllop. Men bror min låg som sagt nedbäddad. Och Claudia var så dålig att jag inte ville släpa med henne till Junibacken.
Så vi delade upp oss så här: Pieter gick på stan och museet om slottet Tre Kronor tillsammans med Claudia som sov mest hela dagen i vagnen. Vaknade till för att bli matad med lite blåbärspaj bara. Lasse gick på vårsalongen på Liljevalchs konsthall, och jag, Annette och Vincent gick på Junibacken. Vi hade väldigt trevligt och mysigt där men oj vad Vincents kinder och ögon blev allt rödare, och han var bra matt. Han fick en glass för att orka lyssna på en teatersaga (som han ville höra) och sedan somnade han i mitt knä när vi satt för att fika. En bulle och lite vatten senare såg vi på en jättefin kvartslång teaterföreställning med Sagan om det röda äpplet.
På kvällen kunde inte Emanuel och Nina följa med på den inbokade teaterföreställningen - Hagmans konditori med Galenskaparna & After Shave (Annettes 60-årspresent från dem). Så jag kunde inte följa kroppens slappa-i-soffan-och-dricka-te-känslor. Istället hakade jag på mina föräldrar till Intiman. Tur det, för det var en riktigt trevlig musikal-humorföreställning.
Nästa dag åkte vi tunnelbana in till t-centralen där vi vinkade av mormor och morfar som åkte hem till Falun igen. Själva drog vi vidare till Kulturhuset och fina Rum för barn där vi bestämt träff med min polare Elin som har två döttrar i mina barns ålder. Vi lekte ett tag, läste lite böcker, och så lunchade vi en rulltrappa upp. Trevligt. Sedan kikade vi lite på den stora leksaksaffären mittemot NK innan vi hittade till en tunnelbana igen och for ut till förorten, fast inte riktigt till samma sovplats som vi lämnat...
Eftersom brorsan med tjej var så dåliga så erbjöd de oss att få en hotellnatt som de försökt ut nyttja i ett års tid utan att lyckas. Så vi flyttade vårt pick och pack till Scandic i Alvik. Det var bäst för alla parter, umgås får vi göra någon annan gång. Och vi hade riktigt skönt där på vårt hotellrum med panoramavy över sporthallarnas tak. Barnen fick varsin låtsastatuering (hotellets mascot) och varsin resebarnsäng som de somnade i till Så ska det låta. Jag och Pieter bäddade ner oss under sköna täcken och kikade på Äkta människor innan vi somnade. Och nästa morgon åt vi en otroligt god hotellfrukost (det fanns allt och lite till, t o m en lekhörna åt barnen!).
Så packade vi ihop oss och släpade med alla väskor till centralen där de fick bo i ett skåp resten av dagen. Vi hade tänkt spendera dagen på Naturhistoriska riksmuseet. Titta på dinosaurier och klappa på uppstoppade djur. Jag såg verkligen fram emot det, tänkte att barnen skulle älska det. Men när jag kollade öppettiderna så visade det sig att de har stängt på måndagar. Ovanpå allt skit med allas sjukdomar... Det kändes rätt hopplöst ett tag, men Pieter föreslog Skansen, så vi satsade på det.
Barnen skrek sig igenom hela Skansen. Jag tror de frös, de var inte jättebra klädda. Men det var soligt och inte så väldigt kallt. Men de var ju inte friska. Och Vincent var för trött för ståbrädan medan Claudia grät oavsett vad vi gjorde. Inga nyfikna ekorrar eller lodjur i myshög i världen kunde svänga om deras humör. Ingenting förutom att komma in. För vi avslutade med Akvariet, och där hade vi det faktiskt riktigt trevligt. Barnen slapp alla ytterkläder och spanade fascinerat efter apor och krokodiler. Det var skönt. Att få en lyckad stund efter all tandgnisslan.
Förresten, innan Akvariet skulle vi äta lunch. Vi fick rusa genom halva parken (med skrikande barn) innan vi kom fram till en restaurang och precis framme såg vi en grupp på ca trettio pers välla in där. Mitt på det folktomma Skansen, hur mycket otur kan man ha? Så vi vände och gick in på ett café istället. Där de så klart bara hade mackor och massor av fikabröd. Jag äter inget sånt just nu, så det blev en kopp te till lunch. Barnen fick dela på en macka och en bulle. Suck.
Nästa gång vi besöker en djurpark får det allt vara mitt i sommaren. Hur som helst, vi tog spårvagnen in till Norrmalmstorg. Där sprang jag som hastigast in på Casall och köpte ett par dyra träningsbyxor för ett presentkort jag vann på Mammabloggalan förra året. Sedan gick vi och hämtade ut vårt bagage, och hoppade på vårt tåg hemåt. Med en Pressbyrånpåse i handen med dyra sallader och en baguett åt barnen. Dagens middag. Claudia somnade efter bara några minuter och strax därefter slocknade Vincent. De stackars sjuka uttröttade barnen sov hela vägen hem. Äntligen kunde vi pusta ut. Snart hemma.
Framme i Falun var vi vid halv sjutiden så vi hann få barnen i säng i tid. De sov hela natten och länge dessutom. Den här helgen hade sina ljusglimtar, men ack vilken pers den var.
Stockholmshemkomna
Nu är vi hemma igen efter tre dagar i Stockholm. Vi har haft många trevliga stunder men det har också varit väldigt slitsamt och vi har inte direkt haft flyt på något plan. Det värsta har varit att vi varit sjuka allihop med feber och hela faderittan.
Mer utförlig rapport kommer, men nu måste vi sova och vila upp oss ordentligt, allihop. Tills vidare, kolla vilken tjusig bit av Sergels torg jag lyckades fånga igår!
Mer utförlig rapport kommer, men nu måste vi sova och vila upp oss ordentligt, allihop. Tills vidare, kolla vilken tjusig bit av Sergels torg jag lyckades fånga igår!
Bohusvecka 2011 - dag 7, 8 & 9
Här följer en bunt sommarminnen från de sista dagarna i Bohuslän...
Jag brukar beskära fruktträden när jag är ner, jag och Annette hjälps åt med att tänka ut vilka grenar som bör bort och hur mycket av dem. Det är roligt! Och nu har Herman (plommonträdet alltså) blivit så stor att han går att klättra i. Jag minns när vi köpte och planterade honom. Han är lite lustig, ibland har han inga plommon alls och vissa år (som nu senast) har han huuuur mycket plommon som helst, lite för mycket t o m. Dessutom brukar de bli mogna ungefär strax efter att vi åkt hem igen. Vincent ville så klart också testa klätterträdet.
Den här dagen har jag visst bara middagsbilder från, måste betyda att vi hade en alldeles utomordentligt avslappnad och behaglig dag. Kanske var vi in till Strömstad med tanke på den färska fiskfärsen, who knows. Det var hur som helst sista kvällen i sommarstugan för nästa dag var det avresa hemåt medelst tåg.
Den här gången kände jag mer än någonsin att jag verkligen inte var redo att åka hem. Jag ville bara stanna. Jag behövde mer. Och så skulle det dröja ett helt år till nästa besök...
Tur att det hunnit bli mars nu och att det bara är tre månader lite drygt tills det är dags igen. Och den här gången tänker jag stanna med min lilla familj dubbelt så länge som vanligt, så det så.
Jag brukar beskära fruktträden när jag är ner, jag och Annette hjälps åt med att tänka ut vilka grenar som bör bort och hur mycket av dem. Det är roligt! Och nu har Herman (plommonträdet alltså) blivit så stor att han går att klättra i. Jag minns när vi köpte och planterade honom. Han är lite lustig, ibland har han inga plommon alls och vissa år (som nu senast) har han huuuur mycket plommon som helst, lite för mycket t o m. Dessutom brukar de bli mogna ungefär strax efter att vi åkt hem igen. Vincent ville så klart också testa klätterträdet.
Den här dagen har jag visst bara middagsbilder från, måste betyda att vi hade en alldeles utomordentligt avslappnad och behaglig dag. Kanske var vi in till Strömstad med tanke på den färska fiskfärsen, who knows. Det var hur som helst sista kvällen i sommarstugan för nästa dag var det avresa hemåt medelst tåg.
Den här gången kände jag mer än någonsin att jag verkligen inte var redo att åka hem. Jag ville bara stanna. Jag behövde mer. Och så skulle det dröja ett helt år till nästa besök...
Tur att det hunnit bli mars nu och att det bara är tre månader lite drygt tills det är dags igen. Och den här gången tänker jag stanna med min lilla familj dubbelt så länge som vanligt, så det så.
Bohusvecka 2011 - dag 5 & 6
Jag ligger ju rätt mycket efter med att rapportera från vår Bohusvecka så nu är det bäst att jag försöker få det klart. Har dessutom andra delen av årskrönikan att ta tag i (det hann visst bli mars ändå). Så här följer dag fem och sex av veckan i sommarstugan i Bohuslän.
Min brorson Filip tog tåget upp från Göteborg helt själv. Väldigt trevligt att ha honom lite extra länge i stugan. Han är trevlig och han involverar Vincent på ett sätt som gör att Vims verkligen tycker om honom. Det är så roligt att se kusinerna tillammans.
Första dagen hängde vi bara vid stugan, trevligt så. Nästa dag kom Patrik (bror min) upp med sina två yngre grabbar och vi gjorde en utflykt till Furholmen som ligger i vattnet utanför Strömstad. Båten Gustav låg den här sommaren vid en brygga precis vid infarten till Strömstad eftersom det är en massa strul med de vanliga båtplatserna ute vid havet vid stugan. Men det var rätt kul som omväxling, att kunna ut och köra båt i andra vatten. Till just Furholmen brukar vi annars ta en liten minifärja, men nu blev det för egen motor.
Himlen har en förmåga att visa många mäktiga drag här precis vid havet och mellan bergsknallarna. Som den här kvällen när molnen snabbt drog förbi i ett skådespel av mäktigt ljus och mörker.
Min brorson Filip tog tåget upp från Göteborg helt själv. Väldigt trevligt att ha honom lite extra länge i stugan. Han är trevlig och han involverar Vincent på ett sätt som gör att Vims verkligen tycker om honom. Det är så roligt att se kusinerna tillammans.
Första dagen hängde vi bara vid stugan, trevligt så. Nästa dag kom Patrik (bror min) upp med sina två yngre grabbar och vi gjorde en utflykt till Furholmen som ligger i vattnet utanför Strömstad. Båten Gustav låg den här sommaren vid en brygga precis vid infarten till Strömstad eftersom det är en massa strul med de vanliga båtplatserna ute vid havet vid stugan. Men det var rätt kul som omväxling, att kunna ut och köra båt i andra vatten. Till just Furholmen brukar vi annars ta en liten minifärja, men nu blev det för egen motor.
Himlen har en förmåga att visa många mäktiga drag här precis vid havet och mellan bergsknallarna. Som den här kvällen när molnen snabbt drog förbi i ett skådespel av mäktigt ljus och mörker.
Till Göteborg och tillbaka med min son
Vi var i Göteborg ja, jag och Vincent, och hade det alldeles utomordentligt trevligt. Det här att resa själva bara han och jag var en riktigt bra grej. Första gången jag reser med barn som det inte känns jobbigt utan bara kul. Första gången utan ett litet barn som bara vill springa runt i tåggångarna.
Vi fick verkligen den där egentiden tillsammans som vi så mycket behöver. Och så fick vi umgås med min mormor, Vincents gammelmormor och det tyckte vi båda mycket om. Vi trivs verkligen där, så mycket att Vincent när vi nästan var hemma i Falun igen sa med lite gråtig röst: "Nu vill jag åka tillbaka till gammalmormor!"
Nu blire bilder!
Vädret var ju knappast på vår sida med storm (vinden nådde vist orkanstyrkor på vissa håll i Göteborg under fredagen) och hällregn. Men vi trivdes ändå. Liseberg i regnet var kanonfint! Vi sprang runt och bara njöt av stämningen och Vincent älskade att få hälsa på Lisebergskaniner och åka roliga karuseller. Och jag njöt av att kunna följa honom helt och fullt. Förutom när vi skulle gå hem. Jag fick nästan släpa iväg honom mitt i skridskoföreställningen. Vi hade varit där i tre timmar, var kalla och blöta (men glada!) och klockan närmade sig åtta. Och Vincent ville bara stanna. Jag förstår honom.
Och den trevliga förmiddagen med mormor var också så fin, med besök i saluhallen och lunch på Kronhusbodarna där vi också kikade in i glasblåsarverkstan, den underbara godisaffären och julmarknaden. Söndagen träffade vi först vänner med barn, pratade, lekte och lunchade. Sedan åkte vi till Haga där vi fikade med min halvbror Patrik. Allting väldigt trevligt.
Vad stolt jag är över min son, hur han orkade med allting, hur han gick långt och sällan gnällde, somnade lätt om kvällarna och trivdes. Och vad jag är glad att vi kom iväg. Det här får vi göra om!
Vi fick verkligen den där egentiden tillsammans som vi så mycket behöver. Och så fick vi umgås med min mormor, Vincents gammelmormor och det tyckte vi båda mycket om. Vi trivs verkligen där, så mycket att Vincent när vi nästan var hemma i Falun igen sa med lite gråtig röst: "Nu vill jag åka tillbaka till gammalmormor!"
Nu blire bilder!
Vädret var ju knappast på vår sida med storm (vinden nådde vist orkanstyrkor på vissa håll i Göteborg under fredagen) och hällregn. Men vi trivdes ändå. Liseberg i regnet var kanonfint! Vi sprang runt och bara njöt av stämningen och Vincent älskade att få hälsa på Lisebergskaniner och åka roliga karuseller. Och jag njöt av att kunna följa honom helt och fullt. Förutom när vi skulle gå hem. Jag fick nästan släpa iväg honom mitt i skridskoföreställningen. Vi hade varit där i tre timmar, var kalla och blöta (men glada!) och klockan närmade sig åtta. Och Vincent ville bara stanna. Jag förstår honom.
Och den trevliga förmiddagen med mormor var också så fin, med besök i saluhallen och lunch på Kronhusbodarna där vi också kikade in i glasblåsarverkstan, den underbara godisaffären och julmarknaden. Söndagen träffade vi först vänner med barn, pratade, lekte och lunchade. Sedan åkte vi till Haga där vi fikade med min halvbror Patrik. Allting väldigt trevligt.
Vad stolt jag är över min son, hur han orkade med allting, hur han gick långt och sällan gnällde, somnade lätt om kvällarna och trivdes. Och vad jag är glad att vi kom iväg. Det här får vi göra om!
ARKIV
