Så här ser min frukost nästan alltid ut: en skål a-fil toppad med solrosfrön, pumpakärnor, krossat linfrö, katrinplommon (eller torkad aprikos), nektarinbitar (eller någon annan färsk frukt), mandlar, och så havrefras (eller havreringar eller -hjärtan). Till det ett absolut nödvändigt glas apelsinjuice och läsning av DN i den utsträckning jag hinner beroende på barnens status och sambons arbetstider.

I idealfallet ligger Claudia nöjd och sprattlar på babygymet bakom mig, och Vincent leker lagom lugnt med sina bilar någonstans i lägenheten. Helst någorlunda ljudligt (brummande och tutande) så att jag vet att han inte har något fuffens för sig.

Nu uppskattar Claudia verkligen att ligga i babygymmet. Jag har hängt en rolig leksak som är både färgglad och lätt att greppa på en nivå så att hon både kan slå till den och ta tag i den - vilket hon anstränger sig mycket för att lyckas göra. Ibland får hon ett rejält grepp om de färgglada pinnarna och släpper inte i första taget. Claudis har också på sistone börjat lyfta huvudet riktigt högt när hon ligger på mage. Kul att hon kan uppskatta det, det märks att hon gillar perspektivet hon får! Fast än så länge orkar hon inte lyfta det tunga huvudet en så lång stund.

Hon har rullat ett par gånger redan, från mage till rygg, även om det varit "olyckshändelser" och inget planerat. Men det är väl så det måste börja för att hon ska inse grejen. Får se när hon börjar öva aktivt på rullningar. Hon kan även rulla från rygg till sidan om hon verkligen vill. Det blir alldeles lagom att flytta över henne från vaggan till spjälsängen om någon vecka eller två samtidigt som Vincent lämnar spjälisen för en vuxensäng.

Ett bebisliv är fyllt av intressanta händelser. Bland annat dreggel. Det dregglas mycket numera, så lilltjejen får oftast dras med en dreggellapp om halsen (som kan bli sjöblöt). Hon tuggar gärna på saker om hon får chansen, gärna våra fingrar eller hennes egna händer. Det kliar visst i den lilla munnen. Även bebisleksaker kan hon stoppa in i munnen om hon får grepp om en sådan. Hon släpper fortfarande ofta, men får ett allt mer bestämt tag.



Om en vecka är det fest! Jag pysslar en hel del inför Claudias välkomstceremoni, och än är det mycket kvar att fixa. Känner mig lite smått förvirrad (eller ja, rätt mycket förvirrad) även om det klarnar allt mer. Idag har jag och Lasse varit till CityGross för att köpa lite allt möjligt i matväg, och imorgon beställer Lasse huvudmaten. Och jag fixar med släktträd, presenter, välkomstalbum, gudförälderbevis, tipspromenad och jag vet inte allt vad som står på att-göra-listan. I veckan blir det dessutom tårtmakeri, de stunder jag inte är själv med barnen.

Bäst att sova så jag orkar upp till en ny fixar-dag. Pieter är ledig imorgon som tur är. Kaaanske att jag kan få en gnutta sovmorgon - om snoozen fungerar på Claudia vill säga.

Igår var vi på valupptakt med de rödgröna på Folkets Hus & Dribblers i Falun. Gick först förbi stora torget där det var höstmarknad (Vincent fick köra lok och var mycket glad, men blev snabbt arg över att inte få åka bilkarusellen också). Linnea valtalade, och Lasse höll i det hela. Sedan var det middag på Dribblers. Vi blev bortglömda (som vanligt, suck) och fick maten bara en knapp halvtimme innan kvällens huvudakt - konserten med Mikael Wiehe - började. Medan vi väntade på maten spelade Passion Play (just ikväll "bara" Pieter och Josefin), och så turades vi om att ränna efter Vincent som hade massor med spring i benen. Han var bland annat in under den lilla senen och kröp flera gånger.

Vincent hade på sig sina nya fina Kavat-skor som jag köpte häromdagen. Var egentligen på jakt efter ett par billiga extraskor att ha på dagis, men hittade inga sådana. Hittade de här något för stora men väldigt fina skorna istället. Och så har han tröjan jag köpte på Spillevinkens mejlinglistvänners specialkväll, en Molo lurvfleece. Superfin och skön! Tror Vincent gillade den också, han fick "kattassar" (tummarna har ett eget hål). Och Annette tyckte han såg ut som en liten dinosaurie, finingen!

Nu är jag uppe aaalldeles för sent igen, men jag blev plötsligt inspirerad att göra en present åt Claudia (till hennes välkomnande om en vecka). Så jag har suttit och fixat med den vid datorn i soffan i en väldigt obekväm ställning i några timmar. Borde som vanligt sova egentligen. Men presenten blev rätt fin tror jag, roligt! Till helgen blir det planering delux, allt ska fixas inför den stora festen.

Innan jag började presentpyssla så satte jag ihop ett par bilder på barnen i pyamas - vi kan kalla det "kvällens outfit" för att hylla bloggfenomenet "dagens outfit"...

Vincent har sin Villervallapyamas som han fick i julas, och Claudia har baseballpyaman som jag köpte i New York när jag var gravid med Vincent. Sötfisar till tröttisar! Nu ska jag slå följe med resten av min familj - in i drömmarnas värld.

Jag går sällan in på Tradera (en stor auktionssida på nätet). Det är för farligt helt enkelt. Det är så lätt att lägga ett bud eller tio på något fint. Man kan göra riktiga fynd, men man kan också göra bort sig. Så jag går bara in på Tradera väldigt sällan. Budar hem lite fina barnkläder och har sedan en lååång paus (på ett halvår eller mer). Då mår plånboken bäst.

I veckan "vann" jag fyra auktioner. Två av dem har redan anlänt med posten (alltid lika roligt när paket dimper ner i brevlådan). En mysig velourtröja och en skön tunika, båda riktigt fina och båda av märket Me & I. Tröjan är i stl 62/68. Ser rätt stor ut men Claudia kommer kunna ha den snart. Och tunikan är i stl 74/80 så den får hon (ehum, eller snarare jag) vänta lite på.

Dagisförkylning nr ett för säsongen har slagit till och virat in vår familj i ett halsont med tillhörande snorande, hostande och öronlockhet (om det nu finns ett sånt ord). Själv ligger jag en dag efter Pieter, medan Vincent som var först ut verkar komma lindrigast undan. Resultat: Jag kan inte träna! Jag som just kommit igång... Buhuu. Vis av erfarenhet (nåja) vet jag att det inte fungerar för mig att träna... alls... när jag är förkyld, jag blir bara sämre. Så nu får jag snällt vänta ut det här och hoppas på att snörvlandet försvinner innan det gjort för mycket skada. Jag kan vara förkyld i månader i sträck om jag har otur, så nu vill jag ha tumhållning från er alla! -och mirakelkurer!

Jag kanske borde börja med att sova. Vaken för länge, igen. Marsch i säng!

Är det något vi har tillräckligt av hemma så är det barnkläder. Fast Vincent växer ju tack och lov så att man får shoppa lite nödvändigt och inte bara rolighets-shoppa (vilket jag gör en hel del). Idag spanar jag in de här fina tröjorna från Polarn & Pyret (du kan klicka på bilderna, som jag har lånat från PoP):



Och på den lilla skulle de här sitta riktigt fint:



Fast just nu får det vara bara ögongodis. Vi behöver som sagt var ingenting. Fast på fredag ska jag till Spillevinken som har specialöppet och då blir det nog en lurvfleecetröja åt Vincent. Det kan han behöva när hösten traskar in. Det är för övrigt riktigt höstruskigt väder idag, för första gången känns det att sommaren är på god väg att tippa över i höst. Inte mig emot.

Okej, nu bloggbombar jag lite. Fastnade i soffan med ammande bebis och då var det lika bra att ha kvar datorn i knät. Det här är riktigt kul tycker jag, att jämföra bebisar... Vem är vem?!:



Nu släppte sugfisken taget igen, nytt gå-och-lägga-mig-försök!

I förra veckan var vi till BVC igen (som jag skrev om i förrförra inlägget). Jag tycker det är lika roligt varje gång att se hur mycket Claudia vuxit på längden och bredden. Den här gången var det dessutom dax för första vaccinationen. Två sprutor fick hon - en i vardera lår. De är snälla på vårt BVC, tanterna, och kallar in en extratant till vaccinerandet så att de kan sätta de två sprutorna precis samtidigt. Det gör att liten bebis bara behöver skrika och gråta av smärta en gång, vilket är nog jobbigt. Men Claudia var duktig och illvrålet gick över snabbt.

Idag ringde jag BVC och fick sifforna som vår "tant" glömde skriva ner åt oss. Lillsyrran ligger kvar på sin fina längdkurva - två över medel - med sina 62,5 cm. Hon har dalat lite försiktigt på viktkurvan och ligger nu en halv över (oviktigt men roligt ändå för sådana som mig som gillar listor och statistik) med 5640 g.

Längden fick mig att inse att det är hög tid att plocka fram lådan med nästa storlek kläder. Jag hade för mig att den var bara stl 68, men hittade en låda märkt "62-68". Jag vet iofs att jag sorterade kläder efter faktisk storlek och inte bara gick efter lapparna, så risken är minimal att det ska finnas något i lådan som hon redan vuxit ur. Men ändå, dags att packa upp! Och vad roligt det är sen!

Iom att nästa låda åkte fram så blev jag också tvungen att tvångsklä Claudia i ett par byxor som hon snart växer ur. De och två till par hängslebyxor har varit för varma hela sommaren för att användas. Hängslebyxor är svåra! Dessutom ligger där en ljuvlig velouroverall (aaalldeles för varm för sommaren) som Vincent hade någon enstaka gång, och som Claudia inte kommer ha en endaste. Byxorna jag var tvungen att testa, som f ö sitter perfekt just nu (stl 60) är de här:

Claudia var en snäll manekäng. Hon blir förresten allt starkare i nacken nu och har bara senaste veckan börjat lyfta ordentligt på huvudet om hon ligger på mage. Hon orkar inte en lång stund, men med aningen uppförsbacke och lite utsikt blir det roligare!

Jaha, nu vaknade hon. Bara att bänka mig i soffan för lite kvällamning innan det är sovdags för mig.

I helgen jobbade Pieter. En av nackdelarna med att ha en sambo som är sjuksköterska. Fast det kan också vara positivt ibland eftersom han får lediga dagar mitt i veckan. Vad gör jag när jag är gräsänka för en helg? Jag rymmer hem, dvs till huset där jag växte upp - till mina föräldrar.

Tänk vad skönt. Avlastning, sällskap, ompysslade (=glada) barn, trädgård, sandlåda, bilfria gator, piano och andra leksaker än de som finns hemma. Lagad middag, trevliga samtal, soffslappande. Ofta inser man hur lyckligt lottade vi är som har alla far- och morföräldrar i samma stad. Det finns helt klart fördelar med att inte flytta ut i vida världen.

Syskonen, finaste - De är inte så lika som 2,5-månaders, eller vad säger ni?


Jag är fortfarande nyfiken på hur Claudia kommer se ut som halvårsbebis. Då ungefär fick Vincent sitt utseende som han har kvar fortfarande. Nyfiken!

Vi var på BVC igår. BVC-tanten (som jag så fint kallar dem) glömde skriva ner sifforna, men Claudia var i alla fall 62,5 cm lång och vägde strax över 5,6 kg (5620 tror jag). Vincent var vid samma ålder 62 cm och vägde 6300g, så Claudia fortsätter som hon börjat - längre och smalare än brorsan.

Idag startar jag en ny kategori av inlägg, om vägen till ett hälsosammare jag - kroppen, träningen, orken (eller bristen på), maten, godissuget och motivationen. Det kommer inte bli tal om att banta eftersom jag ammar. Däremot är det ohållbart att fortsätta som jag gjort. Jag måste sluta med godis, äta bra och börja träna. Jag har redan smygstartat. Det konstanta godisintaget var det slut med för några veckor sedan, och jag har testat det nya gymmet jag går på några gånger redan. Idag hade jag introduktion, fick ett program (som ska utökas om några veckor) och råd och tips om träningen.

Jag har mjukstartat och håller fortfarande på att trappa ner. Vi kör "max en kaka om dagen" här hemma tills kakorna i burken är slut, sedan blir det noll. Tillåtet kommer därefter enbart vara ett lite mörk choklad (minst 80%) till kaffet. Andra saker som ska till är mindre portioner, bättre mat, mer grönsaker. När det gäller träning är målet att lyckas gå 3 ggr/vecka. Pga Pieters jobb är det svårt med regelbundenheten, men jag hoppas det lyckas. Efter vår stora 100-årsfest 4 september börjar allvaret.

Jag gör den här satsningen offentlig via bloggen eftersom jag behöver peppning. Det är svårare att fuska om fler vet om vad jag är ute efter. Därför har jag också tagit mått och ställt mig på vågen idag, startdagen.


Än så länge födde jag barn rätt nyss, men jag kan inte leva på den undanflykten hur länge som helst. Efter graviditeten med Vincent (då jag gick upp 25 kg) gick jag ner utan ansträngning, om än lite långsamt, men fastnade på +7 kg. Andra graviditeten tangerade samma vikt som första - 100 kg (vilket jag mest tycker är lite roligt, jag har ingen allvarlig viktnoja), men nergången har hittills varit ännu segare. Därför krävs det hårda tag. Lagom hårda som sagt, pga amningen, men för en godisälskare som jag som dessutom tycker det är urtråkigt att träna måste det bli tufft.

Mina mål är lite luddiga än så länge (jag ska försöka specificera dem framöver) men de inkluderar:

• en vikt och kropp jag trivs med
• mycket mer ork och bra kondition
• en hälsosam relation till godsaker
• en träningstakt som jag inte tappar hela tiden

Önska mig lycka till! Och jag blir bara glad för alla tips och råd och uppbackning jag kan få!

Det känns tomt när jag går förbi lasarettet, som om något viktigt saknas. Utsikten är fel, tomrummet är lika mycket psykiskt som det är fysiskt.

(till vänster är Nisserska, till höger ambulansbyggnaden, och rakt fram jobbar Pieter)


Det är den gamla kvinnokliniken som är riven. Där föddes jag för 30 år sedan, där föddes Emanuel 19 månader senare (jag stod i korridoren som syns där borta på bilden och vinkade mot fönstret där Annette och nyfödde Emanuel låg), och där föddes Vincent för snart 2,5 år sedan. Nu finns den inte mer. Bara några dagar innan Claudia föddes flyttades verksamheten över i tillfälliga lokaler - ett stort husblock uppbyggt av moduler. Det ska stå kvar i tre år tills en ny kvinnoklinik är uppbyggd på platsen där den gamla låg.


Jag... två timmar gammal


Här finns några artiklar från DT om rivningen och om modulerna:
Rivning av BB tar lång tid
Stor säkerhet när kvínnokliniken rivs
"Känns både skönt och tråkigt"
Kvinnoklinikens moduler invigda
Nu rivs gamla kvinnokliniken
Tillfälligt BB byggs

Och här hittade jag en intressant artikel om den nya kvinnokliniken som byggs upp (från fastighetochbostadsratt.com):
Nya kliniker vid Falu Lasarett

Och här ytterligare info med bild på hur det kan komma att se ut (från www.byggvarlden.se):
ByggPartner bygger kvinnoklinik

Det känns lite lustigt att OM (utan att skapa några spekulationer) vi skulle få ett tredje barn så skulle troligtvis alla tre vara födda i samma stad, på samma sjukhus, men i helt olika lokaler.

När Pieter jobbar känns det ännu viktigare att lyckas hitta på saker med barnen om dagarna. Och jag har lite tur som har en del vänner som är hemma just nu (och andra man kan träffa utanför arbetstid så klart). För både min och barnens skull är det roligt att träffa andra barn. Den senaste veckan har vi hunnit med både små och aningen större sötnosar, Bjursresa, busksafari, bibliotekshäng, minikafferep och annat skoj.


Tack för att ni är så trevliga allesammans,
vi ses väldigt snart igen hoppas jag!

Oj då, här var det stilltje. Vardagen är tillbaka och vi försöker hitta rutiner och hitta på saker att sysselsätta oss med. Pieter jobbar, Vincent går tre timmar på dagis om dagarna, och övrig tid träffar vi vänner med barn så ofta vi kan. Ikväll blir det lyx för mig - ska iväg på bio utan barn (Pieter får inte följa med). Men nu skriker Claudia och Vincent måste väckas efter middagsvilan. Aries och Claudia får hålla ställningarna här på bloggen tills vidare:


Snart kommer inlägg om de två bröllop vi varit på! Snartsnart (hm, så snart jag hinner vill säga)!

Mina föräldrars sommarstuga ligger i närheten av Strömstad i Bohuslän, med utsikt mot en liten bit av havet långt bort. De köpte tomten för ca 20 år sedan nu, och jag och Emanuel var med redan från början och fixade med grunden. Friggebodarna kom i väggsektioner och sedan dess har sommarstugan utvecklats hela tiden i ett makligt och behagligt tempo. Det är ett mysigt och personligt litet hus. De är där gärna ett par månder varje sommar, mina föräldrar. Och jag vill dit åtminstone en vecka. Det är behovet av havet, och att få dosen Bohuslän och saltstänk som man är van vid.

Det blev precis en vecka i år, från söndag (vi tog Bohuståget upp från Göteborg) till söndag (åkte tåg precis hela dagen). För två år sedan var Vincent bara några månader gammal. Vi firade midsommar i Grebbestad (eller om det var Fjällbacka, jag blandar alltid ihop de två) och Vincent skrattade från det tillfälliga skötbordet. I år var det hans tredje sommar i stugan, och Claudias tur att komma dit för första gången.

Vi prickade av en hel rad med sommarmysmåsten: frukost på altanen, hammockgung, en vända till Rossö hamn med bad/fotbad och picknick, några turer till Strömstad, bad på badhuset, en sväng till Grebbestad (eller var det Fjällbacka? haha), jordgubbar i fruktträdgården, en båttur på havet till "Dubbelön" och en hel del "bara vara". Dessutom kom Emanuel och Nina dit några dagar, och en dag hälsade vår halvbror Patrik på med sina tre söner (Vincents och Claudias kusiner alltså) plus flickvän. En rakt igenom trevlig vecka.

Jag testade att göra en bild till HDR, har tänkt försöka mig på några fler från sommaren också. Men till att börja med får "Vincent på Furholmen" utgöra testobjekt, och här är resultatet:

Jag har fortfarande bara ett testprogram, därav den störande texten i bilden. Måste nog faktiskt köpa programmet, för det är ju riktigt kul. Måste experimentera lite mer innan jag blir haj på det, men det går rätt lätt att få till ett hyfsat resultat bara man hittar rätt bild. Vad tycker ni om resultatet?

Nej nu sover alla i huset utom jag, måste försöka få mig i säng.

Nej idag blir det inte heller fortsättning på semesterbilderna, istället packar vi inför ett bröllop vi ska på. Och så vill jag visa upp min snygge son, iklädd ett par av byxorna jag köpte igår. Reashoppade på både Åhléns och Spillevinken, och föll för de här sommartunna fina brallorna (i den gula tunnan bor alla hans bilar, han släpar runt den vart han än ska):


Min också minst sagt busige son bestämde sig för att han ville amma, så han satte sig redo med amningskudden som jag brukar göra. Och lydig som jag är fick han bebisen i knät. En puss fick hon då av sin bror. Något hårdhänt av reaktionerna att döma... Vincent gapskrattade och hon började illtjuta. Mamsen fotade som vanligt innan räddningsaktionen inläddes.

Idag firar hon två månader i världen, lilla Claudia. Hon har börjat blåsa bubblor och dregglar för det vilda. Dags att införskaffa dregglisar - små tyghaklappar - så att hon slipper gå runt i blöta kläder hela dagarna.


Vår balkong är en välbesökt plats, och idag har Vincent skördat hela tre smultron där. Önskar jag fick äta dem själv, men jag låter godhjärtat sonen plocka och mumsa. Han har lekt kurragömma bakom balkongstolarna också, och så har vi gjort egen glass men det kan man läsa om på min tårtblogg: blogg.dt.se/tarthumlan

Och så den här katten vi har... Aries driver mig till vansinne. Så fort jag sätter mig i soffan för att amma kommer hon traskandes på soffryggen och ska dryga sig i fönstret brevid mig. Hon välter ner min att-laga-klädhög och buffar på lampan med tassen, och jaaaamar. Jag har en vattenspruta att försvara mig med. Det blir många psch psch med den om nätterna kan jag lova.

Nu är minstingen färdigäten och jag ska äntligen få lite sömn.

Tänkte lägga upp ett par filmklipp (återigen filmade med mobilen) från igår. Alltid kul med rörligt! =)



Och en till, lite kortare...



Det får bli allt för idag. Sängen kallar!

Sista en och en halv veckan på Pieters semester spenderade vi på västkusten. Tågresan ner till Göteborg gick över förväntan. Claudia sov mest hela vägen och Vincent lekte snällt (mest med sina bilar) på första tåget och sov större delen av vägen från Örebro. Vi bodde två nätter hos gammalmormor Maj-Britt som träffade Claudia för första gången. Alltid så trevligt att hälsa på! Full rulle med två barnbarnsbarn hemma:

Här har Claudia provat Annettes (sin mormors alltså) bebiskläder som gammalmormor sytt. En liten sockertopp blev hon! Och Vincent myser i knät och med sin kära elefant framför tv:n innan läggdags.

På lördagen träffade jag, Vincent och Claudia fyra trevliga göteborgsmammor och deras fina barn. Alla barnen lekte glatt men det var lite synd om Jakob som vi var hemma hos - stackarn som var tvungen att dela med sig av alla sina leksaker. Vincent somnade i vagnen på spårvagnen på väg hem, tröttisen.

På kvällen tog vi spårvagnen till Liseberg - jag, Pieter, Vincent, Claudia, Annette (som kommit ner från stugan för att möta upp) och mormor (min alltså). Efter en regnig dag klarnade det upp och vi fick en jättemysig kväll bland barnkaruseller (Vincent klarade precis 90-cm-gränsen), popcorn och glada människor. Och så vann jag en gigantisk kexchoklad det sista innan vi åkte hemåt med en övertrött Vincent. Men besöket började med en överlycklig son som sprang runt och tjöt av förtjusning över att vara på Liseberg. Den lilla hunden fick han av en trevlig tjej som stack den framför ansiktet på honom. Vincent kramade den och döpte den till Brolin. Det enda tråkiga med Liseberg - enligt Vinnepinnen - var de olidligt långa köerna. Varför man ska behöva köa är mer än en tvååring kan förstå.

På kvällen hade vi den vanliga myskvällen hemma hos mormor/gammalmormor - med te och mackor och kakor i soffan framför tv:n. Ett väldigt skönt sätt att varva ner på. Sedan sömn innan vi packade om oss och hoppade på nästa tåg norrut mot Strömstad - eller rättare sagt sommarstugan i Överby, två mil tidigare.

Fortsättning följer...

Jag sitter och pysslar med lite semesterbilder. I väntan på dem kommer söta barn från igår. Jag och Therese var lättade över hur väl alla barnen skötte sig. För en gångs skull var det nästan inget gnäll och skrik alls. Otroligt! Och otroligt var också att Claudia sov heeela dagen med bara avbrott för att äta och smila lite. Vet inte om det har hänt förut. Antagligen la hon all kraft på att växa, fleeera milimeter. Lyckades i alla fall fånga båda bebisarna på bild samtidigt, nöjda, med öppna ögon. Otroligt igen. Och för att toppa dagens otroligheter - Vincent och Linnéa sov middag... tillsammans... rygg mot rygg i samma säng, och de somnade av sig själva till skivan "Djurens brevlåda".

På kvällen, direkt efter att Pieter slutat jobbet, körde vi till Ludvika för att fira att Emil flyttat ihop med Camilla. Fint hus, god mat, trevligt folk och barn som skötte sig. Nåja, Vincent rände runt som vanligt men han var i alla fall glad. ...eh, förutom när han klämde handen i uthusets glasdörrar, två gånger. Men han blev lycklig igen när han (och jag) fick en provtur i Magnus Camaro - en rejält stor cab. Gissa vad Vincent pratade om resten av kvällen. =) Vi hade så trevligt att vi stannade till sent och fick bära in två sovande barn i bilen. Mysigt, men gäääääsp!