Claudia har just (igår eller så) upptäckt att hon har en tunga och att den är väldigt rolig. Hon sticker ut den låter lite roligt lälälamla. Mycket gulligt. Omöjligt att inte skratta tillsammans med henne.

Annars, Pieter har några semesterdagar så den här veckan har vi lite tid till fix inför Sinterklaas på söndag, och inför julen. Stjärnor och julljusstakar ska upp från förrådet, klappar shoppas, högar sorteras, fix, pyssel och städande. Och så två småbarn på det. Och så lite huvudont, ryggont och halsont att kurera. Mycket kaffe och te! Och choklad, mycket choklad.

Femman (i form av en väg) på tårtan står för de fem år som de kört öppna förskolan i Centrumkyrkan. Och jag ville göra en hyfsat enkel och lite kalasig tårta med ett lite barnsligt tema. Det fick bli bilar och en nallehund. Vincent hann tröttna nitton gånger om innan han äntligen fick smaka. Han störtgrät mot min hals. Men tillslut så högg vi in. Och alla andra på Öppna också. Riktigt god tårta tycker jag själv, inte för söt och rätt saftig. Vincent fick hela hundhuvudet att tugga i sig, det blev han lycklig över. Jag hade förresten moraliskt stöd när jag tårtpysslade, en liten stund i alla fall. Det såg ut så här:

Om du vill läsa mer om den här och andra tårtor jag bakat så kika in på min tårtblogg hos Pralin: Tårthumlan.

Å andra sidan så är rullen... jag menar minneskortet fullt av lite mer verklighetstrogna bilder:

De är rätt söta, mina två.

Nej det här går verkligen inte särskilt bra för tillfället. Förkylningarna (med tillhörande ont i halsen) avlöser varandra och jag hinner liksom aldrig komma in i någon träningsrutin. Och så kommer godisbegäret och kryper på mig. Jag tror det hänger ihop. Lite hopplöshet över att jag inte kan träna och den stora tröttheten som kommer från förkylningarna i kombination med den knappa sömn jag får. Jag behöver lite seriös uppbackning. Men jag tror den måste komma i januari. Det får bli min supermånad, ska bli totalt nyttig och träna massor och kanske slå till med en buy-nothing-month dessutom - en månad utan att shoppa. Kan vara nyttigt att sanera både kroppen och plånboken lite. December är nog kört på förhand för jag vill äta hembakta pepparkakor och min egen julkola och dricka julmust och köpa julklappar och... Men ett nyårslöfte ska jag knåpa ihop. Även om det lär vara trångt på gymmet i januari. =)

Kanske är Claudia också där om en månad?! Jag slutar aldrig fascineras av utvecklingen ett barn går igenom under sitt första år, det är så häftigt. Och roligt att följa. Jag vill sällan, som många andra pratar om, stoppa tiden. Inte det här första året. Jag njuter av framstegen och av att se en individ växa fram.

Igår (söndag) jobbade Pieter och jag och barnen promenerade genom snömodden hem till mina föräldrar. På schemat: pepparkaksbak! Och inte vilka pepparkakor som helst, världens godaste, så det så. Daisys.

Vincent var riktigt duktig, kavlade med sin lilla kavel i sitt fina bakförkläde, och tryckte ut små pepparkakor i form av ånglok och granar. Med en del hjälp visserligen, och han orkade inte så länge. Men mums vilka smarriga kakor det blev! Och medan vi höll på singlade snöflingor långsamt från himlen. Stämning.

Vi kör ju med lite holländska traditioner här hemma, och i lördags var det dags att "sätta skon" för första gången i år. Vi som inte har någon öppen spis ställde våra skor vid balkongdörren på lördagskvällen, och så sjöng vi några sinterklaaslåtar. Josefin och Saga var med, och sov sedan över så att de kunde se vad Swarte Piet hittat på under natten. Varsit paket hade han lämnat i våra skor, och kastat pepernoten på golvet. Hästen hade knaprat i sig det mesta av morötterna och knäckebrödet och sörplat upp vattnet. Tänk att de hittar ända hit till oss, tur vi har! ;)

Vi står med ryggen mot en skogstjärn - Stångtjärn - jag, Claudia, Pieter och min pappa Lasse (som är officiant). Det är tidig höst, solen glittrar i vattnet och högt ovanför oss cirkulerar en mäktig fiskljuse. Runt oss står vänner och släktingar i en halvcirkel på den gräsklädda stranden. Det är kärlek i luften.

Originalet heter "Anne" och är en låt av holländske Herman van Veen, skriven om och till hans egen dotter. Om du vill kika på hur den låter så finns den här: Anne - Herman van Veen.

Så texten. Önskas översättning? Då kallar jag in Pieter. Jag kan holländska hyfsat, men när det blir poetiskt så blir det svårare. Tills vidare, njut av det vackra språket. Jag har ändrat "Anne" i texten till "Claudia" som Pieter sjunger...

Tillbaka till verkligheten. Båda mina fina barn sover, snälla som de är. Hade tänkt lägga upp något kort från gårdagens juligt doftande projekt, men kamerabatteriet är på laddning. Därför vill jag dela med mig av det här minnet från en vacker septemberdag vid Stångtjärns strand.

Och till mormor, barnens gammalmormor: Du ska få titta och lyssna på det här när du kommer hit i jul, om du inte får något ljud i din dator!

Det är så roligt att se hur Claudia iaktar Vincent, hon liksom uppslukas av honom, idolen. Vincent vill gärna få henne att skratta också, och vill gärna leka med henne. De kommer ha roligt om något halvår skulle jag tro, när Claudisen kryper och börjar gå, och kan interagera lite mer. Annars är hennes senaste upptäckt "slå saker i bordet/golvet" och "rassla med skallror". Kolla in fokuseringen:

Och så skallran...

Vincent sjunger ofta och gärna. Tidigare har han tystnat när man plockat fram kameran men för tillfället vill han att jag ska filma honom hela tiden så att han kan kolla på det själv sedan. Djungelboken är en av filmerna som går varm här hemma för tillfället, både i tv:n och stereon (cd med musiken alltså). Här ville han först att jag skulle filma när bilarna pratade med varandra, därav mitt tjat om det, men sedan blev det show istället. Kolla in mooovsen:

Om filmerna hackar så pausa dem en stund så att de hinner ladda. Klicka sedan på play igen. Jag sitter i min soffhörna med vinterstudion på i tv:n. Älskar att kolla på längdskidor! Båda barnen sover som små björnar i ide, de har sovit i 1,5 ungefär. Andningspaus!

Hon hittade dem för några veckor sedan, och nu åker de hela vägen till munnen. Goda små bebisfötter.

Jag sitter i min soffhörna och kollar på Idol. Pieter sitter i fåtöljen några meter bort. Jag slösurfar lite samtidigt, och lägger över bilder från kameran. Tänkte visa upp min snabba budgetpiffning av köket. Jag har haft en sorterardag, försökt plöja igenom en del av alla högar som ligger överallt i lägenheten (Pieter var ledig idag, bara så ingen misstar mig för en supermorsa, haha). Och hittade bland annat de här nytryckta gamla affischerna som jag köpte i Nusnäs i somras. De satt rätt bra på våra tråkiga hyresrättsluckor.

Piffade till Claudia lite också. Det var en mössa som jag hittade i en låda, och som jag köpte på Tradera åt Vincent till hans första vinter. Mitt bästa Tradera-fynd, för jag fick den för 20:-! Rätt charmig och aningen fånig, men den sitter väldigt bra om öronen och kinderna!

Vincent till vänster (oktober 2008) och Claudia till höger (idag, november 2010) alltså. Söta små kaninbarn jag har. För övrigt tycker jag att Linnea och Olle är överlägset bäst i Idol. De är personliga och grymt duktiga, och väljer dessutom bra låtar. Så nu vet ni det också.

Idag har vi varit snörvliga hela familjen. Pieter har varit på temadag med jobbet med middag och allt. Så ingen pappa hemma alltså. Vi andra ringde på backup från morfar Lasse i ett par timmar på förmiddagen, och på eftermiddagen var det dags att traska mot BVC. Sexmånaderskollen stod på schemat, ett par veckor tidigt. Med vaccination (en spruta i varje lår) och läkarundersökning. Claudisen passerade UA som vanligt.

Oj, nu sjöng Vincent Blinka lilla stjärna på engelska! Ordagrant! Det har jag inte hört förut, och inte sjungit själv heller. Dagis är lite smått magiskt ibland. Han äter t o m gröt när han är där. Jag håller som bäst på att byta om barnen till pyamasar, kollar datorn i ena ögonvrån och tv:n i den andra. Än så länge är humöret på topp hos alla, får se hur jag lyckas med nattningen. Tandborstningen återstår för Vimse (som hoppar upp och ner från fotöljen iklädd blöja) och själva sovandet är det största problemet för Claudisen (som sitter i gåstolen och spanar på brorsan). Bäst att jag ägnar dem lite mer handfast uppmärksamhet nu.

I paketet låg alltså de fyra dregellapparna som jag beställde häromdagen. Snabb leverans! Och kanonfina dregglisar! Vincent ville hjälpa Claudia att manekänga dem, och valde själv ut den med bilarna, såklart. Kika in på www.dregellappar.se - de säljer en rad olika märken, och har över 100 produkter. Jag blir i alla fall lite glad, för dregglisar kan man aldrig få för många av. Det är sanning. Konstigt att vi inte hade en enda en i gömmorna från när Vincent var bebis, han var visst en väldigt okladdig bebis. Till skillnad från "Kladdisen" som hon kallas här hemma. =)

Så vi har kört ståbräda med sittande bebis till dagis i ett par dagar. Vincent klarar det riktigt bra för att vara ovan, även om han vill gå en hel del. Vilket egentligen är bra om han får göra. Det gäller bara att vara ute i god tid dit man ska. Fast Claudia somnar ändå. En fråga bara: Är det fler som har två-tre-åringar som fortfarande stoppar allt i munnen? Var ligger tjusningen? Vackert vinterväder har vi i alla fall, brrr.

Några gissningar? =) Nu har minstingen ätit klart och snarkar i mitt knä och lite störringen börjar snart riva stället. Dags att traska iväg mot mataffären i snöregnet. Hu!

Vincent vill alltid följa med ner till tvättstugan. Vi har en riktigt kanonbra tvättstuga som ligger i entréplanet. Den har fönster ut, är ljus och trevlig (om än lite liten kanske) och det finns tvättider nästan när som helst. Vi är inte så många som bor i trappuppgången, och dessutom gissar jag att många har egen maskin i lägenheten. Inte en enda arg eller ens småbutter lapp har jag stött på sedan vi flyttade hit för tre år sedan. Jag kan säga att det här är mil från den mörka och ständigt upptagna källartvättstuga vi hade till förra lägenheten. Dit gick jag inte själv många gånger, hu. Hur som helst, Vincent är numera värdsvan tvättare, och han vet var alla borstar och moppar finns och "hjälper" ofta till att feja. Nyckelbärare är han också, så klart.

Bara för att jag är glad att jag löst problemet med bilderna så kommer här lite bonus i form av... tada: mina barn. =))

Vincent är mycket koncentrerad vid tv:n, och Claudia har upptäckt hur roligt det kan vara att slå saker mot golv eller bord. Här dunkar hon en lila plastleksak (del av en tornbyggsats) i golvet gång på gång, och kollar däremellan in storebrors ansikte för eventuella reaktioner. Han är den stora idolen.

Hon blir allt mer rörlig. Undrar just när hon övergår från att rotera i olika ledder till att faktiskt ta sig framåt? Några gissningar? Det märks förresten att jag gillar rosa för tillfället, på båda barnen.

Det verkar som att alla kunde se bilden i förra blogginlägget, vad kul! Jag förstår fortfarande inte vad problemet varit, men jag hoppas ni kan se bilderna i fortsättningen. Annars är det bara att hojta till så får jag lägga min panna i djupa veck igen. Jag ska se om jag kan spara om bilderna i de inlägg som inte syns också...

Tjohoo, Claudia gillar duplo! Om man ska fostra legoälskande barn så ska det börjas i tid. =) Hon är så söt nu, håller på och viftar med händerna, lyfter upp saker i luften och tittar på dem, snurrar lite och så in i munnen. Jag och Vincent håller på att lära henne vinka, får se när vi lyckas. Hon vinkar, men än så länge är det omöjligt att avgöra om det är med flit eller inte.

Nu skriker barnet, igen. Hon är inte alls med på våra sova-längre-i-sträck-på-natten-noter. Suck och pust.

Jag har köpt rätt grabbiga kläder åt Claudia på sistone (eller hur man nu ska beskriva dem). Dessutom packat upp lådan med nästa storlek på gamla Vincent-kläder. Resultat: Brist på tjejiga kläder. Jag gillar unisexkläder, gillar att sätta rosa på sonen och traktormönster på dottern, och gillar att klä Vincent riktigt grabbigt och Claudia i tjejtjejigt. Jag gillar allt det där, och tycker helt enkelt att alla varianter är roliga. Och vettiga. I alla fall, helt plötsligt uppstod ett behov av rosa i mig. Så jag traskade ner på stan med båda barnen och skaffade lite.

Två par byxor på rean - åt Claudia med rosa vägar och stadsmönster, och åt Vincent med rosa stora prickar. Dessutom fick Claudia en body med svampar (långärmade bodys är mitt favoritplagg på henne just nu, helt klart!) och en lila lurvfleecetröja med huva för att matcha Vincents. "Pacifist"-bodyn hade hon redan, present från mormor och morfar sedan innan hon föddes - personligt importerad från USA. Och fin. Och passande. =)

(Och jaaa, tjaaata inte, jag skaaa gå och lägga mig... aaalldeles strax...)

Och så har jag ju en charmknutte till son också. Han är rätt snorig för tillfället (tack dagis...) och tycker det är roligast i världen att snyta sig i mina byxor... Hrm. Nåja, han är söt ändå. Idag struntade vi i dagis: "Mamma, jag vill strunta!"

Annars hör vi mest "Var glad och... nöjd för vet du vad... en björntjänst gör ju ingen glad..." och "Ooobidooo... jag vill ju va som duuu..." trallas här hemma. Vincent är inne på Djungelboken, har både filmen och musiken (tack och lov så att det ofta räcker med att knäppa på cd-spelaren istället för att få ett konstant tv-tjat). Nej, sovdags! Ooobidoo...

En annan grej hon gärna pysslar med för tillfället - försöka trycka in nappen i munnen. Hon är nära att lyckas men gör det oftast inte, inte rättvänd alltså. Fast hon tycker det är rätt kul ändå och kan hålla på en bra stund att tappa och plocka upp och försöka passa in nappenpappen.

Finaste storebrorsan i världen måste få vara med på ett hörn också! Idag skrattade han gott åt den sittande Claudia som efter en stund föll och tog emot sig utan att bonka i huvudet. Igår dansade han för henne så att hon skrek av glädje. Och igår var han också katt, inspirerad av Saga som var här och hälsade på i förrgår.

När Saga var här så låtsades barnen vara sjuka, bäddade ner sig i Vincents säng med varsin bok och hostade väldigt mycket. Saga som hittade på allt så klart, och Vincent som härmade sin två år äldre idol. =)

Idag har vi lekt med Sam, Noah och Theo (som visserligen mest sov), och imorgon blir det en sväng till Bjurs för att busa med Linnéa och William, och mittemellingen Elliot. Trevliga dagar!